 |
| Arrendatorn Christian Robsahm 1613-1678 |
Jag fick upp din blogg när jag sökte på Perhindersbo. Min anfader Christian Robsahm ska ha bott där från ca 1677 till sin död 1685. Robsahm arrenderade tidigare Malingsbo bruk och en av hans söner flyttade till Norrbärke.
Vet du vem som ägde Perhindersbo innan Jacob Johansson född 1667,
förvärvade det. Kan han ha köpt det av Christian Robsahm?
Det hus som du
har på bilden kan knappast vara från den tiden. Om det är rätt plats finns det
något kvar från den tiden?
Tacksam för alla tips du kan ge mig. Jag tänkte titta mig
omkring i trakterna i sommar.
Vänliga hälsningar
Ann-Charlotte, Sollentuna
Riksarkivet:
Christian Robsahm
Den äldste kände stamfadern, Christian R (1613–85), var först i tjänst hos släkten Kock, adlad Cronström, och förekommer första gången som bruksskrivare vid Larsbo bruk i Söderbärke, Kopp, boende under Klockarbo 1643-46 och därefter på Larsbo. Han återfinns 1649 vid Malingsbo bruk i Söderbärke, som han snart arrenderade. Under sin tid där befäste han familjen Kocks ägande av bruket samt anlade Korslångens och Nyfors hammare i Söderbärke och Björsjö (Nyhyttan) masugn i Norrbärke, Kopp. Han flyttade omkr 1677 till Perhindersbo i Söderbärke. Enligt traditionen kallades R av lokalbefolkningen för Malingsbotysken. R:s hustru Catharina Bertels (ca 1624–94) uppges ha varit född i Tyskland.
Lars Robsahm
Christian R:s son brukspatronen Lars R (ca 1660–1709) var först verksam vid Västerbyhyttan i Söderbärke och Humbergs (Hundbo) gruva i Norrbärke men flyttade 1694 till Norge, där han förvärvade del i Repshus järnverk i Eidskogen samt gården Tollerud i Vinger, båda i Hedmark. Han erhöll 1697 mutning på Hakadals järnverk, Akershus, till vilket han 1700 blev ensam ägare. Genom sonen prokuratorn Engelhart R (1695–1754) blev R stamfar för den ännu i Norge fortlevande grenen, av vilken en linje antagit familjenamnet Ballangrud.
Christian Robsahm dy
Christian Robsahm dy
Christian R:s yngre son Christian R (f ca 1662, d till sjöss trol 1706), som blev stamfar för en tredje släktgren, blev skeppare i Sthlm 1695. Han hade veterligt fem barn, av vilka bankokommissarien Christer R(1701–69) som nummer två tilldelades Serafimermedaljen 1749. Han blev far till bl a bankokommissarien Carl R (1735–94) och medaljkonstnären Adolph R (1744–74). Carl R är känd för sina kontakter med och minnesanteckningar om Emanuel Swedenborg. Anteckningarna förekommer i ett par versioner, bl a i the Swedenborg Societys arkiv i London och i UUB. Uppsaladokumentet är publicerat i en kommenterad utgåva.
Daniel Robsam
Daniel Robsam
Christian R d ä:s son brukspatronen Daniel R (ca 1666–1716) på Villingsberg i Knista, Ör, blev stamfar för den fjärde släktgrenen. Han var först verksam vid Humbergs (Hundbo) gruva och blev därefter omkr 1704 arrendator av Villingsbergs bruk. Han innehade också från ca 1710 Stora Ulvgryt i Täby, Ör. Hans son brukspatronen Reinhold R (1700–65) var först arrendator på Villingsberg för att 1743 bli delägare i Voxna, Ovanåker, Gävl, och 1757 direktör vid Ström i Harmånger, Gävl. Brorsons son till honom var majoren Carl Reinhold R (1788–1860), vilken 1818 adlades med namnet af Robsahm. Sonlös slöt denne själv sin ätt.
Wikipedia har en delvis annan historia som du kan läsa här.
****
Hej Ann-Charlotte,
Den allra första husförhörslängden för Söderbärke är från 1673.
Perhindersbo återfinns på sid 68. (Söderbärke (W) AI:1 (1673) Bild 42 / sid 68)
Se övre delen av sidan här:
Av den framgår att Perhindersbo även kallades Christoffersbo vilket kanske är särskilt intressant för dig. Båda namnen finns i innehållsförteckningen.
Gården är väl befolkad och sidan innehåller många namn.
Överst på ägarens plats står:
Carl Larsson och hans hustru Marit.
Därefter följer en Cherstin.
På tredje raden återfinns en Anders.
Därefter följer:
Åhr 1678 ... Christ Robs och hans hustru
vilka rimligtvis är din anfäder. Det kan då betyda att Carl Larsson var förste ägaren och att Christoffer Robson kom till Perhindersbo 1678. Om Daniel, Annika och Annika varav den sistnämnda född i Lexand är hans barn ska jag låta vara osagt. Det vet nog du bättre än jag.
Husförhörslängd saknas
Därefter finns ingen husförhörslängd förrän 1694. Vi har alltså ingen möjlighet att se vad som hänt ägarmässigt på hela 21 år. Då finns Christoffersbo inte kvar som namn i förteckningen längre men väl i Perhindersbo dyker det upp.
I Perhindersbo bor:
En hustru Catharina ... och hennes dotter
Johan Jonsson med familj
Anders Nilsson med familj
Anders Andersson med familj
Lars Robsahm med familj
Och på Christoffersbo en familj vars namn jag inte kan läsa utom att mannen kanske heter Magnus.
Först i nästa husförhörslängd
(AI:3) dyker Jacob Johansson upp i det fjärde uppräknade hushållet i Perhindersbo. Jag kan inte se att någon Robsahm finns kvar i byn så visst är det möjligt att Lars Robsahm har sålt till Jacob Johansson men säkert är det ju inte. Och från fjärde husförhörslängden är det Jacob Johansson som är herre på täppan i Perhindersbo.
Söderbärke (W) AI:1 (1673) Bild 42 / sid 68 (äldsta husförhörslängden)
Söderbärke (W) AI:2 (1694) Bild 145 / sid 138-139 (andra husförhörslängden)
Söderbärke (W) AI:3 (1694-1722) Bild 185 / sid 386 (tredje husförhörslängden)
Söderbärke (W) AI:4 (1730-1752) Bild 173 / sid 165 (fjärde husförhörslängden)
Det har bott mycket folk i Perhindersbo som alltså kallades Christoffersbo. Mantalslängderna som finns hos SVAR och som är en slags skattelängder ger svar på vilka i byn som skattade och för hur många. Därmed inte sagt att de ägde sin jord. Robsahm kallas exempelvis arrendator.
Jag kollar i all hast men det är svårläst.
Mantalslängd Perhindersbo år 1684
Christian Robsam är ensam (ägare) till Perhindersbo
Jacob Robsam är en av sex ägare i Malingbo bruk i samma socken.
Mantalslängd Perhindersbo år 1685
Christian Robsam tycks vara ensam (ägare) i Perhindersbo.
Jacob Robsam är en av sex ägare i Malingbo bruk i samma socken.
Mantalslängd år för Perhindersbo år 1686
Nu finns tre hushåll i byn, den översta är Christian Robsam och nr två är Mons (?) Lars Robsam.
Jacob Robsam är en av tio ägare i Malingbo bruk.
Lars Robsam flyttar till en annan gård (direkt under Perhindersbo i listan). Christian Robsam står kvar som ägare till en av två gårdar i Perhindersbo 1687-1688. Den andra (ägs) av Anders Nilsson.
Året 1689 därpå stryks Lars Robsan. Christian står kvar som (hälftenägare) av Perhindersbo. Jakob Robsam är kvar som en av många ägare till Malingsboo bruk.
1690 Christian Robsam och Anders Nilsson. Lars Robsam i granngården är ersatt av Ther Smeden.
1691 Johan Jansson, Christian Robsam och Anders Nilsson (mindre gärdet). I granngården (kanske Mästerbyhyttan) Ther Smeden.
1692 Johan Jansson och Anders Andersson. Ther Smeden kvar i granngården.
1693 Anders Andersson i Perhindersbo och Jakob Robsam i Malingsboo bruk
1694 Anders Andersson
1695 Anders Andersson och Ther Smeden som även är i Mästerbyhyttan
1695 Ther Smeden i såväl Perhindersbo som Mästerbyhyttan
1697
1698-1699 Inspektör Ther Smeden och en Nils vars efternamn jag inte kan läsa.
Mantalslängderna 1642-1820 är svårlästa, som sagt.
Det tar tid om man ska göra det ordentligt.
Men man kan nog i alla fall konstatera att Jacob Johansson inte köpte sitt hem av Christoffer Robsahm dä.
Jag föreslår att du kollar igenom mantalslängderna mer noga än vad jag har tid och kraft att göra. De finns nämligen på SVAR där Riksantikvarieämbetet numera tillhandahåller sitt material gratis.
Gå till: https://sok.riksarkivet.se/digitala-forskarsalen
Rulla ner till gula rutor med olika sökalternativ och välj: Mantalslängder 1642-1820
Ange: Söderbärke församling och bums så har du mantalslängderna där.
När det gäller rena ägarlängder skulle jag, om jag var du, kontakta Lantmäteriet och höra mig för om de kan hjälpa till. Tel 0771-63 63 63.
Eller med stadsbyggnadskontoret i Smedjebackens kommun: 0240-66 00 00
Jag vet inte om huset på bilden i det tidigare inlägget om Perhindersbo står på samma plats som 1600-talshuset eller om det finns något annat kvar att se från den tiden. Jag föreslår att du kontaktar kunnigt folk från trakten och frågar dig fram per telefon innan du åker dit. Oftast finns vänliga människor som mer än gärna visar en runt och berättar vad som finns att se.
Det finns ju en hembygdsgård med kafé och bagarstuga på Kyrkogatan 27 och en hembygdsförening som driver den. De brukar vara eldsjälar. Du hittar dem här.
Lycka till!
Hej, såg dina intressanta uppg på din blogg, alltså undrar går det på ngt av det du sett kunna se Christians födelseort samt C Bertels födelseort.
SvaraRaderaVänliga hälsningar / Best regards
Martin
Om man googlar får man veta att Christian Robsahm var född 1613 i Skottland, Storbritannien - död 1685 i Söderbärke, Dalarna.
SvaraRaderaModern Joan Graham ska ha varit född 4/9 1550 i Glasgow, Lanarkshire, Scotland
Fadern James Robeson var född 3/11 1614 i Glasgow, Lanarkshire, Scotland
så det kanske var där han var född.
Catharina Bertels var född 16/3 1624 i Klosterlausnitz, Sachsen-Altenburg, Thuringen, Tyskland - död 11/3 1694 i Malingsbo, Söderbärke, Dalarna
Jag hittar detta i en släktforskning på Geni
https://www.geni.com/people/Christian-Robsahm/6000000008393580620?through=6000000012267216798
Data har ändrats hos Geni:
RaderaJames (Jacob) Jacobsson Rosaham Robeson född 30/7 1546 i Glasgow - död 3/11 1614 i Glasgow.
Joan Robeson (Graham) född 4/9 1550 i Glasgow - död 19/5 1612 i Glasgow
Joan Robeson var INTE mor till Christian Robsahm.
Stort tack jätterolig info, återigen tack!!
SvaraRaderaVänliga hälsningar / Best regards
Martin
Knepiga uppgifter på Geni. Modern död 1612, Kristian Robsahm född 1613. Det går inte ihop.
SvaraRaderaNej, det gör det ju inte. Och fadern var ett år yngre än sonen. Varför såg jag inte det? :-) Inga kända föräldrar alltså. Christian är själv den äldst kände.
SvaraRaderaJag googlar igen och hittar följande
https://www.genvagar.nu/show.asp?PersonId=469025
Christian Robsahm (1613-1685)
1613--1685 (man)
ev. död maj 1685 i Perhindersbo i Söderbärke
https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/6781
"Robsahm, släkt
Robsahm (af Robsahm, Robson, af Robson), släkt, tidigare i Sverige vitt utspridd med förgreningar till Finland, Norge och USA. En gren adlad af Robsahm 1818 utdog med stiftaren själv 1860, medan en annan gren den adlade af Robson 1819 fortlever. Släktnamnet R har också ett flertal gånger upptagits på kvinnosidan.
En tradition utbildad redan i mitten av 1700-talet gör gällande att släkten skulle härstamma från Skottland och där hetat Robson (Hülphers). Det mesta tyder dock på att släkten i stället skulle ha tyskt eller möjligen holländskt (jfr Genealogica 241, RA) ursprung. Enligt traditionen skulle stamfadern under de inbördes striderna på 1500-talet ha flytt från Skottland till Sachsen och därifrån invandrat till Sverige. Han uppges först ha varit ryttare men senare slagit sig på handel. Vidare skulle det redan tidigt av släkten förda heraldiska vapnet vara sk talande, varvid Rob- skulle stå för rova och -sahm för frö; i vapenskölden återfinns en på ett berg stående blommande rova. Detta har tagits som en ytterligare intäkt på den skotska härstamningen. Tolkningen av namnet svarar emellertid ej mot engelskt språkbruk men däremot mot tyskt, där Rob- står för (die) Rübe och -sahm för (der) Samen och sålunda bildas släktnamnet Rübsam(en) eller Robsahm. Namnet Rübsa(h)m(en) förekommer på åtskilliga håll i Tyskland, och flera av dessa släkter liksom släkter med namnet Rübe bär olika varianter av vapen med rovor – i likhet med sv släkten R.
Den äldste kände stamfadern, Christian R (1613–85), var först i tjänst hos släkten Kock, adlad Cronström, och förekommer första gången som bruksskrivare vid Larsbo bruk i Söderbärke, Kopp, boende under Klockarbo 1643-46 och därefter på Larsbo. Han återfinns 1649 vid Malingsbo bruk i Söderbärke, som han snart arrenderade. Under sin tid där befäste han familjen Kocks ägande av bruket samt anlade Korslångens och Nyfors hammare i Söderbärke och Björsjö (Nyhyttan) masugn i Norrbärke, Kopp. Han flyttade omkr 1677 till Perhindersbo i Söderbärke. Enligt traditionen kallades R av lokalbefolkningen för Malingsbotysken. R:s hustru Catharina Bertels (ca 1624–94) uppges ha varit född i Tyskland. Paret hade veterligen elva barn. Av dessa blev fyra söner stamfäder för var sin släktgren. – Ett porträtt av R, sannolikt en 1700-talskopia av ett original från 1678, förvaras i UU:s samlingar."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Robsahm:
"Christian Robsahm var handlande i Köping och Västerås, innan han anställdes som bruksskrivare åt släkten Cronström, och man finner honom sedan på Larsbo och Malingsbo bruk. Han skapade en förmögenhet åt Cronström genom att anlägga flera hammare i Söderbärke, och blev själv en besutten man. Om hans hustru Christina Bartels (ca 1624-1694) är känt att hon var tyska och födde elva barn. Maken avporträtterades och en kopia av målningen finns på Uppsala universitet.
Av de elva barnen har fyra släktgrenar utgrenats från fyra söner: Lars, Christian, Daniel och Jacob Robsahm."
Andra källor:
Här hävdas att han föddes 1613-01-09, https://www.adelsvapen.com/genealogi/Af_Robson_nr_2265
Wikipedia:
SvaraRaderaRobsahm är en svensk släkt med samma ursprung som ätterna af Robson och af Robsahm. Släkten har framför allt blivit känd genom ättlingar som varit brukspatroner, officerare och bergsmän.
Släktens äldsta historia
Stamfader för alla ätterna är Christian Robsahm, född 1613 och död maj 1685 i Perhindersbo i Söderbärke.[1] Enligt Edinburgh University Press [2]skrev han sig först Robson men ändrade av okänd anledning namnet till Robsahm då han inkom från Skottland via Tyskland till Sverige.
Svenskt biografiskt lexikon anger istället att Christian Robsahm troligen var bördig från Tyskland eller Holland.[3] Ättlingar till denne bar ett heraldiskt vapen med en blommande rova på ett berg, varav namnet menas ha bildats. "Rob" skulle då komma från tyskans Rübe och "sahm" från Samen, vilket betyder rova respektive frö. Liknande namn med liknande vapen är vanliga i Tyskland[4]
Christian Robsahm var handlande i Köping och Västerås, innan han anställdes som bruksskrivare åt släkten Cronström, och man finner honom sedan på Larsbo och Malingsbo bruk. Han skapade en förmögenhet åt Cronström genom att anlägga flera hammare i Söderbärke, och blev själv en besutten man. Om hans hustru Christina Bartels (ca 1624-1694) är känt att hon var tyska och födde elva barn. Maken avporträtterades och en kopia av målningen finns på Uppsala universitet.
Av de elva barnen har fyra släktgrenar utgrenats från fyra söner: Lars, Christian, Daniel och Jacob Robsahm.
Lars Robsahms gren i Norge och Sverige
Lars Robsahm (d. 1709) flyttade efter en tid som brukspatron i Norrbärke och Söderbärke, till Hedmark i Norge där han slog sig ner på Tollerud i Vinger samt köpte Repshults och Hakadals järnverk. Med sin norska hustru Zidsel Amundsdatter fick han flera barn, varav en son, Engelhart Robsahm, kvarblev i landet och blev stamfader för den gren av släkten som fortfarande lever där. En av hans bröder återinvandrade till Sverige.
Christian Robsahms gren
Lars Robsahms bror Christian Robsahm d.y. (d. 1706) var skeppare i Stockholm, och fick åtminstone fem barn med sin hustru Helena Johansdotter. Till skillnad från de övriga var denna släktgren inte verksamma inom bruksindustrin.
forts.
forts.
SvaraRaderaDaniel Robsahms släktgren
Daniel Robsahm (d. 1716), en tredje bror, arrenderade Villingsbergs bruk i Knista, och var gift med Christine Saxenberg. Arrendet övertogs av deras son Reinhold Robsahm, som sedermera flyttade till Gävleborgs län där han var delägare i Voxna och direktör vid Strömsbruk i Harmånger. Hans bror Carl Gustaf Robsahm flyttade till Värmland,
Adliga ätten af Robsahm nr 2281
Carl Gustaf Robsahm var far till Christian Reinhold Robsahm på Vägsjöfors bruk i Värmland som med sin första hustru, Brita Beata Schultz, fick sonen Carl Reinhold Robsahm som bröt familjetraditionen och inträdde i militären, där han sedermera fick en majors namn, heder och värdighet bland annat efter att ha deltagit i Finska kriget som rustmästare vid Upplands regemente. Han var gift med Brita Elisabeth Iserhielm vars mor var friherrinnan von Köhler. År 1820 adlades han enligt 1809 års regeringsform och tog namnet af Robsahm. Ätten introducerades på nummer 2281. Med sin hustru fick han fyra döttrar, varigenom han själv slöt sin adliga ätt på svärdssidan år 1860 när han avled.
Jacob Robsahms gren samt af Robson
Den äldste av bröderna, Jacob Robsahm (d. 1716) slog sig ner i Karlskoga och köpte upp Bofors och Björkborns bruk, samt övertog arrendet av Malingsbo bruk av fadern. Hans första hustru var Catharina Tersmeden och han fick med henne fjorton barn. Andra hustrun, Anna Grubb var syster till den Jacob som adlades Grubbensköld, men i det äktenskapet föddes inga barn. Flera ättlingar till Jacob Robsahm verkade inom bruksindustrin. En sonson till honom, Carl Magnus Robsahm, samarbetade med Sven Rinman och förnyade stålbränningen på sitt bruk Vissboda med att börja använda vedeldning (dessutom deltog Carl Magnus på en bergsvetenskapsvandring i Härjedalen tillsammans med Anton Swab, som år 1796 delvis ledde Funäsdalsberget in i turistnäringen). Med sin hustru Anna Elisabeth Geijer från Ransäter - en faster till Erik Gustaf Geijer - fick han sonen Carl Magnus Robsahm, som adlades af Robson, och en dotterson blev far till Gustaf de Laval.
Denna gren fortlever alltjämt, såväl den adliga grenen som ofrälse. Släktnamnet har också upptagits på kvinnolinjer.
Källor
^ Söderbärke C:1 (1675-1694) Bild 73
^ Scottish Historical Review
^ Robsahm, släkt. Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm 1998, s. 251. Nordenvall hänvisar till Genealogica 241
^ Robsahm, släkt. Svenskt biografiskt lexikon. Läst 2014-02-03.
Scottish historical review, Volym 25.(Edinburgh University Press)
Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm 1998
Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor
Riksarkivet:
SvaraRaderaSvenskt biografiskt lexikon:
Robsahm, släkt
Robsahm, släkt
Robsahm (af Robsahm, Robson, af Robson), släkt, tidigare i Sverige vitt utspridd med förgreningar till Finland, Norge och USA. En gren adlad af Robsahm 1818 utdog med stiftaren själv 1860, medan en annan gren den adlade af Robson 1819 fortlever. Släktnamnet R har också ett flertal gånger upptagits på kvinnosidan.
En tradition utbildad redan i mitten av 1700-talet gör gällande att släkten skulle härstamma från Skottland och där hetat Robson (Hülphers). Det mesta tyder dock på att släkten i stället skulle ha tyskt eller möjligen holländskt (jfr Genealogica 241, RA) ursprung. Enligt traditionen skulle stamfadern under de inbördes striderna på 1500-talet ha flytt från Skottland till Sachsen och därifrån invandrat till Sverige. Han uppges först ha varit ryttare men senare slagit sig på handel. Vidare skulle det redan tidigt av släkten förda heraldiska vapnet vara sk talande, varvid Rob- skulle stå för rova och -sahm för frö; i vapenskölden återfinns en på ett berg stående blommande rova. Detta har tagits som en ytterligare intäkt på den skotska härstamningen. Tolkningen av namnet svarar emellertid ej mot engelskt språkbruk men däremot mot tyskt, där Rob- står för (die) Rübe och -sahm för (der) Samen och sålunda bildas släktnamnet Rübsam(en) eller Robsahm. Namnet Rübsa(h)m(en) förekommer på åtskilliga håll i Tyskland, och flera av dessa släkter liksom släkter med namnet Rübe bär olika varianter av vapen med rovor – i likhet med sv släkten R.
Den äldste kände stamfadern, Christian R (1613–85), var först i tjänst hos släkten Kock, adlad Cronström, och förekommer första gången som bruksskrivare vid Larsbo bruk i Söderbärke, Kopp, boende under Klockarbo 1643-46 och därefter på Larsbo. Han återfinns 1649 vid Malingsbo bruk i Söderbärke, som han snart arrenderade. Under sin tid där befäste han familjen Kocks ägande av bruket samt anlade Korslångens och Nyfors hammare i Söderbärke och Björsjö (Nyhyttan) masugn i Norrbärke, Kopp. Han flyttade omkr 1677 till Perhindersbo i Söderbärke. Enligt traditionen kallades R av lokalbefolkningen för Malingsbotysken. R:s hustru Catharina Bertels (ca 1624–94) uppges ha varit född i Tyskland. Paret hade veterligen elva barn. Av dessa blev fyra söner stamfäder för var sin släktgren. – Ett porträtt av R, sannolikt en 1700-talskopia av ett original från 1678, förvaras i UU:s samlingar.
R:s son brukspatronen Jacob R (ca 1645–1716) på Bo i Karlskoga, Or, blev stamfar för den första grenen. Han efterträdde fadern som arrendator av Malingsbo men inköpte 1703 Bofors och Björkborns bruk i Karlskoga. Bland hans 14 barn i första äktenskapet var sönerna Herman R (1669–98), bruksinspektör på Nyfors, Peter R (1679–1751), brukspatron på Vissboda, Lerbäck, Ör, och Abraham R (1681–1732), brukspatron och störste delägare i Björkborn samt arrendator av Malingsbo. Den senare instiftade flera stipendier till UU och gjorde donationer till fattiga i Karlskoga, Lerbäck, Norrbärke och Söderbärke.
forts.
forts.
SvaraRaderaSon till Peter R var brukspatronen Johan Ludvig R (1730–96). Han blev student i Uppsala 1738, avlade bergsexamen 1751 och antogs s å som auskultant i Bergskollegium. Han blev e o notarie där 1755 och notarie 1759 men tog 1765 avsked för att helt ägna sig åt den praktiska brukshanteringen. Dessförinnan hade R 1760 företagit en studieresa till England och där inhämtat kunskap om brännstålstillverkningen, vilket skulle bli av stor betydelse för den sv järnhanteringens utveckling. Efter hemkomsten omsatte R sina kunskaper i praktiken, först vid Vissboda, där han 1762–68 tillsammans med brodern Carl Magnus var hälftenägare, och därefter vid Björkborn, där han var huvudägare.
Peter R:s yngre son brukspatronen Carl Magnus R (1735–1819) på Mårsta i Hardemo, Ör, blev student i Uppsala 1750 och avlade jur ämbetsexamen 1757. Efter en resa följande år blev han auskultant i Svea hovrätt s å och i Bergskollegium 1759. Han löste in halva Vissboda av sin mor 1762 och den andra halvan av äldre brodern Johan Ludvig 1768. Tillsammans med denne och i samarbete med Sven Rinman (s 212) lät han där 1766 uppföra en anläggning för stålbränning medelst vedeldning, den första i sitt slag i Sverige. Metoden att använda vedbränsle, som Johan Ludvig lärt i England, spreds och vann snart insteg vid bl a bruken i Österby och Älvkarleby, Upps. 1769 erhöll R privilegium för Vissboda stålverk som var i bruk till 1795. Han sålde 1803 Vissboda till sonen Carl Magnus och flyttade till Mårsta.
Son till Carl Magnus R var Carl Magnus R (1776–1840), som 1819 adlades med namnet Robson men som enligt k resolution 1822 skulle skriva sig af Robson. Han blev student i Uppsala 1788 och avlade jur ämbetsexamen 1794 för att bli auskultant i Bergskollegium 1795. Vice notarie där 1796 blev han ordinarie 1799 och erhöll protonotaries titel 1803. Dessförinnan hade han företagit resor i Bergslagen 1792 och i Norrland och Norge 1796. 1797–1800 vistades R tidvis i Norrbotten, där han för bergsrådet S G Hermelins (bd 18) räkning ledde kartläggningen av dennes brukskomplex. R blev 1800 e o notarie i Jernkontoret, 1801 notarie och kanslist, och 1803-26 var han dess sekreterare och ombudsman. I Bergskollegium blev han sekreterare 1805 och kvarstod som sådan till 1816, då han intog det säte som bergsråd till vilket han utnämnts 1814. Vid sin avgång 1833 fick R titeln vice president. Han var borgarståndets sekreterare vid de urtima riksdagarna 1815 och 1817–18 och var en av stiftarna av Svenska jägareförbundet 1831 och dess vice ordförande. R inköpte Vissboda av fadern 1803 men tvingades 1808 sälja bruket till sin blivande svärfar Olof Burenstam (bd 6, s 740). Efter dennes död 1821 återbördade R Vissboda. Genom sonen i detta äktenskap Olof Albert Robson (1821–92), disponent på Aspa i Hammar, Ör, och ledamot av riksdagens FK 1879–84, fortlever ätten af Robson. Hans son Olof August Rutger Robson (1854–1936), disponent och landstingsman, var far bl a till majoren Carl af Robson (1900–87), som 1980 blev ättens huvudman och adelsman. Förutom den adliga linjen fortlever (1998) även tre ofrälse linjer liksom en linje på kvinnosidan.
forts
forts.
SvaraRaderaChristian R:s son brukspatronen Lars R (ca 1660–1709) var först verksam vid Västerbyhyttan i Söderbärke och Humbergs (Hundbo) gruva i Norrbärke men flyttade 1694 till Norge, där han förvärvade del i Repshus järnverk i Eidskogen samt gården Tollerud i Vinger, båda i Hedmark. Han erhöll 1697 mutning på Hakadals järnverk, Akershus, till vilket han 1700 blev ensam ägare. Genom sonen prokuratorn Engelhart R (1695–1754) blev R stamfar för den ännu i Norge fortlevande grenen, av vilken en linje antagit familjenamnet Ballangrud.
Christian R:s yngre son Christian R (f ca 1662, d till sjöss trol 1706), som blev stamfar för en tredje släktgren, blev skeppare i Sthlm 1695. Han hade veterligt fem barn, av vilka bankokommissarien Christer R (1701–69) som nummer två tilldelades Serafimermedaljen 1749. Han blev far till bl a bankokommissarien Carl R (1735–94) och medaljkonstnären Adolph R (1744–74). Carl R är känd för sina kontakter med och minnesanteckningar om Emanuel Swedenborg. Anteckningarna förekommer i ett par versioner, bl a i the Swedenborg Societys arkiv i London och i UUB. Uppsaladokumentet är publicerat i en kommenterad utgåva.
Christian R d ä:s son brukspatronen Daniel R (ca 1666–1716) på Villingsberg i Knista, Ör, blev stamfar för den fjärde släktgrenen. Han var först verksam vid Humbergs (Hundbo) gruva och blev därefter omkr 1704 arrendator av Villingsbergs bruk. Han innehade också från ca 1710 Stora Ulvgryt i Täby, Ör. Hans son brukspatronen Reinhold R (1700–65) var först arrendator på Villingsberg för att 1743 bli delägare i Voxna, Ovanåker, Gävl, och 1757 direktör vid Ström i Harmånger, Gävl. Brorsons son till honom var majoren Carl Reinhold R (1788–1860), vilken 1818 adlades med namnet af Robsahm. Sonlös slöt denne själv sin ätt.
Och här har vi en suverän utredning i tabellform:
SvaraRaderahttps://www.mattiasloman.se/forskning/index.php?title=Robsahm