söndag 13 november 2011

Anders Lundin: Jag fick veta att farfars mor kom gående över Östersjön!

Anders Lundins släktsaga på pappa Eriks sida utspelar sig i Västernorrland och finska Österbotten på andra sidan Östersjön.
Fem generationer bakåt på samtliga linjer är förfäderna med några få undantag hårt arbetande dagsverkare, torpare och bönder.
I släkttavlan finns dessutom en skeppare, några lanthandlare, en nämndeman och skådespelaren Sune Mangs som Anders på långt håll är släkt med. Sju generationer bakåt delar de på anfadern Jacob Ericsson Heikfolk född 1715 i Österbotten.


Anders är mest intresserad av att få veta lite mer om sin farfars mor, sjömanshustrun Anna Stina Johan-Henriksdotter Söderlund född 1853 i Närpes, Österbotten. Historien om henne var länge en obekräftad familjeskröna och nu vill han veta om den är sann.
– Det sägs att hon kom gåendes över Östersjön med två små pojkar, säger Anders. Väl i Sverige mötte hon Erik Lundin i Bjärtrå och fick sonen Gustav som blev min farfar.

I Österbotten finns skickliga släktforskare och två av de bästa, Henrik Mangs och Bo-Erik Liljedal, är på långt håll släkt med Anders. De plockar raskt fram vad som är känt om Anna Stina där och vips får Anders hela hennes släkthistoria serverad på fat tolv generationer bakåt i tiden.
Anna Stina var fosterdotter på gården Gnidars i Närpes när hon gifte sig med kyrkvärdens son Fredrik Andersson Söderlund som hon 1878 fick sonen Karl Fredrik Fredriksson med. Fredrik var sjöman men står i kyrkoböckerna först som Afrikafarare och sedan som avviken. Om familjen hade tänkt emigrera till Afrika är oklart om än inte otänkbart. Affärsmannen Oscar Alarik Forssman hade nämligen återvänt till Sverige efter 17 år i Sydafrika dit han nu ville återvända för att skapa jordbrukskolonin Scandinavia med en fast handelsrutt till hemlandet. För att klara det behövde han "anständiga och nyktra drängar" och det är möjligt att Fredrik svarade på hans annons. Kanske for han iväg för att etablera sig och invänta familjen.
– Det var många österbottningar som sökte sig undan den ryska värnplikten, säger Henrik Mangs. De flesta for till Amerika men somliga tog sig faktiskt till Sydafrika.
Hur som helst, Anna Stina och Karl Fredrik väntade förgäves. Fredrik kom inte tillbaka. När hon 1883 gav liv åt den "oäkte" sonen Karl Oskar Annasson var skandalen ett faktum. Att gossen fick sitt släktnamn efter sin mor visar att fadern var okänd för omgivningen.
Anna Stina dömdes för hor av kyrkan och fick betala dryga böter innan hon fick så kallad absolution eller syndernas förlåtelse. Att brottet kallades hor berodde på att hon var gift med en annan man än barnafadern. Hade båda varit ogifta hade det kallats lönskaläge och om båda varit gifta dubbelt hor. Alla utomäktenskapliga förbindelser straffades hårt i hela Europa. Det är därför lätt att förstå hur skammens rodnad sänkte sig över Anna Stina och hela hennes värld. Kyrkotukten och prästens notering i kyrkoboken följde henne som ett straffregister hela livet.
– Det är inte så konstigt att hon gick över isen, säger Henrik Mangs. Det var vanligt på den tiden att ungdomar sökte sig till sågverken i trakten av Härnösand där det fanns arbete att få. Anna Stina var dessutom i en väldigt svår situation. Hennes man hade försvunnit och hon hade fått en oäkta son. Därmed var hon inte längre attraktiv på äktenskapsmarknaden. Hon kunde knappast räkna med att bli gift med någon jordägande bonde. Då var det bättre att gå till Sverige där ingen kunde ana att hennes försvunne man inte var far till båda barnen.
Anders blir upprörd å Anna Stinas vägnar. Särskilt illa tycker han om ordet hor.
– Jag skulle också ha dragit, säger han. Skit på er, skulle jag ha sagt. Jag drar! Det tilltalar mig att hon gick över isen med två små barn. Vilken kvinna!
Anna Stina slog sig ner i det lilla samhället Bjärtrå nära Nora där hon uppenbarligen hade en kärleksaffär med den tolv år äldre änkemannen Erik Lundin. Hans förra hustru hade fött åtta barn varav fem levde och var vuxna. Själv hade hon dött av barnsängsfeber i samband med sista förlossningen, en åkomma som berodde på dålig hygien och skördade många offer.
Minst två av Erik Lundins barn ur första giftet och troligen också Anna Stinas oäkta son for till Amerika. Minst en av dem ska enligt familjeskrönan ha förolyckats längs vägen.
Eriks son Per Edvard född 1871 utvandrade med fru och två små döttrar från Göteborg den 17 april 1903. De gick ombord på Wilsonlinjens ordinarie ångare Aristo och for till Hull i England där de bytte båt och for vidare till Notchill i British Columbia, Kanada. Där slog familjen rot och där dog Per Edvard 1957. Hans döttrar har säkert både barn och barnbarn som gärna skulle vilja ha kontakt med Anders.
Anna Stinas och Erik Lundins gemensamme son Gustav föddes 1895. De gifte sig aldrig vilket möjligen berodde på att hon redan var gift. Förste maken hade i så fall måst dödförklaras först. Anna Stina skrev sig inte ens i Sverige trots att hon bodde här. Det kan ha berott på att hon inte ville visa upp ett prästbetyg från Närpes i vilket prästen säkert skulle ha informerat prästen i Bjärtrå om hennes gamla synd.
Anna Stina och Erik tycks i alla fall ha hållit ihop men elva år gammal blev Gustav föräldralös brukade han berätta. Året var 1906. Kanske var det då Anna Stina insjuknade i kräftan som senare tog hennes liv. Erik tog i alla fall på sig faderskapet för Gustav i hennes närvaro det året och gav på så vis gossen en viss status. Han tycks dessutom ha bott hos sin pappa. Tre år senare dog Anna Stina och året därpå Erik. Gustav var femton år och alldeles ensam i livet.
– Farfar var sågverksarbetare redan då, säger Anders. Precis som sin far och farfar. Det är därifrån min pappas iver att hugga ner träd kommer. Det är helt enkelt genetiskt!
Anders tror sig veta att farfar Gustav togs om hand av familjen Häggström vars dotter Lisa så småningom blev hans hustru.
– De var baptister så då var det slut med dragspelsmusiken. Men på sin ålders höst, när Lisa var död, tog Gustav gärna både en whisky och en rök.

Anders farmor Lisa Häggström var av en som Anders säger stor köpmansläkt. Själv drev hon två lanthandlar utanför Kramfors som dessvärre gick i konkurs. – Det finns två teorier om det, säger Anders. Antingen var hon för snäll och lät folk handla på kredit eller så berodde det på att familjen var baptister och att arbetarna i det socialistiska Ådalen helt enkelt valde att handla någon annanstans.

Lanthandlartraditionen ska alltså ha gått i arv. Frågan är om den troende Lisa kände till vad hennes morfar lanthandlaren Erik Nordlander född 1838 ställde till med när han levde?

Erik Nordlander i Torrom, Nora, dyker upp i domböckerna sommaren 1864 när han står anklagad för att vid åtskilliga tillfällen olovligen ha utskänkt spirituösa drycker. Om det betyder att han drev lönnkrog eller helt enkelt langade sprit är svårt att veta. Han var i alla fall nygift med Maria Israelsdotter och deras andra barn var på väg. Erik nekade till anklagelserna vid Nora häradsrätt men kronofogde JM Lené var nitisk och drog ärendet vidare till Svea hovrätt. Det var klarlagt, menade han, att Erik hade haft ett förråd av brännvin på sin gård eller i sin lanthandel och att han därifrån till "särskilda personer" lämnade ut mindre partier av detsamma mot penningar, bytesvaror, pant, lån och annan gottgörelse.


Så fick det förstås inte gå till!
För utskänkning av brännvin, andra brända eller destillerade "espirituösa" drycker krävdes tillstånd då som nu. Erik dömdes därför till första resan för otillåten brännvinsutskänkning att böta 15 riksdaler riksmynt och betala 40 riksdaler i utskänkningsavgift varav två tredjedelar skulle gå till åklagaren och en tredjedel till socknens fattiga. Han skulle dessutom ersätta inhysesmannen Göran Jansson, bonden Erik Nordquist, båtsmanshustrun Brita Lisa Ungersven, bröderna Jon Jonsson och Erik Nordwall samt drängen Per Ersson i Torrom för deras kostnader som vittnen.

Handlarna i Nora tycks dessvärre ha varit ett ohederligt släkte. Flera av dem fick krypa i fängelse och Erik var inget undantag. I september 1866, ungefär samtidigt som tredje barnet föddes, såg kronofogde Lené till att Erik fick stå till svars inför Svea hovrätt igen. Den här gången för att han "i uppsåt att bedraga försäkringsgifvare låtit sätta eld på sin egendom". Erik hade alltså satt eld på sin fastighet i syfte att få ut pengar på försäkringen. För det blev han, enligt fångförteckningen, dömd till ett och ett halvt års straffarbete på fästning samt att "för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig". Erik förklarade sig nöjd med det domslutet och började avtjäna sitt straff. Hans lanthandlarkollegor från Nora satt på Långholmens fångvårdsanstalt i Stockholm vilket kanske även Erik gjorde.
– Och vi som hade vår bröllopsfest på Långholmen, säger Anders. Det gamla fängelset är numera ombyggt till museum och festvåning.

Eriks familj fick flytta hem till svärfar som just hade blivit änkling. Där i hans torparstuga blev de också kvar. Någon mer lanthandlarkarriär blev det inte för Erik. I husförhörslängden står att han fick absolution den 24/2 1868 vilket möjligen förklarar varför där också står att han "bara" förlorade äran i åtta år. Han måste i alla fall ha sluppit ut det här året. Strax föddes nämligen familjens fjärde barn.
Sedan måste något ha hänt. Hustru Maria slutar plötsligt föda barn vilket tyder på att Erik inte var hemma. Hon tycks ha klarat sig från graviditeter i hela sju år innan hon plötsligt började föda barn igen, ett varje år fram till 1881. Om Erik fortsatte sin brottsliga bana och fick göra en tredje resa är en spännande forskarnöt att knäcka. Hans son Israel dömdes förresten1897 till tre månaders straffarbete för våld mot "polisbetjent under tjensteutöfning".
- Det var värst, säger Anders och ser smått chockad ut. Man får trösta sig med att de åtminstone inte blev dömda för hor.
Monica Antonsson
Copyright: Monica Antonsson

http://catchup.rixfm.com/catchup_radio.php?id=3379&category=8&type=audio
Riks-FM Morgonzoo
Lyssna på: Anders Lundin snetänder på en skrivare 28 nov 2011
Om bland annat släktforskningen

söndag 30 oktober 2011

Och idag gräver vi lite i Kastlösa på Öland med omnejd...

Hej Gaby!
Jag håller på och släktforskar och har kommit en bit på väg. Dock har jag kört fast vad gäller min mormor. De uppgifter jag har är att hon hette Ingrid Gustafva Wideqvist, född Fransson. Född 1901 i Kastlösa, Öland, död 1930 i Södra Möckleby.  Make: Knut Ludvig Wideqvist, 1893-1930. Syster: Karin Gustafsson, född Fransson, 1903-1976.
Hur gör jag för att komma vidare? Vilket släktforskningsprogram rekommenderar du? 
 mvh/ Claes Svensson

Hej Claes,
Trevligt att du har rötter i Kastlösa. Det har jag också. Så vi gör ett försök!
Av CD-skivan Sveriges Dödbok1901-2009 får jag Ingrid Gustafvas (mm) födelsedatum samt hennes och makens dödsdatum. De dog påfallande unga, hon var bara 29 år och han 37. Dog de i sviterna efter en olycka eller av någon smittsam sjukdom, undrar man. Kyrkoböckerna för Södra Möckleby på Genline, där jag har ett abonnemang, ger besked.
De dog båda av lungsot, en åkomma som i dag relativt lätt hade behandlats med penicillin.
19010507
Wideqvist f. Fransson, Ingrid Gustafva (mm)
Knöttlinge
Död 14/4 1930.
Kyrkobokförd i Södra Möckleby (Kalmar län, Småland).
Född 7/5 1901 (ingen uppgift om födelseort)
Änka (10/2 1930).
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Sydöland, Mörbylånga kn (Kalmar län, Småland)
Källor:
DB
Ingrid Gustafva var alltså född den 7 maj 1901. Men i dödboken finns ingen uppgift om födelseort.
Då går jag till födelseboken på Genline och letar efter födelsenotisen i Kastlösa men där finns hon dessvärre inte. Det är antagligen därför du har fastnat. Frågan är alltså, var föddes hon?
PLF:s (Person- och Lokalhistoriskt Forskarcentrum) CD-skiva över Öland ger besked:
Post MÖL-F-3555

Ingrid Gustafva Frideborg (mm)

Född 7/5 1901 i Mörbylånga, Mörbylånga (H)

Far: Namnkunnig, Frans Wilhelm (mm f)

Arbetare, 18611120

Mor: Hagström, Ida Johanna (mm m)

Hustru, 18650610
Mörbylånga
Övriga uppgifter
Församlingskod: 084003
--------------
Källa: Mörbylånga Födelsebok
Ingrid Gustafva (mm) hette alltså inte bara så utan dessutom Frideborg och var född i Mörbylånga. Du får här också namn och födelsedatum på föräldrarna.
Jag går tillbaka till kyrkoböckerna på Genline och hittar henne mycket riktigt överst på sidan med
Gid nr: 122.14.900.


Uppgiften stämmer alltså.
För år 1900 finns en folkräkning över alla i Sverige. Den finns på CD och om man söker på Ingrid Gustafvas far med det mycket märkliga namnet Namnkunnig så finner man att han var före detta båtsman, dvs indelt soldat som Raskens.
Post 5136375
Namnkunnig, Frans Wilhelm (mm f)
Båtsman f.d.
f. 1861 i Mörbylånga (Kalmar län, Öland)
Gift man, far i familjen
Mörbylånga
Mörbylånga (Kalmar län, Öland)
Födelseort i källan: Mörbylånga Kalmar län
Namnkunnig är ett soldatnamn som tilldelades soldaten under hans tjänstgöringstid. Det betyder att han egentligen hette något helt annat vilket gör att man kan köra fast här. Vi får se… 

Om hustrun får vi veta:
Post 5136371
Hagström, Ida Johanna (mm m)
f. 1865 i Hulterstad (Kalmar län, Öland)
h.
Gift kvinna, mor i familjen
Mörbylånga
Mörbylånga (Kalmar län, Öland)
Födelseort i källan: Hulterstad Kalmar län
I familjen fanns år 1900 – alltså innan Ingrid Gustafva Frideborg föddes – följande barn:

(Barn), John Ferdinand 1886    Barn
(Barn), Ida Karolina     1889    Barn
(Barn), Karl Fridolf       1891    Barn
(Barn), Frida Josefina   1893    Barn
(Barn), Albin Emanuel   1897    Barn
Barn födda efter 1900 kommer man bara åt genom att granska husförhörslängderna efter 1900.
Det finns en folkräkning 1890 också. Då var Frans Wilhelm Namnkunnig aktiv som båtsman.
Makarna hade två barn, John Ferdinand och Ida Karolina – se ovan. Inga barn tycks alltså ha dött vilket var vanligt då.
Det finns även en folkräkning 1880.
Jag hittar Ida Johanna född 10/6 1865 i Hulterstad som dotter till:
Post 1880-8-86-192
Jonsdotter, Kajsa Lena (mm mm)
f. 1823 i Norra Möckleby (Kalmar län, Öland)
Änka, mor i familjen
Ahlby N:o 5
Hulterstad (Kalmar län, Öland)
Registrerad födelseort: Norra Möckleby Kalmar län 
Hon dog 1/12 1947 på ålderdomshemmet i Kastlösa.
Men jag hittar inte Frans Wilhelm född 1861 i Mörbylånga i Folkräkningen 1880.
Jag går tillbaka till dödboken och ser att han var född 20/11 1861 och dog 14/4 1937 i
Kastlösa "u b" (betyder möjligen utan bostad eller utan uppgift om bostad) och att ingen födelseort är angiven.
Jag söker då en Frans Wilhelm född 1861 i hela Kalmar län och får som tur är bara en enda träff nämligen:
Post 1880-8-100-1031
Johansson, Frans Wilhelm (mm f)
Dräng
f. 1861 i Kalmar (Kalmar län, Småland)
Ogift man, ensam i familjen
RösslösaKastlösa (Kalmar län, Öland)
Registrerad födelseort: Kalmar Kalmar län
Det finns alltså en Frans Wilhelm Johansson född 1861 som är dräng i Rösslösa, Kastlösa. Jag går då in i husförhörslängden på Genline och letar igenom alla gårdarna i Rösslösa efter en sådan dräng för att se om han är född 20/11 1861.
Och det är han! Han är dräng hos bonden Johan Andersson på Rösslösa No 4 i Kastlösa.
Gid: 85.2.51100


Enligt nästa husförhörslängd flyttar han den 16/11 1881 flyttar han till Mörbylånga.
Jag tycker därför att man kan utgå från att vi har rätt person.
Men för att vara helt säker bör man följa honom i kyrkoböckerna tills han gifter sig med Ida Johanna. Och det sker enligt PLF-skivan här:
Post RES-V-716
Namnkunnig, Frans Wilhelm (mm f)
Kr. Båtsman, 18611120
Gynge
Hagström, Ida Johanna (mm m)
18650610
Gynge
Vigda 30/10 1885 i Resmo (H)
Övriga uppgifter
Församlingskod: 084002
--------------
Källa: Resmo C:6
Centrala soldatregistret som ligger tillgängligt på nätet med adress: http://soldat.dis.se/soldater.php
ger vid handen att Frans Wilhelm Namnkunnig faktiskt hette Johansson så nu vet vi att vi är på rätt spår.

Wikipedia
Båtsman eller kronobåtsman var en militär som i det svenska indelningsverket tilldelades örlogsflottan för tjänstgöring ombord, och som för sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp.
I Blekinge och Södra Möre härad i Småland fanns enbart indelta båtsmän och dessa var indelade i rusthåll. I stort sett höll varje gård en båtsman.
I kusttrakterna i övriga riket fanns kompanier med roterade båtsmän. Två eller flera gårdar gick samman och bildade en rote. I dessa socknar fanns även indelta soldater av olika slag. Det fanns ersättare för rotebåtsmän, så kallade fördubblingsbåtsmän.
Rusthållet eller roten betalade årlig lön, kläder och stod för ett båtsmanstorp med tillhörande odlingsbar mark. Ibland ingick vissa förmåner, som utsäde eller annat.

Så vem var då Frans Wilhelm Johansson (mm f) född 1861 i Kalmar
Jag söker hans födelse på PLF-skivan och har tur.
Post KLA-F-739
Frans Wilhelm (mm f)
Född 20/11 1861 i Kalmar Landsf (H)
Far
Samuelsson, Joh. Fredr.
Drän
Mor
Olofsd., Inga Chr.
24 År
Övriga uppgifter
Församlingskod: 088015
--------------
Källa: Kalmar Landsf C:2
Normerade begrepp
Förnamn: Frans Vilhelm
Moderns efternamn: Olofsdotter
Moderns förnamn: Inga Kristina
Faderns förnamn: Johan Fredrik

De flyttar så småningom från fastlandet till Öland, får en dotter i Mörbylånga och en i Kastlösa.
Men det kan förstås finnas flera barn. Det är bara att leta.

Ja, och så håller man på…
Vad gäller släktforskningsprogram så finns det flera bra. Själv har jag ett som heter Holger.
Men jag skulle kika på Dis.se och deras program om jag var du.
Återkommer om det.
***

Hej Monica! (Det var så du hette.)
Jag får tacka så jättemycket. Vilken service!
mvh /Claes Svensson

***
Vassego!
Monica
***

Tillägg:
Jag kom att tänka på att (mm m) Ida Johanna inte fick någon far av mig i går då modern var änka i folkräkningen 1880. För att råda bot på det gick jag till födelseboken i Kalmar SCB Gid nr 100008.16.11800 och fann hennes födelsenotis.


Fadern hette alltså Peter Gustaf Hagström och hans fru Cajsa Lena Jonsdotter. Familjen bodde i Ahlby, Hulterstad, Kalmar län.
I husförhörslängden AI:8 1861-1870 med Gid nr 56.18.12800 ser man hela familjen.


Peter Gustaf Hagström (mm mf) kallas här inhyseshjon vilket tyder på fattigdom. En anteckning i kanten kan vara förklaringen: "För begånget mord lidit 10 års fästningsarbete".
 Jag hoppas att det inte avskräcker dig från vidare forskning nu, Claes.


Det står också en notering om Stockholm den (datum) 1864 men om Peter Gustaf har flyttat till Stockholm eller om det är ett kors och han alltså har dött i Stockholm vet jag inte. Hustrun Kajsa Lena Jonsdotter (som i husförhörslängden AI:6 före giftermålet uppges ha ett svagt förstånd) kallas dock änka i nästa husförhörslängd. Peter Gustaf är inte inskriven i den lokala dödboken vilket skulle kunna tyda på att han dog någon annanstans.
I PLF-databasen kallas kan man läsa om deras vigsel att hans titel var "fd fången". 
Post HUL-V-1019
Hagström, Peter Gustaf (mm mf)
Fd Fången, 36 år
Alby
Jonsdotter, Karin Lena (mm mm)
Piga, 36 år
Alby
Vigda 10/11 1859 i Hulterstad (H)
Övriga uppgifter
Församlingskod: 084005
--------------
Källa: Hulterstad C:
Och här är änkans dödsnotis. Hon blev nästan 90 år gammal alla umbäranden till trots.
Post HUL-D-2479
Hagström, Kajsa Lena (mm mm)
Född ??/?? 1823
Änka
Ahlby, Hulterstad
Död 19/5 1912 i Hulterstad (H)
Dödsorsak: Ålderdom
Anförvanter
Peter Gustaf Hagström (mm mf)
Övriga uppgifter
Församlingskod: 84005
--------------
Källa: Hulterstad SCB

När det nu är så spännande så tar jag ett varv till. Vilka var föräldrar till Peter Gustaf Hagström (mm mf)? Ja, här är hans födelsenotis från PLF-skivan:
Post HUL-F-1923
Peter Gustaf (mm mf)
Född 6/9 1823 i Ahlby, Hulterstad (H)
Far
Hagström, Jonas (mm mf f)
Coop. Karl
Mor
Carlsd, Ingrid (mm mf m)
30 år
Ahlby
Övriga uppgifter
Församlingskod: 084005
--------------
Källa: Hulterstad C:3
Och deras vigselnotis:
Post HUL-V-645
Hagström, Jonas (mm mf f)
Coff Båtsman
Alby
Karlsdotter, Ingrid (mm mf m)
Piga
Alby
Vigda 27/11 1819 i Hulterstad (H)
Övriga uppgifter
Församlingskod: 084005
--------------
Källa: Hulterstad C:3
Kyrkoböckerna på Genline:
Husförhörslängden Hulterstad 1823-1831 Gid: 56.4.30800



Om fadern Jonas Hagstöm (mm mf f) står:
"Vådligen omkommen i stormväder på Östersjön den 28 aug 1827."
Änkan Ingrid Karlsdotter (mm mf m) med sönerna Peter Gustaf 1823 (mm mf) och Jonas född 1827, strax efter faderns död, anges i husförhörslängden AI:5 1832-1841 Gid nr. 56.5.38400 vara utfattiga. De har därför fått ett Nytt Testamente 1837.
Peter Gustaf (mm mf) flyttar emellertid till Smedby 2/11 1839.
Mellan 1839 och vigseln 1959 begår Peter Gustaf Hagström (mm mf) alltså ett mord och avtjänar 10 års straffarbete någonstans. För att få veta vad som hände måste man helt enkelt följa honom i först kyrkoböckerna och sedan domboken.
***
Det är svårt att sluta när man har flyt och man råkar leta på en ort med PLF-databas så en sökning på (mm mf m) Ingrid Carlsdotter född 14/6 1793 ger vid handen att föräldrarna var:
Post HUL-F-1276
Ingrid (mm mf m)
Född 14/6 1793 i Ahleby, Hulterstad (H)
Far
Jungberg, Carl (mm mf mf)
Volentör
Mor
Pärsd, Cajsa (mm mf mm)
32 år
Ahleby
Övriga uppgifter
Församlingskod: 084005
--------------
Källa: Hulterstad C:3
Jungberg torde också vara ett soldatnamn och med tanke på titeln volontör kanske han tillhörde någon slags frivilligkår.
Centrala soldatregistret är tyvärr långt ifrån komplett och där finns inga upplysningar om den här personen. Ej heller om Jonas Hagström (mm mf f) som också var båtsman.
Efter föräldrarna till Frans Wilhelm Johansson Namnkunnig (mm f) Johan Fredric Samuelsson (mm ff) och hans hustru Inga Christina Olofsdotter (mm fm) finns följande vigselnotis på PLF-skivan.
Post ÅS-V-344
Samuelsson, Johan Fredric (mm ff)
Dräng, 1831
Ottenby
Olofsdotter, Inga Christina (mm fm)
Piga, 1831
Näsby
Vigda 31/8 1861 i Ås (H)
Övriga uppgifter
Församlingskod: 084012
--------------
Källa: Ås EI:1
Härifrån får man gräva vidare i kyrkoböckerna. Lycka till!
Läs mer om Indelningsverket här.

Det är klokt att rita upp släkten medan man letar i arkiv och databaser. Annars tappar man lätt bort sig. Så här kan det till exempel se ut om man vill se hela familjerna, det vill säga om man vill ha med andra än enbart förfäderna i raka led.

fredag 7 oktober 2011

Himla bra present till dem man tycker om...

Jag gjorde en släktforskning till en kompis. Jag brukar göra det till dem jag gillar. Det brukar vara en bra present.
En sådan här variant tar ett par veckor att färdigställa och tanken är att mottagaren ska bli så intresserad att han eller hon fortsätter själva. Det finns väldigt mycket mer än så här att ta reda på om dem som gick före.
Den här snabbforskningen gav som mest nio generationer i rakt nedstigande led och min kompis fick vackra namn som Wallström och Wennersten att fundera över. En gren leder till Italien och en annan till Danmark. Några utvandrare till Amerika och Kanada och en sockerbagare Nordberg från Stockholm utvandrade till Ryssland långt före revolutionen 1917. Och alla behövdes för att min kompis skulle bli den hon är. Hon lade ut den är bilden på sin blogg i samband med att vi över en trevlig lunch presenterade alltihop för hennes mamma som hade med sig släktens gamla album vilket gav ansikten till åtminstone några generationer. Som bäst finns foton bevarade från 1850-talet. Längre än så har inte fotokonsten varit i bruk för vanligt folk. Och målningar som gällde dessförinnan finns knappast av torpare, soldatänkor och bönder. Än mindre av hungriga ungar, pigor och drängar. Himla spännande!

fredag 18 februari 2011

Heliga Birgitta och jag...

Birger Petersson (Birger Persson) till Finsta, d. 1327, lagman,
far till heliga Birgitta (ff mf mm ff fm fm fm fm mf ff mm f)
Heliga Birgitta
Birger Petersson är omtalad som riddare 1291, som lagman över Tiundaland 1293 och senare över hela Uppland. Han utsåg och ledde den kommission som utarbetade Upplandslagen, stadfäst 1296. Från slutet av 1200-talet var han medlem av riksrådet. Under inbördesstriderna mellan kung Birger och hertigarna Erik och Valdemar ställde sig Birger Persson på de senares sida. Han vallfärdade 1321-22 till Santiago de Compostela. Vid sin död var Birger Persson förmögen och ägde gods i flera landskap, främst Uppland, samt järnhyttor.

(Som jag har fått det presenterat för mig av släktforskaren Roland Olsson i Dals-Ed. Vid tillfälle ska jag kolla.)
Birgitta Birgersdotter av Finstaätten
(ff mf mm ff fm fm fm fm mf ff mm)
Gift med
Ulf Gudmarsson av Ulvåsaätten
(ff mf mm ff fm fm fm fm mf ff mf)

Cecilia Ulvsdotter av Ulvåsa- och Finstaätterna
(ff mf mm ff fm fm fm fm mf ff m)
Gottskalk Bentsson 1383-1453 (ff mf mm ff fm fm fm fm mf ff)
Bengt Gottskalksson, väpnare och riksråd
(ff mf mm ff fm fm fm fm mf f)
Arend Bengtsson 1445-1471 Riddare, riksråd och hövitsman i Stockholm 
(ff mf mm ff fm fm fm fm mf)
Karin Arendsdotter (ff mf mm ff fm fm fm fm m)
Anna Pedersdotter-Örnflycht (ff mf mm ff fm fm fm fm)
Mattias Nilsson Kagg (ff mf mm ff fm fm fm f)
Margaretha Mattiasdotter Kagg (ff mf mm ff fm fm fm)
Lennart Pedersson Svenske, ryttmästare (ff mf mm ff fm fm f)
Margareta Lennartsdotter Svenske (ff mf mm ff fm fm)
Carl Carlsson Svinhuvud (ff mf mm ff fm f)
Helena Carlsdotter Svinhuvud (ff mf mm ff fm)
Hans Abrahamsson Berman, sergeant (ff mf mm ff f)
Carl Hansson (ff mf mm ff)
Hans Carlsson (ff mf mm f)
Katarina Hansdotter (ff mf mm)
Stina Olsdotter (ff mf m)
Carl Andersson (ff mf)
Augusta Carlsdotter (ff m)
Gunnar Antonsson (ff)
Arne Antonsson (f)
Monica Antonsson begin_of_the_skype_highlighting   

Kikki och hennes rötter...

Kikki Danielsson, 57, har ofta berättat om sin ensamhet. Främsta orsaken till det är att hon inte längre bor i Skåne. Bollnäs är ex-makens hemtrakter och Kikki bor kvar för barnens skull. Dottern Emma har emellertid flyttat till Gävle nu och sonen Victor går på fotbollsgymnasiet i Örnsköldsvik.
– Om jag är hemma en fredagskväll så är det oftast bara jag, hunden och katten, säger hon när fotografen Kurt Pettersson och jag träffar henne på ett hotell i Stockholm. Allt för att Allas Veckotidning vill överräcka en släkttavla och ge henne lite rötter.
- Och alla de här är alltså mina, utbrister Kikki när hon för första gången får stifta bekantskap med 145 gamla anor som alla behövdes för att hon skulle bli till.  
Kikki är skånetös rakt igenom. Om det råder ingen tvekan. Enda undantaget farfars farfar (ff ff) Jöns Arvidsson vars far var soldat och hette Stursk och som 16 år gammal kom från Småland till Visseltofta i Skåne. Annars är de skåningar allihop. Jöns Arvidsson blev dräng hos rusthållaren Nils Nilsson 1795. Nils dog emellertid 45 år gammal av stenpassion (njur- eller gallsten) och lämnade hustrun Karna Kierstinsdotter (ff fm) ensam med fem små barn. Jöns gifte sig med änkan och fick rusthållet på köpet som brukligt var förr.  
Kikkis föräldrar var Elsa och Gunnar Andersson i Visseltofta. De gifte sig 1952. Hon var 18 år och han nästan 20 år äldre. Ett halvår senare kom Kikki till världen. Året därpå föddes Kjell och drygt två år senare Ros-Marie.
Kikki fick bara fyra år med sin familj innan hennes värld slogs i spillror. Hon har därför inga minnen av sina föräldrar som par. Däremot vet hon att stugan de bodde i saknade såväl el som vatten och att där kryllade av möss. Och hur mycket Elsa än eldade i vedspisen så måste barnen gå fullt påklädda inomhus.  
– Det enda jag minns är att jag grät förtvivlat varje gång pappa hoppade över diket och gick iväg med ryggsäcken på ryggen och yxan över axeln. Då visste jag att han inte skulle komma hem igen på flera veckor.   
Kikkis pappa jobbade i skogen om vintrarna och plockade sockerbetor om somrarna. När han kom hem var det fest och lilla Kikki rapporterade vad som hänt. "Loj-Nisse var här. Han sov i din säng och han hade inga bysser på sig!" Sa hon en gång.
– Jag trodde länge att alltihop var mitt fel. Hade jag inte sagt det där så hade det kanske aldrig blivit skilsmässa. Då kanske Ros-Marie och jag inte hade adopterats bort.
Mamma Elsa hade förälskat sig i en annan man och ville skiljas. Därmed satte byskvallret fart och barnavårdsnämnden kopplades in. Huset dömdes ut och döttrarna adopterades bort. Kjell fick stanna hos Elsa som gifte om sig med sin nya man och fick fem barn till.
– De lurade henne att skriva under adoptionspapperna, säger Kikki. Hon var ledsen och djupt ångerfull för det i hela sitt liv. Ros-Marie var bara åtta månader gammal. Hon togs väl direkt från dopet i bara dopklänningen. 
Kikki satt på sin pappas arm när den svarta bilen kom för att hämta henne.
– Jag skrek hysteriskt och klamrade sig fast vid pappa men de bröt mig loss och tryckte in mig i bilen. Jag sparkade vilt omkring mig, gapade och skrek och bankade med mina små nävar på bakrutan medan jag såg pappa försvinna i fjärran. Sedan är det svart. Sedan minns jag inget mer. 
Det trauma som drabbade fyraåringen bär den vuxna Kikki med sig som ett trauma med oförminskad stryka. Det går liksom inte över. Än idag ryser hon av obehag när hon oftast i maffiafilmer ser stora svarta bilar.  
Kikki adopterades av Abela och Ture Danielsson i Hylte som hade gård och skog men inga egna barn. För dem kom hon som en ljuslockig ängel. Men det fanns andra som inte var lika glada, släktingar som hade räknat med att ärva både gården och skogen.
– De tålde mig inte, säger Kikki. De kallade mig gökungen. Och ungdjäveln.
Pappa Gunnar hälsade på Kikki när hon fyllde år eller det var storhelg. Han var alltid propert klädd i kostym och slips och hade tjusarlock i pannan. Han ser ut som Lasse Lönndahl, sa Kikki till sina kamrater.  
Mamma Elsa kom också på besök men hon hade alltid bilen full av ungar.
– Jag drog mig oftast undan hos Abela i köket, säger Kikki. Jag ville träffa min mamma ensam. Jag hade ju ingenting gemensamt med de där bråkiga ungarna. När de hade åkt undrade jag alltid varför de fick vara hos min mamma men inte jag.
Kikki fick en bra uppväxt hos makarna Danielsson men känslan av utanförskap bar hon med sig ut i livet som en klump i magen.   
– När min riktiga farmor Amanda dog blev jag presenterad för några barn och skulle vara mina kusiner. Jag blev överlycklig. Tänk att jag hade egna kusiner! De jag hade hos Abela och Ture var ju bara till låns.
Kikki har egna kusiner. Men släkttavlan sträcker sig bara bakåt i tiden. Den kortaste grenen bryts av efter tre generationer för att (ff mf) helt enkelt står som "okänd" när (ff m) Nilla föds 1850 i Visseltofta. Den längsta grenen är nio generationer lång och leder till bonden Kirsten Andersson (ff mm mm ff f) och hans hustru Troen Åkesdotter (ff mm mm ff m) i Norra Åkarp som båda föddes omkring 1675. Kirsten var alltså ett mansnamn i Skåne på den tiden. 
Det finns gott om militärer i Kikkis släkt. Som till exempel dragonen Johannes Paulsson Gran (mf mf), Ola Djärf (mf mf mf) i Högseröd som var både corpral och torpare och ryttaren Jonas Råbock (ff mm ff f) i Drakeberga ryttaretorp.
Jonas och hustrun Elin Persdotter (ff mm ff m) fick minst fyra barn varav sonen Jon Jonasson Rehn (ff mm ff) gifte sig med Bengta Jeppasdotter (ff mm fm) den 24 mars 1792 och tog över ryttartorpet i Drakeberga. Rent allmänt kan man undra om de på sin bröllopsdag kände till skotten på Operamaskeraden i Stockholm åtta dagar tidigare och att kung Gustav III just då kämpade för sitt liv på Stockholms slott där han dog fem dagar senare den 29 mars.
Minst fyra av Kikkis förfäder var rusthållare vilket innebar att de mot skattebefrielse ställde en ryttare med häst med tillhörande utrustning till arméns förfogande. För övrigt är det mest torpare, hemmansägare och bönder i släkten men även en "linwäfvare" nämligen (fm mm ff) Bengt Linbom i Gumlösa.
Kikki kan glädja sig åt minst en amerikafarare nämligen Ola Håkansson som var son till (mm fm f) rusthållaren Håkan Anderssons i Pärup. Ola gifte sig med Inga Larsdotter 1880 och tog ut flyttbevis till Amerika den 17/3 1881. I april for han iväg över Atlanten med något av Wilsonlinjens ångfartyg och hamnade i svenskstaden Chicago. Det var troligen tänkt att hustrun skulle komma efter men hon dog den 7/1 1883 bara 23 år gammal. Varför är okänt. Ola kom småningom hem igen och tog över fädernegården. Han gifte om sig med Karna Persdotter från Hörby som "kom hitflyttad från Amerika 18/10 1885" står det i husförhörslängden.
Kikkis mamma Elsa är trots allt den intressantaste personen i släkttavlan. Särskilt med tanke på vad som hände i Kikkis barndom. Vem var hon och vad bar hon på i livets ryggsäck?
Elsa föddes 1933 i Hörby. Fader okänd står det i födelseboken. Arkivföreståndare Bengt Andersson på Hörby kommun lyckades emellertid hitta Elsas akt i barnavårdsnämndens arkiv. Av den framgår att hennes mamma, hemmadottern Anna, pekade ut en 20-årig dräng vid namn Tage som barnafader. Han frikändes emellertid från faderskapet efter blodprovstagning vilket i praktiken innebar att Elsa aldrig fick någon far.
– Det är ju faktiskt ett ännu värre trauma, säger Kikki förskräckt. Jag har åtminstone alltid vetat vilka mina föräldrar är.
Elsa bar genom hela livet med sig vetskapen om att drängen Tage var hennes pappa. Och då blodprov som faderskapsbestämning på den tiden var tämligen osäkra får han stå som far i Kikkis släkttavla om än "osäker".
Tage var också en så kallad oäkting. Hans mor var en fattig piga och Bengt Andersson lyckades hitta även hans akt i barnavårdsnämndens arkiv. Av den framgår att Tage var åtta år gammal när hans mamma äntligen lyckades dra barnafadern inför rätta. Det visade sig att han var en gift sexbarnsfar som inte alls hade lust att betala underhåll till Tage. Kanske hade hon tjänat piga i hans hus och blivit utnyttjad som flickorna ofta blev på den tiden.
Kikkis mormor Anna gifte sig så småningom med en man som inte tålde dottern Elsa. Han misshandlade dem båda och förgrep sig på Elsa som rymde och sedan fick växa upp på barnhem. Så tidigt som möjligt fick hon själv tjäna sitt uppehälle som piga och om hon nödvändigtvis måste besöka sin mor någon gång så fick hon göra det i smyg. Det är lätt att förstå varför hon sökte tryggheten hos en 20 år äldre man men inte klarade av rollen som trebarnsmor i den katastrofalt miserabla stugan.
– Tänk vad hon gick igenom, säger Kikki. Av åtta barn förlorade hon fyra. Två adopterades bort. Sedan begick en av mina halvbröder självmord. Han sköt sig 17 år gammal utan att lämna någon förklaring efter sig. Och den 28 mars 2008 blev en annan halvbror misshandlad till döds på öppen gata. På dagen ett år senare dog mamma efter en tids sjukdom. Och så sitter man här och tycker att man har ont i knäet av sin reumatism. Mamma hade både reumatism och astma precis som jag.
Kikki vet att hennes mamma ville be om ursäkt för att hon adopterade bort sina flickor. 
– Men när vi sågs hade jag alltid så bråttom, säger Kikki. Vi fick aldrig tillfälle att sitta ned och prata för oss själva. Och nu är det för sent. Nu är hon borta.
Kikki sjöng på sin mammas begravning. Kyrkan var full av människor hon tidigare aldrig hade sett och som grät vid Elsas kista.
– Tänk att hon var så populär, säger Kikki som trots allt aldrig har känt sig bitter mot föräldrarna. De gjorde så gott de kunde. Och både hon och Ros-Marie fick bra liv.
Så vad betyder det då att Kikki nu fått en helt egen släkt att lära känna och intressera sig för om än i efterhand. 
– Det betyder att jag har fått en egen identitet. Äntligen kan jag kanske skriva boken om mitt liv. Jag är inte längre ensam. Även jag har en familj.
Monica Antonsson

Copywrite: Monica Antonsson.