Ancestrys register

Ted Rosvall om Ancestrys register

Nytt heltäckande vigselregister - på gott och ont ...

Så drämmer Ancestry till med ett tredje megaregister, baserat på Statistiska Centralbyråns (SCB) avskrifter av de svenska kyrkoböckerna från 1860 och fram till början av 1940-talet. 

Mina recensioner av de två tidigare, födelsedatabasen och döddatabasen hittar du här: https://www.genealogi.se/blog/entry/tolv-miljoner-nya-doeingar. 

Om dessa register skulle jag sammanfattningsvis vilja säga att de är

                       MASSIVA
                       BASERADE PÅ FEL KÄLLA (SCB)
                       USELT EXCERPERADE
                       FULLSTÄNDIGT ORÄTTADE

… men att de tack vare den stora mängden uppgifter, i kombination med de utmärkta sökmöjligheterna, ändå är användbara och i vissa fall oumbärliga.

Den här gången handlar det om vigslar, ett tidigare rätt försummat område, även om Familysearch har publicerat ett antal nordiska vigselregister för äldre tid. 6.247.321 poster har Ancestry denna gång lyckats knåpa ihop och tidsperioden är 1860 till 1943. Eftersom ”it takes two to tango” får vi väl anta att det verkliga antalet vigslar bör vara 3.123.550. Den halva vigsel som blir över vågar jag mig inte på att försöka förklara …

Det är bara att säga som det är: Detta register är dåligt, enastående dåligt, skrattretande dåligt, skandalöst dåligt! Sedan tidigare vet vi ju att excerperingen utförs i låglöneländer som t.ex. Indien. Man måste ha en viss förståelse för att det för en person, som inte kan läsa eller skriva svenska, kan vara svårt att rätt uttolka ortsnamn som Ströfvelstorp, Öfre Ullerud och Skrukeby. Men att man också missar så grovt på personnamnen, både förnamn och efternamn, är mer förvånande. Där är ju inte variationen fullt så stor och med hjälp av goda namnlistor med exempel på hur namnen rent grafiskt kan ta sig ut, borde det ändå vara möjligt att uppnå en viss precision. Särskilt om det funnes någon att fråga till råds, någon att konsultera, någon med "svenska" ögon. Men det gör det uppenbarligen inte. 

Somliga av tolkningarna är skrattretande idiotiska. Minsta barn (svenskt) skulle förstå, att så kan personen i fråga faktiskt inte heta. Ovanliga efternamn ska vi bara inte tala om. Som mina läsare kanske noterat, forskar jag i släkten Piculell, och detta namn är naturligtvis inte nådigt för en utomstående att stava korrekt. Picutell och Peculill kan jag ursäkta, men majoriteten av brudar och brudgummar med detta namn får i detta register heta PIONTELL. Hur kan detta komma sig? Jo, då har någon orutinerad excerpist, vid den första kontakten med detta ovanliga namn, fått det till att det är så det skall stavas. Sedan har denna namnform hamnat på listan över ”möjliga efternamn” och när en ny excerpist i Hyderabad står där med ett namn, som börjar med PI och slutar med LL, konsulterar han listan och inser att det måste vara Piontell det handlar om. Således etableras och förmeras misstagen i stället för att observeras och justeras under en rättningsmanöver.

Till skillnad från de skakiga uppgifterna i databasen är själva sökmenyn riktigt bra med massor av möjligheter. Glöm bara inte att kryssa bort ordet "exakt" varhelst det förekommer. Inga uppgifter i denna resurs kan anses vara exakta, utan i bästa fall högst ungefärliga.

Är det då totalt oanvändbart, detta megaregister, som skulle ha kunnat vara en sådan fullträff? Nej, inte helt. Det visar sig nämligen att excerpisterna är bättre på siffror än på bokstäver. Det innebär att du, om du känner till vigseldatumet, mycket väl kan placera in det i sökrutan utan några efternamn alls eller med endast ett enkelt förnamn eller någon sorts geografisk begränsning. Och si, då kommer den fram, notisen du söker, med rätt församling och allt. Det går också att söka på exakt födelsedatum för bruden eller brudgummen eller båda. Det fungerar hyfsat väl. Själv gick jag igenom pärm efter pärm och kunde på kort tid tillföra en rad kompletteringar och rättelser kring tidigare odokumenterade vigslar.

För dig som arbetar på ett ”ättlingaverk” - du försöker alltså hitta alla ättlingar till en gemensam anfader, eller utreder kanske en större släktkrets eller en hel socken - kan detta nya register, ehuru bristfälligt, vara Gudasänt. Från tidernas begynnelse och t.o.m. den 30 juni 1991 skulle det lysa tre gånger i kvinnans hemförsamling innan det kunde bli tal om bröllop. Ibland är det väldigt svårt att hitta kvinnans hemförsamling, särskilt om hon bor eller arbetar i en storstad med mängder av församlingar. Ännu värre om hon råkar vistas på annan ort än där hon faktiskt är skriven, eller tillhör en icke-territoriell församling, en militärförsamling kanske, eller en utlandsförsamling, typ Tyska eller Finska. Med Ancestrys nya register hittar du direkt och sekundsnabbt den församling du söker.

För det är ju lysningsförsamlingen, den församling där giftermålet registrerades, du vill ha med i tabellerna, eller hur? Den fysiska platsen där själva vigseln äger rum betraktar vi väl mera som bonus, om den nu går att utläsa. NEWS FLASH! Efter 1/7 1991 registreras över huvud taget inga vigselorter, varken fysiska eller på annat sätt, i den svenska folkbokföringen. Lysningen har för länge sedan avskaffats, och de handlingar som en vigsel faktiskt genererar, i form av intyg om hinderslöshet och olika slags avier, eldar Skatteverket upp efter 10 år. Det enda som finns kvar för eftervärlden är själva tidpunkten, datumet då äktenskapet ingicks.    

För att få fram vigselorten för äktenskap ingångna efter 1991 finns det bara ett sätt: Fråga brudparet eller de släktingar och vänner som var med! Detta är svensk folkbokföring i dataåldern …

Tolv miljoner "nya" döingar

Databasjätten Ancestry.com strikes again! I torsdags sjösattes en ny databas om 12 miljoner poster, som fått namnet:

Sweden, Indexed Death Records, 1840-1942

Den svenskspråkiga versionen, Ancestry.se, framhärdar med sina aningen oviga översättningar, i det här fallet: Sverige, urval av uppgifter om avlidna, 1840-1942. Vad är då detta? Jo, precis som det låter, ett megaregister över svenska dödsfall under mer än 100 år, ett komplement (konkurrent ?) till Sveriges dödbok. Som ivrig släktforskare kastar man sig omedelbart in i denna nya resurs för en testdrive. Fokus för mig ligger givetvis på tiden före 1901, då Sveriges dödbok tar vid, och i synnerhet före 1880, då Sveriges befolkning 1880 brukar avgöra vilka det är lönt att söka efter. Vad har jag då för hopplösa fall före 1880? Fram med pärmar, anteckningar och utskrifter! Var finns frågetecknen, var är alla de försvunna släktingarna, de som man så länge trott rymt till främmande land eller gått upp i rök? 

Klang och jubel och fröjd!

Testdriven blir till en nattlig orgie, där jag löser det ena problemet efter det andra. Försvunna personer uppenbarar sig plötsligt på oväntade platser och, innan man hinner säga killevippen, fylls irriterande tabelluckor igen. Här ett exempel:

Pigan Maria Lovisa Widegren föddes 1806 i Västervik (bild ovan) som fjärde barn till trädgårdsarbetaren och betjänten Sven Wigren (1765-1824) från Dalhem och Lisa Edenholm (1771-1849) från Västra Ed. Eftersom det i Västervik fanns en betydande familj med namnet Widegren, förbättrades det enkla Wigren så småningom till Widegren i kyrkoböckerna. Maria Lovisa och hennes fem syskon lever enkelt och strävsamt. Maria Lovisa får tre utomäktenskapliga barn, men gifter sig aldrig. Måhända är det en och samme man som är far till barnen, kanske en sjöman av något slag, som redan är gift eller av andra skäl förhindrad att gifta sig med henne. Barnen är Carl Fredrik Widegren (1833), Sophia Albertina Widegren (1836) och Emilia Charlotta Widegren (1842). Sonen skrivs 1854 in i Västerviks sjömanshus, där jag har läst mig till att han tar hyra på ett fartyg med destination England. Som jag har letat efter den gossen i allsköns engelska och amerikanska register, dock utan resultat. Emilia flyttar 1858 till Stockholm och är sedan dess försvunnen.

Så meddelar Västerviks husförhörslängd, att Maria Lovisa tillsammans med dottern Sophia år 1860 också avflyttar till Stockholm. Okänd församling, så klart, och att ge sig in i Stockholms djungel av församlingar på jakt efter försvunna pigor och drängar får nog betraktas som överkurs. I över fyrtio år har jag försökt, men gått bet. D.v.s. dottern Sophia har jag faktiskt, tack vare befolkningsskivorna, hittat. Övergiven av sin man, gasarbetaren Hans August Molin från Kristianstad, drar hon sig fram i Stockholm, ofta kallad "hushållerska", samt avlider i Stockholm/Hedvig-Eleonora 1904. Men modern och syskonen har gäckat alla mina ansträngningar.

En titt i det nya dödregistret hos Ancestry löser på tolv röda sekunder samtliga problem. Så här står det:

Maria Lovisa Widegren, 55, * ca 1807 + 1862 5/3 Norrköping, Östergötland

Raskt in i Norrköpings dödböcker och där, i Olai församling, finns hon ju. Kyrkoböckerna hjälper mig att åla mig bakåt i tiden. Vistelsen i Stockholm, där hon fått arbete hos en slaktarmästare Nilsson, blev mycket kort. Samma år flyttar hon med sin arbetsgivare ut till Fredriksdal i Siklaö, och sedan bär det således av mot Norrköping, där dottern Sophia då är bosatt, och där Maria Lovisa året därpå avlider. 

Då söker vi väl också efter de försvunna barnen, och si:

Carl Fredrik Widegren, 31, * ca 1834 + 1865 16/9 Katarina, Stockholm 

Emilia Carolina Widegren, 30, * ca 1843 + 1873 4/4 Hedvig Eleonora, Stockholm

Carl Fredrik vistas på Allmänna Försörjningsinrättningen och avlider där av "Morbus brighti" - en njursjukdom, som även tog livet av systern.

Allmänna Försörjningsinrättningen på Fleminggatan 22 i Stockholm [Stockholmskällan]

Att Emilia fått fel mellannamn, Carolina i stället för Charlotta, förklaras av att den som  för SCS:s räkning skrev av Hedvig-Eleonoras dödbok 1873 helt enkelt skrev fel. Detta sätter fingret på de problem som även var uppenbara när Ancestry senast gjorde en satsning på det svenska källmaterialet, det stora födelsregistret: All Sweden, Indexed Birth Records, 1860-1941. Det är märkligt att Ancestry, när man bestämmer sig för att genomföra dessa storslagna indexeringsprojekt, konstant väljer fel källa. Hellre än att indexera de riktiga födelse- och dödböckerna "nöjer man sig" med SCB:s avskrifter. Detta trots att man, via Genlines bilder, numera har tillgång till alla originalböcker, åtminstone vad beträffar det äldre materialet. Detta är ett utomordentligt dåligt val eftersom

1.  Avskrifterna är just avskrifter, och därmed kanske felaktiga från början
2.  Handstilen i avskrifterna ofta är forcerad och trött och därmed än mer svårläst
3.  Avskrifterna ibland har förkortningar, exempelvis initialer, i stället för fullständiga namn
4.  Uppgifterna, särskilt kring födslar, saknar de kompletterande detaljer om t.ex. faderskap, som kan ha tillkommit efter det att avskrifterna  gjordes
5.  Avskrifterna saknar de utmärkta sidhänvisningarna till husförhörslängden
6.  SCB:s material är digitaliserat från mikrofilmer och/eller mikrokort och är därmed av sämre kvalitet och än mer svårläst än material som nydigitaliserats

En fördel med att använda SCB-materialet är att samtliga födelse- och dödböcker finns med, även sådana som man kanske i hastigheten glömmer bort, nämligen de från militära, icke-territoriella, sjukhus, barnbördshus, ålderdomshem, arbetsinrättningar, fängelser och religiösa enheter. Men det är i så fall också den enda fördelen. Varför? O, varför, kära Ancestry rådfrågar ni inte någon svensk expert, mig till exempel eller någon landsarkivarie eller så, innan ni väljer material för era i övrigt fantastiska indexeringsprojekt? 

För fantastiskt är faktiskt detta nya register, trots alla brister, för nästan alla släktforskare. Perioden 1901-2013 har vi ju redan tillgång till, med betydligt säkrare och mer fyllig information än vad Ancestry erbjuder, och delar av materialet från 1860-1900 väntar vi ju nu med spänning på. Men än så länge är perioden 1840-1900 jungfrulig mark för oss som törstar efter "nya" döingar.

Perioden 1840-1860 tycks bara vara påbörjad och det förefaller som om det finns betydande luckor även i det senare materialet. Ancestry brukar publicera sina nya register i omgångar, varför vi får hoppas på ännu fler poster så småningom. Likaså är länkningen till SCB-bilderna långt från färdig.

Nu hinner jag inte skriva mer! Måste fortsätta botanisera i Sweden, Indexed Death Records, 1840-1942 

  Richard Linderum:  Sitzender Mönch-Botaniker