I all hast...

Hej,> Jag släktforskar på min pappas sida, en statarsläkt från olika delar av södra Sverige. När jag gick med i Ancestry fick jag ett meddelande av en person i USA. Hon (Kelly La Marr) säger att vi är släkt på något sätt, inte rakt nedstigande led. Hon är själv släkt med ”Husaren Sven Svensson Westerlund avrättad för rån och mord 1825 II”, som jag hittade i din blogg (osäker på om/ hur vi är släkt). >

Min farmors farmor är Hanna Nilsdotter, född 7 feb 1829 i Nävlinge, 
och det är , där jag tror jag har band med personen från USA.  Jag undrar om du kan hjälpa mig hitta litteratur eller ge tips om hur jag kan gå vidare i detta? >

Farmor: Esther Linnea Schönhult/ Ljungbeck 1896-05-07 i  Nävlinge. 

Farfar: Henrik Ljungbeck 1897-04-29  i Vinslöv. > Mvh> Åsa Olsson(flicknamn: Ljungbeck)>

Hej Åsa,
Man går vidare med enträgen kyrkoboksforskning.
Fråga din släkting exakt hur hon är släkt med Sven Westerlund. Och exakt hur ni är släkt med varandra. Hur har hon hittat dig? Genom DNA-forskning?
Och vad vill du att jag ska göra med din farmor Ester Linnea född 7/5 1896 i Näflinge? Dotter till arbetaren Ernst Johansson Schönhult född 2/3 1872 ohh Anna Karolina Kvarnstöm född 6/6 1866 i Kila, Nyköpings län Spännande namn.

Här är första delen av mina inlägg om Sven Westerlund: https://slaktbloggen.blogspot.com/2012/04/vem-var-egentligen-sven-westerlund-som.html 

Det var en god vän Alexis (död sedan länge) som hade funderingar om honom. Så det är inte min släkt. Hör av dig med mer uppgifter. Och må så gott! Monica

Jag ser direkt en kvinna här som är gift med två bröder.
Det kittlar min nyfikenhet så jag gräver lite...

Torparen
Gustaf Jansson (fm mm f) född 29/9 1772 i Småland
"Illa ofärdig i lårbenet sedan våren 1821 i synnerhet"
Gift med:
Brita Jansdotter (fm mm m) född 14/2 1785 i Kihla, Sörmland
Familjen bodde i Löfdalen, Gammersta Rote, Kila
Barn:

1. Brita Stina född 13/6 1806 i Kila
2. Anna Cajsa född 27/2 1809 i Kila
3. Jan Eric född 13/11 1811 i Kila
4. Eva Lotta född 30/12 1814 i Kila - död 8/3 1822 i Kila
5. Johanna Sofia född 27/2 1818 i Kila
6. Carl Gustaf född 25/2 1822 i Kila
7. Ulrica Lovisa (Ulla Lisa) (fm mm) född 29/1 1825 i Kila
8. Pehr August född 2/9 1830 i Kila

Gustaf Jansson (fm mm f) o Brita Jansdotter (fm mm m)
Kila (D) AI:7 (1821-1825) Bild 265 / sid 258 (familjen i Löfdalen, maken skadad i benet)
Kila (D) AI:8 (1826-1830) Bild 235 / sid 227 (maken ofärdig, hustrun finns inte i dopboken, i Löfdalen)
Kila (D) AI:10 (1836-1840) Bild 268 / sid 252 (makarna på undantag, maken ofärdig, befriad fattigdel,
hustrun utfattig. )

Dottern:

Ulrica Lovisa Gustafsdotter (fm mm) 

född 29/1 1825 i Kila - död 11/2 1873 i Kila, Sörmland

Gift med Pehr Fredrik Quarnström Bruksarbetare (ofärdig) - död 10/12 1862 i Kila

Änka 10/12 1862 efter Per Fredrik Qvarnström

Barn: 

1. Johan Fredrik fördd 23/10 1844 i Kihl
2. August Alfrid Qvarnström född 10/12 1846 i Kila (gift 26/12 1867)
3. Johan Conrad Qvarnström född 23/6 1849 i Kila (gift 5/12 1874)
4. Ulrika Charlotta född 7/2 1852 i Kila
5. Oscar Fredrik född 25/9 1854 i Kila
6. Carl Ludvig född 24/8 1857 i Kila - död 10/2 1860 i Kila
7. Augusta Sophia född 27/12 1859 i Kila
8. Lovisa Vilhelmina född 2/6 1862 i Kila
9. Anna Carolina Qvarnström (fm m) född 6/6 1866 i Kila - Oäkta

Ulrica Lovisa Gustafsdotter (fm mm)
Kila (D) AI:10 (1836-1840) Bild 119 / sid 106 (Ulla Lisa piga i Wreta)
Kila (D) AI:11 (1841-1845) Bild 161 / sid 153 (Ulla Lisa piga i Bysjötorp)
Kila (D) AI:11 (1841-1845) Bild 211 / sid 203 (i Stafsjö. Ulrika Lovisa piga gm dräng Pehr Fr Quarnström)
Kila (D) AI:13 (1851-1855) Bild 215 / sid 202 (familjen i Stafsjö bruk No 19 Vattgluggen, mannen ofärdig)
Kila (D) AI:14 (1856-1860) Bild 265 / sid 250 (som ovan)
Kila (D) AI:15 (1861-1865) Bild 274 / sid 262 (som ovan, maken död)
Kila (D) AI:16 (1866-1870) Bild 369 / sid 363 (änkan i Stafsjö bruk med oä dotter Anna Carolina)
Kila (D) AI:17 (1871-1875) Bild 359 / sid 352 (änkan Ulrika Lovisa död i Stafsjö bruk No 42)

Dotter:
Anna Carolina Qvarnström (fm m) född 6/6 1866 i Kila - död 9/7 1952 i Vinslöv, Kristianstads län.

Gift I den 4/7 1890 med:
Janne Schönhult Johnsson född 2/12 1861 i Näflinge - död 23/8 1894 i Näflinge
Tidskriftskomissionär och sedan bakstugusittare
Inflyttade 26/10 1892 från Norrköpings norra församling till Näflinge
Bosatta i Näflinge No 5.

Gift II den 19/12 1895 med förste makens bror:
Ernst Johnsson Schönhult (fm f) arbetare, född 2/3 1872 i Näflinge - död 26/1 1957 i Hässleholm
Arbetare och senare skogsarbetare.
De flyttade 1899 till Stoby i Kristianstads län. Efter en tid i Ignaberga flyttade de 5/10 1903 från Ignaberga till Vinslöv i Kristianstads län där de bodde i Lovisedal No 1 o 2. 1907 flyttade de vidare till
23/11 1923 flyttade familjen vidare till Billinge.

Barn i första giftet:

1. John Edvin född 5/8 1890 i Norrköpings Matteus - död 23/1 1892 i Norrköpings Matteus
2. Edvin Gregorius född 13/3 1892 i Norrköping - död 23/8 1894 i Näflinge
3. Edith Elvira född 29/4 1894 i Näflinge

Barn i andra giftet:

1. Ester Linnea (fm) född 7/5 1896 i Näflinge (arbeterska) (hennes oä dtr Ulla Ethel Margareta född 21/8 1926 i Kristianstad)
2. Erna Selinda född 7/8 1898 i Näflinge
3. Eriling Isidor Linus Helmer Ragnvald född 10/10 1900 i Ignaberga
4. Tord Alvar Evert Sixten Halvard född 20/7 1903 i Vinslöf (far till Hjördis Inga-Maj Bergström oä dotter Berit Anita född 8/10 1938 samt svårläst)
5. Göthe Einar Alf Manfred Baltzar född 14/9 1905 i Vinslöf
6. Svea Vega Evelina Adela född 22/9 1907 i Vinslöf (hennes oä dtr Gurli Pia Ingegärd döff 11/8 1929 i Vinslöv)
7. Göta Alva Eufemia Gunborg född 21/2 1909 i Vinslöf
8. Hubert Sune Enar Östen Fingal född 22/5 1912 i Vinslöf

Anna Carolina Qvarnström (fm m)

Kila (D) AI:18 (1876-1880) Bild 368 / sid 361 (Anna o syster Lovisa inhyses hos bror i Stafsjö bruk No 42)

Norrköpings S:t Olai (E) AI:87 (1878-1882) Bild 90 / sid 461 (Anna piga i Täppan)

Norrköpings S:t Olai (E) AI:88 (1878-1882) Bild 351 / sid 347 (Anna piga i Fredrikslund)

Norrköpings Hedvig (E) AI:32 (1881-1885) Bild 28 / sid 19 (Anna piga i Saltängen)

Norrköpings S:t Olai (E) AI:90 (1883-1887) Bild 77 / sid 422 (Anna piga i Qvarteret Pelikan)

Norrköpings S:t Olai (E) AI:94 (1883-1887) Bild 346 / sid 341 (Anna piga i Qvarteret Oron)

Norrköpings S:t Olai (E) AI:97 (1888-1893) Bild 87 / sid 82 (Anna i Qv Pelikan)

Norrköpings Matteus (E) AI:2 (1885-1890) Bild 296 / sid 661 (Anna piga i Qv Oron)

Anna Carolina Qvarnström (fm m) 

gift I med Janne Schönhult Johnsson 

Norrköpings Matteus (E) AI:4 (1885-1890) Bild 295 / sid 1403 (Anna gm Janne Schönhult, hyr i Qv Stjernan)

Norrköpings Matteus (E) AI:8 (1891-1896) Bild 301 / sid 294 (som ovan)

Norrköpings Matteus (E) AI:8 (1891-1896) Bild 128 / sid 121 (som ovan, hyr i Qv Planket)

Nävlinge (L) AI:15 (1890-1896) Bild 360 / sid 32 (maken död, backstugusittare Näflinge No 5)

gift II med Ernst Johnsson Schönhult

Nävlinge (L) AI:15 (1890-1896) Bild 260 / sid 22 (Anna gm Ernst Schönhult i Näflinge No 4)

Stoby (L) AI:25 (1891-1899) Bild 222 / sid 218 (familjen bor i Stoby, Kristianstads län)

Vinslöv (L) AIIa:2 (1895-1911) Bild 80 / sid 429 (familjen i Lovisedal, flytt 1907 till Vinslöf No 13)

Vinslöv (L) AIIa:1 (1895-1911) Bild 2530 / sid 249 (familjen i Vinslöf No 13)

Nävlinge (L) AII:1 (1896-1925) Bild 420 / sid 38 (Anna o maken med två hemmavarande barn)

Hässleholm (L) AIIa:2 (1900-1925) Bild 730 / sid 1319 (fam i Hessleholm öster om banan, till Ignaberga) 

Ignaberga (L) AIIa:1 (1900-1910) Bild 290 / sid 17 (familjen i Ignaberga No 2)

Vinslöv (L) AIIa:4 (1912-1925) Bild 1830 / sid 474 (fam i Vanneberga No 10)

Vinslöv (L) AIIa:4 (1912-1925) Bild 890 / sid 382 (fam Vanneberga No 3)

Vinslöv (L) AIIa:7 (1926-1949) Bild 1120 / sid 353 (fam Vanneberga No 3)

Vinslöv (L) AIIa:8 (1926-1948) Bild 2230 / sid 713 (fam i No 152 Söder)

Vinslöv (L) AIIa:7 (1926-1949) Bild 1720 / sid 413 

___________________________________________

Bröderna Janne och Ernst Schönhult (fm f)

Deras föräldrar:
Hanna Nilsdotter (fm fm) född 7/2 1829 i Näflinge - död 14/6 1899 i Näflinge
Gift 1861 med:
John Persson (fm ff) född 20/2 (ska vara 26/2) 1837 i Ousby (torpare först o sedan inhyses i Krokaröd) - död 5/5 1889 i Näflinge

Son till: torparen Per Jacobsson ohh Inger Jansdotter i Hastaröd, Osby. 

Osby (L) CI:7 (1831-1851) Bild 43 / sid 75

De träffades när han var dräng och hon piga i Westra Ejaröd. Vid vigseln antecknades: Hennes brors skriftliga tillstånd lemnadt. 

Barn:
1. Carl född 22/4 1861 i W Ejaröd i Näflinge (född före äktenskapet) - död 3/6 1862 i Näflinge
2. Janne Johnsson född 2/12 1861 i Näflinge
3. Nils född 15/11 1865 i Näflinge - död 16/2 1869 i Näflinge
4. August född 18/8 1869 i Näflinge
5. Ernst (fm f) född 2/3 1872 i Näflinge

Familjen bor i Krokaröd No 3 i Näflinge

Hanna Nilsdotter (fm fm) och John Persson (fmff)

föräldrar till Janne och Ernst Schönhult gift med Anna Carolina Qvarnstöm

Stoby (L) AI:5 (1840-1846) Bild 114 / sid 222 (Hanna piga i Nääs, fött oä barn Karna 25/3 1843)

Stoby (L) AI:6 (1847-1853) Bild 107 / sid 202 (Hanna piga i Allgustorp)

Stoby (L) AI:6 (1847-1853) Bild 104 / sid 196 (som ovan)

Norra Sandby (L) AI:7 (1854-1858) Bild 79 / sid 74 (piga i Aska)

Nävlinge (L) AI:10 (1856-1860) Bild 700 / sid 66 (piga i Näflinge, No 15 utsockne)

Nävlinge (L) AI:10 (1856-1860) Bild 1220 / sid 119 (piga i Westra Ejarod, Indragen Proforsindelning)

Nävlinge (L) AI:11 (1861-1866) Bild 1230 / sid 118 (ogift o mor i Westra Ejaröd)

Nävlinge (L) EI:1 (1815-1861) Bild 440 / sid 83 (Vigsel 1861)

Nävlinge (L) AI:11 (1861-1866) Bild 1120 / sid 107 (gift och bor i Krokaröd No 3)

Nävlinge (L) AI:11 (1861-1866) Bild 1240 / sid 119 (gift o mor igen)

Nävlinge (L) AI:12 (1867-1871) Bild 1180 / sid 113 (familjen i Krokaröd)

Nävlinge (L) AI:13 (1872-1881) Bild 161 / sid 167 (som ovan)

Nävlinge (L) AI:13 (1872-1881) Bild 164 / sid 170 (som ovan)

Nävlinge (L) AI:14 (1881-1890) Bild 1850 / sid 181 (som ovan)

Nävlinge (L) AI:15 (1890-1896) Bild 1650 / sid 160 (Hanna inhyses änka)

Nävlinge (L) AII:1 (1896-1925) Bild 2260 / sid 221 (Hanna död i Krokaröd)

Hanna Nilsdotter (fm fm) som ung: 

Nävlinge (L) CI:2 (1800-1862) Bild 810 / sid 153

Februari den 7 föddes och den 15 döptes Nils Torkilssons Gårdman under No 9 och hustru Chirstina Jönsdotters dotter Hanna osv (bara halva bilden).

Torparen

Nils Torkilsson född 1772 i (Wbga/Wannskoga) enl db databas Trolle-Ljungby står vid sin död som ogift - död 12/1 1835 i Nävlinge (Torkelsson)

Gift 1822 med:

Christina (Kerstin) Jönsdotter född 1791 (7/12 1788) i Näflinge - död 30/4 1843 i Nävlinge

Jag hittar henne inte i födelseboken. Det beror på att hon inte var född 1791 utan 5/12 1788 i Nävlinge.

Förnamnet stavas dessutom lite hur som helst och oftast Chirstina. 

Nävlinge (L) CI:1 (1691-1799) Bild 1520 / sid 149

December den 7. och 2:a advent döptes Gårsmannen i Näflinge Jöns Anderssons och Hanna Nilsdotters dotter Kirstena född 5 december.

Prästen skriver att de var fattiga och befriade från skatt. 

Hennes oäkta söner:

1. Pehr Svensson* född 27/9 1815 i Näflinge oäkta (till Djuröd 1835)
2. Sven Svensson född 16/7 1818 i Näflinge oäkta

* Hustru Chirsti Jönsdotter  ... ... den 20 sept 1824 för sin son Pehr Svensson, ... ... af... för...som af ... ...

Barn i äktenskapet:

3. Truls Nilsson född 19/8 1823 i Näflinge
4. Pehr Nilsson född 20/11 1825 i Näflinge (struken) 
5. Hanna Nilsdotter född (15/3) 1829 i Näflinge

Hanna Nilsdotter (fm fm) som ung

Nävlinge (L) CI:1 (1691-1799) Bild 1520 / sid 149 (Chirstina föds 7/12 1788 i Nävlinge)

Nävlinge (L) AI:1 (1802-1811) Bild 4 (Christina/Kerstin Jönsdotter född 1788)

Nävlinge (L) CI:2 (1800-1862) Bild 520 / sid 95 (oäkte sonen Pehr föds)

Nävlinge (L) CI:2 (1800-1862) Bild 590 / sid 109 (oäkte sonen Swen föds) 

Nävlinge (L) AI:2 (1816-1821) Bild 230 / sid 19 (Christina Jönsdotter o två oä söner)

Nävlinge (L) EI:1 (1815-1861) Bild 150 / sid 25 (vigsel 1822)

Nävlinge (L) AI:3 (1821-1825) Bild 350 / sid 31 (Christina gift i No 9)

Nävlinge (L) AI:4 (1826-1830) Bild 280 (familjen i Nävlinge No 9. Viktig text om Chirsti o son Pehr)

Nävlinge (L) AI:5 (1832-1835) Bild 290 / sid 26 (familjen i No 9, maken död)

Nävlinge (L) AI:6 (1835-1840) Bild 340 / sid 30 (änkan o barnen i No 9, änkan skattefri)

Nävlinge (L) AI:7 (1840-1845) Bild 460 / sid 42 (änkan f 1788 död o Hanna Nilsdtr f 1829 i No 9)

Del av Håbolsläkten i Grean

 

Håbols kyrka

Tab 1313 (ref till Bågenholm - Håbol-boken)

Per Jonsson (ff mm fm mf) född 1681 - död 1746

Bonde i Tormansbyn, Ärtemark, därefter i Högkil, Håbols socken, där han ägde hela hemmanet Högkil som han köpt år 1734, 3/4 mtl av bröderna Segol och Anders Larssöner i Grean, Ärtemark och 1/4 mtl av Hans Persson i Högkil.

Håbol (P) C:2 (1737-1755) Bild 110 / sid 217
13 april 1746 begrovs Pär Jonsson ifrån Höggakil 65 år gammal. Ingen dödsorsak angiven.

Gift I med: Elin Persdotter

Gift II med: 

Kerstin Eriksdotter från Grimstrand i Håbol (ff mm fm mm) (i hennes första gifte.) 

född 1703 - död 12/8 1783 av ålderdomsbräcklighet, begravd 24/8 

(Hon var gift II 1747 med häradsdomare Bryngel Halfvardsson från Klefmarken född 1700 - död 1780) 

Barn i första giftet:

1. Per
2. Signa

Per och Signa erhöllo år 1741 arvsmedel 100, resp 50 rdr smt.

Barn i andra giftet:

1. Elin född ca 1727
2. Anna
3. Erik född 1734
4. Kerstin född 20/2 1736 (tab 2248) (ff mm fm m)
5. Johan född 1738
6. Maja född 1742
7. Jonas född 1746 (tvilling)
8. Petter född 1746 (tvilling) - död samma år 21/5 1746. Ingen orsak angiven.

Håbol (P) C:2 (1737-1755) Bild 110 / sid 217

21 maj 1746 begrovs salige Per Jonssons och hustru Chirstin Eriksdotters barn i Högkil 

hvid namn Petter tre månader gammal. Ingen dödsorsak angiven.

_________________________________________________

dottern:

Kerstin Persdotter (ff mm fm m) föddes 20/2 1736 i Håbol

Födelsenotis

Håbol (P) C:1 (1694-1736) Bild 131 / sid 255
Den 20 febr 1736 föddes Pär Jonssons och hustru Kierstin Eriksdotters barn i Högkihl,
döptes den 22 dito, kallades Kierstin osv...

Tab 2248

Kerstin Persdotter (ff mm fm m) (tab 1313) född 20/2 1736 i Håbol - död bräcklig av ålder 86 år gammal den 13/8 1819 i Ärtemark.

Gift I med: 

Daniel Andersson (ff mm fm f) född 1729 - död 1781, bonde i Grean, Ärtemark

Ägde hemmansdelar i Grean norra och södra, utjorden Bergane Edsviken västra och Grimstrand i Håbol.

Gift II 1785 med: 20 år yngre bonden Olof Persson (i hans första gifte) född 1756 i Ärtemark - död 1838. Bonde i Edsviken. 

Barn i första giftet:

1. Maria född 1754
2. Lars född 1755
3. Jan född 1761
4. Petter född 1763
5. Britta född 1767 (2441)
6. Daniel Danielsson född 1773
7. Cajsa född 1777
8. Christina född 1779

Ärtemark (P) AI:1 (1785-1804) Bild 8 / sid 4 (Kerstin i andra giftet, Edsviken Västra)

Ärtemark (P) AI:1 (1785-1804) Bild 181 / sid 177 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:2 (1804-1811) Bild 21 / sid 17 (som ovan)

Ärtemark (P) C:3 (1816-1834) Bild 67 / sid 62 (Kerstin Persdotter i Västra Edsviken död)

Tab 2441

Britta Danielsdotter (ff mm fm) (2248) född 1767 i Ärtemark - död 57 år gammal i februari 1823 i Ärtemark

Bonde i Grean, Ärtemark

Gift 1758 med:

Anders Larsson (ff mm ff) född 13/12 1753 - död 15/10 1818 i Ärtemark

Barn:

1. Helena född 1786 i Ärtemark - död ung
2. Lars född 1789 i Ärtemark - död ung
3. Lisa född 29/1 1791 i Ärtemark
4. Johan född 7/11 1793 i Ärtemark - död 18/7 1825 (sjuklig)
5. Anders född 16/4 1796 i Ärtemark - död 26/4 1842 i Ärtemark (gm Cajsa Christoffersdtr f 1815 i Ärtemark)
6. Daniel född 12/8 1799 i Ärtemark (gm Kajsa Jansdotter född 30/11 1813 i Ärtemark)
7. Kristina född 31/3 (21/3) 1802 i Ärtemark. (gm Jonas Jonasson född 29/5 1801 i Blomskog Brukare i Herrenäs)
8. Maria född 1805 i Ärtemark - död samma år 18/5
9. Anna Maria född 18/7 (1806) 1807 i Ärtemark
10. Lars född 12/6 1810 i Ärtemark (tab 2470)
11. Per född 26/10 1814 i Ärtemark (gm Lisa Maria Pettersdtr född 30/5 1825 i Blomskog, två barn)

Kyrkoböcker:

Ärtemark (P) AI:1 (1785-1804) Bild 44 / sid 40 (familjen i Grean Norra)

Ärtemark (P) AI:2 (1804-1811) Bild 147 / sid 143 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:3 (1810-1815) Bild 140 / sid 134 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:4 (1815-1819) Bild 40 / sid 33 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:5 (1820-1825) Bild 38 / sid 33 (som ovan, oläslig, maken död)

Ärtemark (P) AI:6 (1825-1830) Bild 62 / sid 54 (endast barnen, son Anders har tagit över gården)

Ärtemark (P) AI:7 (1830-1835) Bild 87 / sid 81 (son Daniel A brukar gården. Lars o Per bor där också)

Ärtemark (P) AI:8 (1835-1840) Bild 88 / sid 82 (Anders A ohh brukar gården, Pär o Christina bor där) 

Ärtemark (P) AI:9 (1841-1845) Bild 95 / sid 88 (Pär A brukar gården. Anders A död. Christina bor där)

Ärtemark (P) AI:10 (1846-1850) Bild 87 / sid 78 (Pär A brukare. Syst Christina piga, fäst åt änkl...)

Ärtemark (P) AI:11 (1851-1855) Bild 108 / sid 97 (Pär A brukare, fyra barn varav en död)

Ärtemark (P) AI:12 (1856-1860) Bild 104 / sid 97 (Lars A, Daniel A och Per A är brukare i Grean N)

Ärtemark (P) C:3 (1816-1834) Bild 67 / sid 62 (Anders Larsson död)
Ärtemark (P) C:3 (1816-1834) Bild 71 / sid 66 (Brita Danielsdotter död)

Lars Andersson födes

Ärtemark (P) C:2 (1775-1815) Bild 79 / sid 149
Den 13 juni föddes Anders Larssons och Brita Danieldotter barn från Grean Norra
(och kallades) Lars. Faddrar Gustaf Jansson ibidem och Maja Danielsdottr, Edsviken Öfre.

Tab 2470

Lars Andersson (ff mm f) (tab 2441) född 12/6 1810 - död 30/3 1891

Hemmansägare Bergane, Grean

Gift I med: 

Stina Greta Andersdotter (ff mm m) född 14/11 1806 i Vårvik - död 29/4 1873 i Ärtemark.

Gift II med: 

Lena Kajsa Persdotter Söder (tab 2250) född 25/6 1825  - död 9/12 1897

Barn i första giftet:

1. Anders född 20/4 1834 i Vårvik (gm Lisa Jonasdtr född 20/2 1834 i Ärtemark)
2. Gustaf född 1/2 1837 i Vårvik (gm A Sidonia Olofsdtr född 1/1 1842 i Ärtemark, ett barn)
3. Lisa Maja född 27/6 1840 - död 29/1 1841 
4. Lars född 30/1 1842 - död 1/4 1846
5. Petter född 8/12 1844 - död 12/8 1849
6. Lisa Maja född 28/7 1847 i Ärtemark (tab 2476) (gift 6/1 1870)
7. Kajsa född 29/6 1850 - död 18/11 1859

Bröderna ärvde gårdar i Grean Norra.

Ärtemark (P) AI:10 (1846-1850) Bild 88 / sid 79 (Lars brukare i Grena Norra)

Ärtemark (P) AI:11 (1851-1855) Bild 109 / sid 98 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:12 (1856-1860) Bild 104 / sid 97 (Lars brukar gården i Grean Norra)

Ärtemark (P) AI:13 (1861-1866) Bild 94 / sid 82 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:13 (1861-1866) Bild 95 / sid 83 (Daniel A är också brukare i Grean Norra)

Ärtemark (P) AI:14 (1866-1870) Bild 97 / sid 86 (Per A är brukare i Grean Norra)

Ärtemark (P) AI:14 (1866-1870) Bild 98 / sid 87 (Lars A är ägare o brukare i Grean Norra)

Ärtemark (P) AI:15 (1871-1876) Bild 99 / sid 87 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:15 (1871-1876) Bild 98 / sid 86 (Per A är ägare o brukare i Grean Norra)

Ärtemark (P) AI:15 (1871-1876) Bild 103 / sid 91 (Anders Larsson f 1834 hälftenbrukare i Grean N)

Ärtemark (P) AI:16 (1876-1881) Bild 101 / sid 91 (Per A ägare o brukare i Grean Norra)

Ärtemark (P) AI:16 (1876-1881) Bild 104 / sid 94 (hälftenbrukare Anders Larsson föff 1834)

Ärtemark (P) AI:16 (1876-1881) Bild 104 / sid 94 (Lars A ägare, omgift, inga hemmavarande barn)

Ärtemark (P) AI:17 (1881-1885) Bild 133 / sid 118 (Lars A ohh ägare i Grean Norra)

Ärtemark (P) AI:17 (1881-1885) Bild 134 / sid 117 (Anders Larsson född 1834 ägare i Grean Norra)

Ärtemark (P) C:5 (1835-1854) Bild 36 / sid 32 (Lisa Majas födelse, rad 58)

Tab 2476

Lisa Maja Larsdotter (ff mm) (2470) född 28/7 1847 i Ärtemark - död 14/9 1920 i Ärtemark.

Gift med:
Karl Andersson (ff mf) född 3/1 1840 i Steneby - död 20/2 1911 i Ärtemark

Hemmansägare i Sidan Norra, Ärtemark

Son till: 

Anders Karlsson i Dalen, Ärtemark född 1/2 1812 i Ärtemark ohh 

Stina Olsdotter född 16/2 1814 i Ärtemark.

Barn:

1. Augusta född 15/7 1871 i Ärtemark - död 9/12 1875 i Ärtemark
2. Amanda född 6/4 1874 i Ärtemark - död 6/1 1876 i Ärtemark
3. Augusta född 17/3 1877 i Ärtemark (tab 2477)
4. Karl August född 9/2 1880 i Ärtemark
5. Anna Elin född 12/6 1884 i Ärtemark - död 6/5 1891 i Ärtemark

Ärtemark (P) AI:10 (1846-1850) Bild 51 / sid 42 (Karl i föräldrahemmet i Dahln)

Ärtemark (P) AI:11 (1851-1855) Bild 63 / sid 52 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:13 (1861-1866) Bild 31 / sid 19 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:14 (1866-1870) Bild 31 / sid 20 (Karl i föräldrahemmet)

Ärtemark (P) AI:14 (1866-1870) Bild 179 / sid 168 (Karl o Lisa Maja arrendator i Huvudgingen)

Ärtemark (P) AI:15 (1871-1876) Bild 179 / sid 167 (arrendator i Huvudgingen, ett barn)

Ärtemark (P) AI:15 (1871-1876) Bild 98 / sid 86 (Karl snickare i Grean Norra ohh Lisa Maja)

Ärtemark (P) AI:15 (1871-1876) Bild 245 / sid 230 (familjen i Sidan Norra)

Ärtemark (P) AI:16 (1876-1881) Bild 259 / sid 242 (Karl med familj hemmansägare i Sidan Norra)

Ärtemark (P) AI:17 (1881-1885) Bild 267 / sid 246 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:18 (1886-1890) Bild 274 / sid 257 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:19 (1891-1895) Bild 257 / sid 249 (som ovan)

Ärtemark (P) AIIa:1 (1896-1899) Bild 265 / sid 255 (som ovan. Augusta gift 10/11 1899 m Anton)

Ärtemark (P) AIIa:2 (1900-1904) Bild 4030 / sid 359 (som ovan)

Ärtemark (P) AIIa:4 (1905-1917) Bild 446 / sid 842 (som ovan, Karl död, hans sterbhus)

Tab 2477 

Augusta Karlsdotter (ff m) (2476) född 17/3 1877 - död23/10 1951

Gift 10/11 1899 med: 

Anton Andersson (ff f) född 21/2 1875 i Ärtemark

Först fabriksarbetare på sulfiten. Sedan hemmansägare i Huvudgingen, Ärtemark

Son till:

Anders Olsson född 11/7 1830 i Fröskog ohh 

Anna Stina Andersdotter född 3/10 1836 i Ärtemark 

Barn: 

1. Karl Gunnar (ff) född 21/2 1901 i Ärtemark (tab 2478)
2. Gunhild Alice född 11/2 1903 i Ärtemark
3. Elin Gunborg född 12/8 1905 i Ärtemark
4. Gertrud Karin född 27/6 1908 i Ärtemark
5. Ruth Linnea född 26/11 1910 i Ärtemark
6. Margit Elisabet född 9/3 1914 i Ärtemark (tandtekniker, gift Flink 31/7 1948)
7. Johan Rudolf född 17/12 1916 i Ärtemark

Antons föräldrahem hos Anders på Slätta:

Ärtemark (P) AI:15 (1871-1876) Bild 269 / sid 254 (Antons föräldrahem i Sidan Södra)

Ärtemark (P) AI:16 (1876-1881) Bild 285 / sid 266 (som ovan)

Ärtemark (P) AI:16 (1876-1881) Bild 256 / sid 239 (Anton i Sidan Norra, Anders ägare)

Ärtemark (P) AI:18 (1886-1890) Bild 272 / sid 255 (som ovan, Antons mor död 9/12 1889)

Ärtemark (P) AIIa:1 (1896-1899) Bild 262 / sid 252 (som ovan, Anders änkling o omgift)

Anton och Augusta i Huvudgingen

Ärtemark (P) AIIa:2 (1900-1904) Bild 4010 / sid 357 (gift i Sidan Norra)

Ärtemark (P) AIIa:2 (1900-1904) Bild 3500 / sid 306 (familjen i Huvudgingen)

Ärtemark (P) AIIa:2 (1900-1904) Bild 2720 / sid 248c (som ovan)

Ärtemark (P) AIIa:4 (1905-1917) Bild 186 / sid 582 (fam troligen hyresgäst av Huvudgingen 

           No 71, dvs Karlgrens hus som kallades Gunnarlund)

Ärtemark (P) AIIa:4 (1905-1917) Bild 176 / sid 572 (familjen ägare av Huvudgingen No 62)

Ärtemark (P) AIIa:5 (1918-1929) Bild 148 / sid 138 (som ovan)

Ärtemark (P) AIIa:6 (1923-1935) Bild 357 / sid 850 (Huvudgingen No 62, hemmansägare)

Ärtemark (P) AIIa:8 (1936-1948) Bild 3510 / sid 332 (som ovan)

Ärtemark (P) AIIa:11 (1949-1954) Bild 158 / sid 160 (som ovan)

Tab 2478

Karl Gunnar Antonsson (ff) (tab 2477) född 21/2 1901

Byggmästare

Gift med Märta Martinsson

Barn: 
Arne född 1926

Anita född 1935

Ärtemark (P) AIIa:5 (1918-1929) Bild 148 / sid 138 (Gunnar till Fälttelegrafkåren, Sthlm 12/1 1921)

fortsätt här

Från Oden och norska kungasagor till Greasläkten i Ärtemark

Släktledning från 800-talet
Ur Ivan Löfgrens släktforskningar i anslutning till Greasläkten, med tillägg av Allan Andersson.

Sammanfattning
"Greasläkten, en Ärtemarkssläkt under 300 år". Utforskad av Ivan Löfgren, Ärtemark, som utgivit redogörelsen i tryck år 1955. Redogörelsen om Greasläkten ingår också i hans släktbok Bågenholm-Håbolssläkten, utgiven 1965.

Efter att släkten klarlagts sedan tidigt 1600-tal, från bonden Anders Olofsson i Grean, fortsatte Löfgren att söka bakåt i tiden. Han hittade en släkttråd från Kajsa Hasselberg, gift med Lars Segolsson (nr 27), som tillhörde Greasläkten i fjärde generationen.

Löfgrens uppgifter ligger till grund för förestående släktförteckning. Den har kompletterats i några avseenden. Likaså har tillagts personuppgifter på några av de äldsta och intressantaste personerna, som förekommer i förteckningen.

Den släktgren i Greasläkten, som härstammar från Kajsa Hasselberg i gifte med Lars Segolsson, knyts således samman med den berömde norske kungen Harald Hårfager. Givetvis finns några mer eller mindre osäkra punkter, märkligt vore ju annat under så lång tid tillbaka. Man skulle kunna säga att det sannolikt förhåller sig så som det relaterats.

När släktgrenen nått Greasläkten i Ärtemark, har denna redogörelse avbrutits. Fortsättning finns redan i angivna skrifter av Löfgren och det är upp till var och en, som vet eller anar sin släktskap med förestående, att skriva ned sin egen anknytning till den 1000-åriga släkttråden.

Odin

Mytisk urfader

Härskare över Asgård

En av de viktigaste gudarna i nordisk mytologi och betraktassom gudarnas härskare.

Oden (fornnordiska Óðinn) är främst kopplad till: visdom, krig, död, magi (sejd) och poesi.

Kännetecken
Enögd – offrade sitt ena öga i Mimers brunn för att få kunskap.
Visdomssökare – söker ständigt kunskap och insikt.
Hängde i världsträdet Yggdrasil i nio dygn för att få kunskap om runorna.

Symboler och följeslagare
Korparna Hugin och Munin (tanke och minne)
Spjutet Gungner
Hästen Sleipner med åtta ben
Vargarna Geri och Freke

__________________________________________________

Njord

AI:

Njord (fornnordiska: Njǫrðr) är en gud i den nordiska mytologin, främst förknippad med havet, sjöfart, vindar, rikedom och fruktbarhet. Han tillhör egentligen vanerna — en gudasläkt som förknippas med naturkrafter och välstånd — men kom senare att leva bland asarna efter fredsslutet mellan gudasläkterna.

Njord är far till de välkända gudomarna: Frej och Freja som räknas bland de viktigaste vanagudarna.
Njord ansågs ge: god fiskelycka, framgångsrika sjöresor, rikedom och välstånd samt goda skördar

Vikingar och sjöfarare kunde offra till honom för lugna hav och gynnsamma vindar.

Äktenskapet med Skade
Njord är också känd för sitt äktenskap med jättinnan Skade

De kunde aldrig riktigt komma överens om var de skulle bo:
Njord trivdes vid havet i Noatun. Skade älskade fjällen och jaktmarkerna.

I myterna försökte de bo nio nätter i fjällen och nio vid havet, men båda vantrivdes på den andres plats. Berättelsen symboliserar ofta motsättningen mellan kust och inland, hav och berg.

Namnet Njord kan vara besläktat med ord för kraft eller livskraft. Vissa forskare kopplar honom även till äldre germanska fruktbarhetsgudar.

Källor: Njord nämns bland annat i: Poetiska Eddan och Snorres Edda

__________________________________________________

Frej eller Yngve-Frej

Stamfader för Ynglingarna

AI:

Yngve-Frej är en mytisk kung och gudagestalt i den nordiska traditionen. Han identifieras ofta med guden Frej, fruktbarhetsguden i vanasläkten. Namnet ”Yngve” anses ha varit ett äldre eller hedersnamn för Frej, och därför kallas han ofta Yngve-Frej.

Enligt Ynglingasagan kom Frej till Sverige tillsammans med sin far Njord efter kriget mellan asar och vaner. När Njord dog blev Frej kung i Uppsala och sägs ha skapat fred och goda skördar. Därför dyrkades han starkt av folket.

Snorre berättar att under Frejs tid rådde: fred, goda år, rikedom och välstånd.
Folket ansåg att Frej styrde över: regn, sol, växtlighet, fruktbarhet, och människors lycka.
Efter hans död sägs han ha blivit begravd i en stor gravhög i Gamla Uppsala. Enligt sagan höll man hans död hemlig och fortsatte lägga skatt i högen för att ”rikedomen” inte skulle försvinna ur landet.

Yngve-Frej räknas som stamfader till den mytiska kungasläkten Ynglingarna, som senare kungar i både Sverige och Norge sade sig härstamma från. Bland dessa finns exempelvis: Halfdan Svarte, Harald Hårfager

I äldre källor nämns även ”Ing” eller ”Yngvi” som en urgermansk gudom kopplad till fruktbarhet och kungamakt.

______________________________________________________

Fjolne

AI:

Fjolne (fornnordiska Fjölnir) är en gestalt i den nordiska sagotraditionen och räknas som en av de tidiga kungarna i den mytiska Ynglingaätten. Han beskrivs som son till Yngve-Frej och jättinnan Gerðr.

Den viktigaste källan är Ynglingasagan av Snorre Sturlasson. Där framställs Fjolne som kung i Uppsala efter Frej.

Hur Fjolne dog

Hans död är en av de mest kända episoderna i Ynglingasagan. Fjolne reste till den danske kungen Frode på Själland. Under ett gästabud föll han ner i ett enormt mjödkärl och drunknade i mjöden.

Berättelsen har ofta tolkats symboliskt: mjöd står för fest, rikedom och överflöd, döden genom dryck kan ses som en varning mot övermod, sagan blandar mytiska motiv med kungalängder

Var Fjolne historia eller myt?

De flesta historiker ser Fjolne som en mytisk eller halvmytisk figur snarare än en historiskt säker kung. Ynglingasagan skrevs på 1200-talet men beskriver händelser som påstås ha ägt rum många hundra år tidigare.

Fjolne är därför viktig främst som: del av nordisk mytologi, symbolisk anfader till kungasläkter, exempel på hur sagorna knöt kungamakten till gudarna

I vissa traditioner räknas han som stamfader till senare svenska och norska kungar enligt de gamla kungalängderna.

_____________________________________________________

(flera generationer, bland andra Agne och Yngve)

______________________________________________________________________

Olof Trätälja

Son till Ingjald Illråde

Egen son: Halvdan Vitben

AI:
Olof Trätälja var enligt den fornnordiska traditionen en sveakung av Ynglingaätten och son till Ingjald Illråde. Han förekommer främst i Ynglingasagan, nedskriven av Snorre Sturlasson på 1200-talet.
Namnet ”Trätälja” betyder ungefär ”den som hugger eller arbetar med trä”. Enligt sagan fick han detta tillnamn eftersom han röjde skog och anlade nybyggen i de västra skogsbygderna.

Enligt sagotraditionen
Efter att hans far Ingjald Illråde bränt inne flera småkungar och till slut själv gått under, blev läget osäkert i Sveariket. Olof flydde därför västerut till Värmland, som då enligt sagorna var glest befolkat och täckt av stora skogar.
Där: röjde han mark för jordbruk, lockade nybyggare till området, och skapade ett rikare jordbrukssamhälle.
Sagan beskriver honom nästan som en kolonisationskung snarare än en krigarkung.

Hungersnöd och offer
En dramatisk episod i berättelsen handlar om missväxt i Värmland. Folket ansåg att kungen bar skuld för dåliga skördar. Först offrade man oxar, sedan människor, och till slut sägs värmlänningarna ha offrat Olof själv till gudarna för att få bättre årsväxt.
Detta speglar äldre föreställningar om den sakrale kungen — att kungens lycka och gudomliga kraft var kopplad till landets välstånd.

Son och efterföljare
Olof Trätäljas son var enligt traditionen Halvdan Vitben, som i sin tur blev far till en lång rad norska kungar. Genom sagornas släktlinjer blir Olof därmed en viktig länk mellan de mytiska svenska Ynglingarna och senare norska kungadynastier som slutligen leder fram till Harald Hårfager.

 
Historia eller myt?
Historiker ser idag Olof Trätälja som en figur i gränslandet mellan myt, dikt och möjlig tidig tradition. Det finns inga samtida källor som bevisar att han verkligen existerat. Men berättelserna kan spegla:
verklig kolonisation av Värmland och Norge, migration från Mälardalen västerut, och äldre religiösa idéer om kungamakt och fruktbarhet.

De äldsta dikterna om Ynglingarna, särskilt Ynglingatal, kan innehålla mycket gamla traditioner, men de blandas med legendstoff och politisk propaganda från senare tid.

___________________________________________________

Svenska Yngligakungar

_________________________________________________________________

Ingjald Illråde

Son till: Anund Braut- eller Anund Uppsale.

AI:

Ingjald Illråde var enligt de fornnordiska sagorna en sveakung av Ynglingaätten, främst känd genom Heimskringla och särskilt Ynglingasagan. Han ska ha levt någon gång under folkvandringstid eller vendeltid, men det är mycket osäkert vad som är historia och vad som är legend.

Namnet ”Illråde” betyder ungefär ”den illasinnade rådgivaren” eller ”den som ger dåliga råd”. Han framställs som brutal, makthungrig och listig.

Berättelsen om Ingjald
Hans far var Anund, kallad Anund Braut- eller Anund Uppsale. När Ingjald blev kung ville han ena eller dominera småkungarna i Sverige.

En av de mest kända episoderna är ”sjudungabålet”: 
Ingjald bjöd in flera småkungar till gästabud. På natten lät han bränna hallen med kungarna inne.
Efter detta lade han under sig deras riken.
På så sätt byggde han upp ett större välde genom svek och våld snarare än öppna slag.

Konflikten med Ivar Vidfamne
Till slut kom han i konflikt med Ivar Vidfamne, en annan sagokung som enligt traditionen skapade ett enormt nordiskt rike.

När Ivar angrep sägs Ingjald ha insett att han skulle förlora. Då ska han tillsammans med sin dotter ha tänt eld på sin egen gård och brunnit inne hellre än att ge sig.

Historisk betydelse
Ingjald är viktig därför att han i sagorna symboliserar övergången från många små lokala kungadömen till större riken. Han framstår nästan som en mörk ”rikssamlare”.

Historiker är dock försiktiga:
Det finns inga samtida källor om honom. Berättelserna skrevs ner flera hundra år senare. Sagorna blandar ofta myt, politik och muntlig tradition.
Men vissa forskare tror att sagorna kan bevara minnen av verkliga maktkamper i äldre Sverige.

Släktlinje
I Ynglingasagan är han en del av den långa kungalängden som leder från:
Yngve-Frej
→ Ynglingarna
→ sveakungarna
→ senare norska kungar.

Ingjald brukar också räknas som den siste egentlige Ynglingakungen i Uppsala innan makten enligt sagorna går vidare på andra sätt.

_____________________________________________________

Halfdan Hvitbeinn

(brygga till Norge)

AI:
Halfdan Hvitbeinn (”Halvdan den hvite benet”) är en av de tidiga norska sagokungarna i den fornnordiska traditionen, främst känd från kungasagorna och Ynglingasagan i Heimskringla.

Vem var han?
Halfdan Hvitbeinn sägs ha levt på 600–700-talet och var kung över delar av Östlandet i Norge. Hans tillnamn ”Hvitbeinn” betyder ungefär ”vitt ben”, men sagorna förklarar det inte tydligt – det kan vara ett smeknamn utan historisk förklaring.

Släkt och makt
Han räknas in i den mytiska Ynglingaätten, som enligt traditionen härstammar från guden Frej.
Fader: ofta angiven som en oklar kung i Ynglingaätten (varierar i källorna)
Son: Eystein Halfdansson
Släkten leder vidare mot senare kungar i Norge och sägs indirekt knyta an till linjer som kulminerar i Harald Hårfager.

Vad sägs han ha gjort?
Enligt sagorna:
Han erövrade områden i Hedmark och delar av Oppland
Han gifte sig strategiskt och stärkte sin makt genom allianser
Han dog enligt traditionen i Sverige under en kampanj och begravdes där

Historisk betydelse
Det är viktigt att förstå att Halfdan Hvitbeinn inte kan bekräftas historiskt i moderna källor. Han är en del av en blandning av myt, muntlig tradition och tidig historieskrivning. Men han spelar en viktig roll i hur norrmän under medeltiden försökte förklara kungamaktens ursprung.

_________________________________________

Eystein Halfdansson

AI:

Eystein Halfdansson var enligt de nordiska kungasagorna son till Halfdan Vitben och tillhörde den mytiska Ynglingaätten.
Han nämns främst i Ynglingasagan, nedskriven av Snorre Sturlasson på 1200-talet.
Vad berättar sagorna?

Eystein sägs ha varit kung i delar av Norge, särskilt kring Vestfold. Han beskrivs inte som en stor erövrare utan mer som en etablerad och mäktig småkung i en tid då Skandinavien var uppdelat i många små riken.
Hans hustru uppges ha varit: Hild, dotter till kung Erik Agnarsson.

Hur dog han?
Eysteins död är en av de mer säregna i kungasagorna.

Enligt sagan var han ute och seglade när en annan kung, Skjold (Skjöld), styrde förbi. Skjold satt vid rodret och svängde bommen på seglet så att den slog Eystein överbord. Han föll i vattnet och drunknade. Sådana dramatiska och ibland märkliga dödsscener är typiska för Ynglingasagan.

Eystein var far till:
Halvdan den Milde
Och genom honom fortsätter den kungalinje som senare leder till:
Halfdan Svarte, Harald Hårfager

Historisk betydelse
Precis som många tidiga Ynglingakungar är Eystein Halfdansson: troligen en blandning av muntlig tradition och legend, utan samtida historiska bevis, men viktig i den nordiska självbilden och kungliga genealogin.
Ynglingasagan användes delvis för att ge norska kungar ett ärorikt och nästan gudomligt ursprung via Oden och Yngve-Frej.

______________________________________

Halfdan den milde

AI: 

Halvdan den milde (fornnordiska Halfdan hinn mildi ok hinn matarilli) var enligt de isländska kungasagorna en norsk småkung av Ynglingaätten. Han nämns främst i Heimskringla och i dikten Ynglingatal.

Hans tillnamn betyder ungefär ”den givmilde”, men sagan lägger till ett ironiskt drag: han var sägs vara mycket generös mot sina krigare när det gällde guld och vapen, men snål med mat. Därför kallades han ibland både ”den milde” och ”den matsnåle”.

Halvdan den milde beskrivs som:
son till Eystein Halfdansson
far till Gudröd Veidekonge
farfar till Halvdan Svarte
förfader till Harald Hårfager

Enligt sagorna styrde han i området kring Vestfold i Norge under vendel- eller tidig vikingatid.

Historiskt är det svårt att veta hur mycket som är sant. Figuren kan bygga på en verklig hövding eller kung, men berättelserna skrevs ner flera hundra år senare och blandar historia, släkttradition och mytiska inslag. Historiker brukar därför se honom som en semi-legendarisk gestalt snarare än en säkert historiskt belagd kung.

_______________________

Gudröd Veidekonge

AI:

Gudröd Veidekonge
Gudrød Veidekonge (”Gudrød jägarkonungen”) är en halvlegendarisk småkung i norska sagotraditionen och en viktig länk i den kungliga släktkedjan som senare leder fram till Norges enande.

Enligt de isländska sagorna var han kung i Vestfold-området under 800-talet. Han fick tillnamnet Veidekonge eftersom han framställs som en skicklig jägare och härskare över skogsrika områden, snarare än en centraliserad rikskung.
Släkt och betydelse

Det som gör honom särskilt viktig i historien är hans ätt:
Han var far till Halvdan Svarte (Halfdan den svarte)
Därmed farfar till Harald Hårfagre

Genom denna linje blir Gudröd en av de centrala förfäderna i Ynglingasagan och i den mytiska berättelsen om Norges tidiga kungar.
Sagobilden

I berättelserna framstår han som:
en expansiv småkung som stärkte sitt inflytande genom äktenskap och allianser
gift med Åsa Haraldsdatter (enligt traditionen), vilket kopplar honom till ytterligare kungasläkter i söder
dödad i en konflikt som ofta beskrivs som en hämndaktion mellan kungahus

Kort sagt
Gudrød Veidekonge är mindre en historiskt verifierad individ och mer en del av den kungasaga som binder ihop de norska småkungarna med det senare enade Norge under Harald Hårfagre.

_______________________________

Halfdan Svarte

AI:

Halfdan Svarte, ofta kallad Halfdan den svarte (Halvdan Svarte), var en småkung i Norge under 800-talet och en viktig del av de tidiga norska kungasagorna.

Han var kung över delar av Vestfold och Oppland, och tillhörde Ynglingaätten enligt sagotraditionen. Hans tillnamn “den svarte” tros syfta på mörkt hår eller skägg.
Betydelse i historien

Halfdan Svarte är mest känd för att vara far till:
Harald Hårfagre – som enligt sagorna enade Norge till ett kungarike

Det gör honom till en central figur i den norska kungalängden, även om källorna (framför allt Snorre Sturlasson) blandar historia och legend.
Dödsfall (saga-berättelsen)

Enligt traditionen dog han när han föll genom isen på en frusen sjö. Kroppen ska sedan ha delats och begravts på flera platser runt hans rike.

Kort sammanfattning
800-talets småkung i Norge
Far till Harald Hårfagre
Del av sagohistorien snarare än helt säkert historiskt belagd figur
Kopplad till Vestfold och Oppland

_______________________________________________________________________

Slutpunkt i sagalinjen

1.

Harald Haldansson Hårfager

omkring 850-930. 

Son till Halfdan Svarte. Norsk konung.

Ivan Löfgren:
Harald Halvdansson Hårfager. Den förste som härskade över hela
Norge. När Harald friade till norska kungadottern Gyda, fick han svaret
att hon endast ville bli den mans hustru som underkuvat hela Norge. Harald svor att bliva den mannen och lovade att han ej skulle klippa sitt hår förrän hela Norge blivit hans. Han segrade i slaget vid Havsfjord i närheten av Stavanger och fick sin Gyda under 890-talet. Han fick 4 söner och en dotter med Gyda. En annan uppgift tillskriver honom 20 söner och Erik Blodyx som älsklingsson. Harald var son till Halvdan Svarte och är höglagd på gården Hauge nära Haugesund.

AI:
Harald Hårfager (Harald Hårfager, ofta kallad Harald I av Norge) är en av de mest kända gestalterna i den tidiga nordiska historien och sagatraditionen.
Han sägs ha varit den kung som enade Norge under ett rike på slutet av 800-talet, efter segern i slaget vid Hafrsfjord (traditionellt daterat till omkring år 872).
Enligt sagorna började hans väg till makten med ett löfte om att inte klippa håret förrän han hade blivit härskare över hela Norge – därav tillnamnet Hårfager (”det vackra håret”).
Historiskt sett är bilden dock inte helt säker. Mycket av det vi ”vet” om Harald kommer från isländska sagor nedtecknade flera hundra år efter hans tid, vilket gör att forskare diskuterar hur mycket som är historia och hur mycket som är legend.
Enligt traditionen styrde han sedan som den första kungen över ett mer samlat Norge och lade grunden till den norska kungasläkten, bland annat den som senare knyts till Olav den helige.
Han anses ha dött omkring år 930 och efterträddes enligt sagorna av sin son Erik Blodyx.

 

____________________________________________________________________________

2.

Son:

Sigurd Haraldsson Rese

Konung i Ringerike. Död omkring 950.

AI:
Sigurd Haraldsson Rese, ofta kallad Sigurd Rese eller på fornnordiska Sigurðr hrísi, var enligt de norska kungasagorna en son till Harald Hårfager och samekvinnan Snöfrid Svåsedotter.
Han levde troligen under 900-talets första hälft.
Tillnamnet ”Rese” (eller hrísi) brukar tolkas som ”den reslige”, ”den långe” eller ibland ”den grovvuxne”. Han nämns främst i genealogier och sagor eftersom han anses vara stamfader till flera senare norska kungar.
Enligt traditionen var han far till: Halvdan Sigurdsson
som i sin tur blev far till: Sigurd Syr
och därmed farfar till:
Harald Hårdråde.
Det är viktigt att komma ihåg att mycket av detta bygger på medeltida sagor och senare släkttraditioner snarare än samtida källor, så detaljerna är osäkra historiskt.

__________________________________________________________________ 

3.

Son:

Halfdan Sigurdsson 

konung på Oplanden.

Stämmer ju inte! Det kanske ska vara omvänd ordning på nr 3 och 4. 

AI:1
Halfdan Sigurdsson var enligt de isländska sagorna en norsk storman och hövding under 1000-talet. Han var son till Sigurd Syr och Åsta Gudbrandsdotter, och därmed halvbror till Olav den helige samt bror till Harald Hårdråde.

I sagalitteraturen beskrivs Halfdan som en lendman och rådgivare åt de norska kungarna. Han kallas ibland ”Halfdan Hadafylke”, efter området Hadafylki/Hadeland–Ringerike. Han levde ungefär omkring år 995–1047 enligt senare traditioner.

Han nämns inte lika ofta som sina kungliga bröder, men förekommer i bland annat Heimskringla. Enligt sagorna fick han barn vars ättlingar blev knutna till den norska aristokratin.

Det är lätt att blanda ihop honom med Halfdan Ragnarsson, som var en helt annan person och förknippas med Ragnar Lodbroks söner och de danska vikingarnas invasion av England.

AI:2

Halfdan Sigurdsson, ofta kallad Halvdan Sigurdsson eller Halfdan Hadafylke, var en norsk hövding under 1000-talet. Enligt de isländska kungasagorna var han son till Sigurd Syr och Åsta Gudbrandsdotter. Därmed var han också halvbror till Olav II Haraldsson och bror till Harald III av Norge.

Han nämns främst i de norska kungasagorna, särskilt i Heimskringla. Där framställs han som en medlem av den mäktiga stormannaätten i Ringerike. Hans dotter Bergljot Halfdansdotter gifte sig med stormannen Finn Arnesson, rådgivare åt flera norska kungar.

Historiska detaljer om Halfdan Sigurdsson är osäkra eftersom mycket bygger på sagalitteratur som nedtecknades långt senare. Han betraktas därför delvis som en sagogestalt snarare än en helt säkert belagd historisk person.

____________________________________________________________________

4. 

Son:

Sigurd Syr

Konung i Ringerike. Död 1018. 

gift med Asta Gudbrandsdotter.

AI:

Sigurd Syr var enligt de norska kungasagorna en mäktig hövding eller småkung på Ringerike i Norge omkring slutet av 900-talet och början av 1000-talet. Han är mest känd som styvfar till Olav Haraldsson.

Namnet ”Syr” tros syfta på suggor eller svinavel, eftersom han enligt sagorna var särskilt intresserad av jordbruk och boskapsskötsel — något som stack ut bland krigiska hövdingar på den tiden. I sagalitteraturen beskrivs han som lugn, klok och praktiskt lagd snarare än ärelysten.

Han var gift med Åsta Gudbrandsdatter, som tidigare varit gift med Harald Grenske och därmed mor till Olav Haraldsson. Med Sigurd Syr fick hon flera barn, bland annat:

• Harald Hardråde
• Halfdan

Genom detta blev Sigurd Syr fosterfar och styvfar åt framtida norska kungar.
De viktigaste uppgifterna om honom kommer från Heimskringla av Snorre Sturlason. Som med många personer från vikingatiden är det svårt att skilja historiska fakta från senare sagotradition.

___________________________________________________________________

5. 

Son:

Harald Hårdråde, 1015-1066

konung av Norge. 

Gift med Elisabet, dotter till storfurst Jaroslav I och Ingegärd av Sverige.

Ivan Löfgren:

Harald Hårdråde. Som 15-åring deltog han tillsammans med sin halvbror Olav Haraldsson, kallad Den Digre för sin fetmas skull, senare Olav Den Helige, i slaget vid Stiklastad. Det blev nederlag för Olav, som också stupade. Harald drog då på vikingatåg via Novgorod och Kiev genom Ryssland till Konstantinopel med 500 man. Han blev där ledare för väringarna, de nordiska vikingar som tagit tjänst i kejsarens livvakt. Han återvände genom Ryssland där han gifte sig med Elisabet, eller tidigare gjort det, dotter till Jaroslav I och Ingegärd. Harald återvände 1043 till Sigtuna, 1046 till Norge där han blev konung året därpå samt gifte sig 1048 med Thora Thorbergsdotter. Elisabets öde saknas uppgift om. Vid återkomsten från vikingståget medförde Harald stora rikedomar. Han var en klok och kraftfull man, men hård och sträng, därav sitt namn. Han anlade staden, som blev Oslo. Harald Hårdråde föll i en strid vid Stamford Bridge, vid York år 1066 mot Harald Godwinsons trupper i ett anfall mot England.

AI:
Det virker som du mener Harald Hårdråde (på norsk: Harald Hardråde).
Han het egentlig Harald III Sigurdsson og levde ca. 1015–1066.
Han var konge av Norge fra 1046 til 1066 og er en av de mest kjente vikingkongene.

Kort om ham:
Kallenavnet Hårdråde betyr omtrent «den harde hersker»
Han var først kriger i utlandet, blant annet i Bysants (Miklagard) hvor han tjente i den berømte væringgarden
Han forsøkte å erobre England i 1066
Han døde i slaget ved Stamford Bridge, som ofte regnes som slutten på vikingtiden

Harald Hårdråde var en av de mest dramatiska gestalterna i Nordens historia. Hans liv liknar nästan en saga — fylld av slag, landsflykt, rikedom och maktkamp.

Ungdom och flykt
Harald föddes omkring år 1015 som son till småkungen Sigurd Syr. Han var halvbror till den norske kungen Olav den helige.

När Olav stupade i Slaget vid Stiklestad var Harald bara tonåring men deltog i striden. Efter nederlaget flydde han österut.

 
Krigare i Kievriket och Bysans
Harald reste genom Ryssland till Kiev och senare till Konstantinopel, som nordborna kallade Miklagård.
Där tjänade han i den berömda väringagardet hos den bysantinske kejsaren. Han deltog i krig i Medelhavet, Balkan och möjligen ända till Sicilien och Jerusalem. Harald blev mycket rik och fick rykte som en hård och skicklig befälhavare.

Kung av Norge
År 1045 återvände Harald till Norge och blev snart samkung med Magnus den gode. När Magnus dog 1047 blev Harald ensam kung.

Som kung:

• stärkte han kungamakten
• slog ned uppror hårt
• försökte erövra Danmark
• grundade troligen Oslo som stad

Hans hårda styre gav honom namnet ”Hårdråde”.

Fälttåget mot England
År 1066 gjorde Harald anspråk på Englands tron. Han seglade dit med en stor vikingaflotta tillsammans med Toste Godwinson.
Först vann de Slaget vid Fulford nära York. Men kort därefter överraskades de av den engelske kungen Harold Godwinson vid Slaget vid Stamford Bridge.
Harald dödades där, enligt sagan av en pil i halsen.

Vikingatidens slut
Harald Hårdrådes död 1066 brukar ofta räknas som slutpunkten för vikingatiden. Bara några veckor senare stupade även Harold Godwinson vid Slaget vid Hastings när Vilhelm Erövraren invaderade England.

Harald Hårdråde blev ihågkommen som:

• den siste store vikingakungen
• en skicklig krigare
• en hård härskare
• en äventyrare som reste längre än de flesta nordbor på sin tid.

_______________________________________________________________________

6. 

Son (förmodl. en frilloson)

Olof Haraldsson Kyrre

norsk konung, död 1093.

Gift med Ingrid Svensdotter.

Ivan Löfgren:
Olaf Haraldsson Kyrre. Kyrre = Den fridsälle. Deltog i slaget vid Stamford Bridge där hans fader Harald Hårdråde stupade. Han slöt då fred med engelsmännen och återvände med här och flotta till Norge där han förde en lugn och fredlig regeringstid. Under hans tid anlades Bergen 1070-75.

AI:   
Olof Haraldsson Kyrre (på fornnordiska Óláfr kyrri, ”Olof den stillsamme”) var kung av Norge från 1067 till 1093. Han var son till Harald Hårdråde och halvbror till Magnus Haraldsson.

Han blev kung efter slaget vid Slaget vid Stamford Bridge där Harald Hårdråde stupade under försöket att erövra England. Först regerade Olof tillsammans med sin bror Magnus, men efter Magnus död blev Olof ensam kung.

Tillnamnet ”Kyrre” betyder ungefär ”den fredlige” eller ”den lugne”. Hans regeringstid skiljde sig från faderns krigiska politik. Under Olof Kyrre präglades Norge av fred, handel och kristen organisering snarare än stora krigståg.

Några viktiga saker under hans tid:
Han räknas som grundaren av Bergen som kunglig handelsstad omkring år 1070.
Kyrkans organisation stärktes och fler kyrkor byggdes.
Norge fick tätare kontakter med Europa genom handel och kristendom.
Lagar och kunglig administration utvecklades.

Olof Kyrre dog 1093 och efterträddes av sin son Magnus Barfot.

I de isländska kungasagorna, särskilt i Heimskringla av Snorre Sturlasson, beskrivs Olof Kyrre som en mildare och mer fredlig härskare än många andra vikingakungar.

_______________________________________________________________________

7. 

Son:

Magnus Barfot

Norsk konung 1073-1103

Gift med Margareta Fredkulla, dotter till Inge Stenkilsson av Sverige.

Ivan Löfgren:
Magnus Barfot fick sitt tillnamn genom att han efter strid i Skottland klädde sig på skotskt sätt och gick barbent. Han låg i krig med Sverige under Inge Stenkilsson d.ä. regering. Man tröttnade småningom på detta, varefter de sammanträffade i Kongahälla (Kungälv) till ett fredsmöte och slöto fred. Som ett bevis härpå gifte sig Magnus med Inge Stenkilssons dotter Margareta, som därefter fick namnet Margareta Fredkulla. Detta hände år 1101. Ett eller två år därefter dödades Magnus Barfot i strid på Irland och är begravd i S. Patricks kyrka i Down.

AI:
Magnus Barfot, också kallad Magnus Barefoot eller Magnus III, var kung av Norge och son till Olav Kyrre. Han föddes omkring 1073 och dog år 1103 i Irland.

Namnet ”Barfot” kommer enligt sagorna av att han tog efter de gaeliska krigarna i Skottland och på öarna väster om Norge, där man ibland gick barfota eller med enkla skor.

Magnus Barfot är mest känd för sina krigståg västerut. Han försökte återupprätta norsk kontroll över:

• Orkneyöarna
• Hebriderna
• Isle of Man

Han seglade också till Irland där han blandade sig i maktkamper mellan irländska kungar. År 1103 dödades han i ett bakhåll i Ulster, troligen under ett försök att hämta proviant till sina män.

I de norska kungasagorna, särskilt i Heimskringla av Snorre Sturlasson, beskrivs Magnus som en hårdför och krigisk kung, mer lik de äldre vikingakungarna än sin fredligare far Olav Kyrre.

Hans son var:
Sigurd Jorsalafar, som senare deltog i korståg till Jerusalem.

AI:2
Magnus Barfot hade flera barn, både inom och utanför äktenskap. De mest kända sönerna blev själva kungar i Norge.

Söner
Sigurd Jorsalafar
Den mest berömde av sönerna. Han deltog i korståg till Jerusalem och blev senare ensam kung av Norge.

 
Eystein Magnusson
Regerade tillsammans med sina bröder. Han beskrivs som fredligare och mer administrativ än 

Sigurd.
Olav Magnusson
Blev kung som barn men dog ung, omkring 17 år gammal.

Harald Gille
Enligt sagorna var han Magnus Barfots son med en kvinna på Irland. Han kom senare till Norge och gjorde anspråk på tronen, vilket ledde till långvariga inbördesstrider.

Möjliga döttrar
Källorna nämner också några döttrar, men uppgifterna är osäkrare än för sönerna. Medeltida sagor och krönikor fokuserade oftast på manliga tronföljare.

Magnus Barfots efterkommande kom att spela stor roll under den norska inbördeskrigstiden på 1100-talet, då olika grenar av släkten kämpade om kungamakten.

____________________________________________________________________________

 

8. 

Son:

Harald Gille

Norsk konung. 

Mördad 1136 av en tronkonkurrent. 

Gift med Ingrid, sondotter till Inge Stenkilsson.

AI:
Harald Gille var kung i Norge under början av 1100-talet och grundare av den så kallade gilleätten. Han kom enligt sagorna från Irland eller Hebriderna och hävdade att han var son till Magnus Barfot, vilket skulle göra honom till halvbror till kung Sigurd Jorsalafarare.

För att bevisa sitt släktskap sägs Harald ha genomgått ett järnbördprov – en medeltida gudsdom där man bar glödande järn utan att skadas om man talade sanning. Sigurd accepterade därefter Harald som sin bror, men endast på villkor att Harald inte gjorde anspråk på kungamakten medan Sigurd eller hans son levde.

När Sigurd dog 1130 bröt maktkampen ut. Harald blev samkung tillsammans med Sigurds son Magnus den blinde. Konflikten mellan dem utvecklades snart till öppet inbördeskrig – början på de långvariga norska inbördeskrigen som skulle pågå i över hundra år.

Harald besegrade Magnus den blinde och lät senare stympa honom genom att göra honom blind, kastrera honom och skära av en fot – ett sätt att göra honom olämplig som kung enligt tidens syn.

År 1136 mördades Harald Gille i Bergen av rivalen Sigurd Slembe medan han sov.

Harald fick flera söner som senare blev kungar:

• Inge Krokrygg
• Sigurd Munn
• Eystein Haraldsson
• Magnus Haraldsson

Genom sina söner blev Harald Gille stamfader till flera grenar av Norges kungahus under 1100-talet.

Inge Stenkilsson

AI:

Inge Stenkilsson var en svensk kung från den tidiga medeltiden och tillhörde den så kallade Stenkilska ätten. Han var son till Stenkil och regerade i två omgångar, först cirka 1070–1079 och senare omkring 1080–1110 (de exakta årtalen är osäkra).
Kort om hans tid som kung

Inge är framför allt känd för sin starka koppling till kristendomens etablering i Sverige. Han stod i konflikt med den gamla hedniska religionen och enligt traditionen ska han ha låtit avskaffa blotandet i Uppsala. Det ledde till att han tillfälligt blev avsatt och ersatt av sin svåger Sven (ibland kallad Blot-Sven), men Inge återkom senare till makten.

Betydelse
Han anses vara en av de kungar som definitivt stärkte kristendomens ställning i Sverige.
Hans regeringstid markerar övergången från vikingatidens religiösa system till ett mer kristet kungadöme.
Källorna om honom är delvis legendariska, så detaljerna är inte alltid historiskt säkra.

🧬 Släktträd (förenklat)

Stenkil
└── Inge Stenkilsson
  └── (gift med en syster till Sven)

Svensk tradition kopplar också Inge till en rival:
Sven (”Blot-Sven”) – Inges svåger och motkung

Konflikten med Blot-Sven
Konflikten handlar i grunden om religion och makt:

 
1. Kristendom vs fornnordisk religion
Inge Stenkilsson var en kristen kung. Han försökte stoppa de hedniska offren (bloten) i Gamla Uppsala.
Detta skapade starkt motstånd från stormän och religiösa ledare.

 
2. Uppror och avsättning
Enligt traditionen gjorde stormän uppror. Inge tvingades lämna makten. Sven (Blot-Sven), som stödde de gamla offren, blev kung istället. 

3. Inges återkomst
Inge återvände senare med stöd från anhängare. Han besegrade Sven och återtog kungamakten. Blot-Sven ska ha dödats i samband med detta.

Varför det är viktigt
Den här konflikten symboliserar övergången i Sverige: från vikingatidens religion till ett kristet kungadöme med starkare centralmakt

📜 Tidslinje – Inge Stenkilsson

ca 1070–1079 – Första regeringsperioden
Inge blir kung i Sverige.
Stöder kristendomen och kyrkans etablering.
Motsättningar växer mot de hedniska stormännen.

 
ca 1080–1087 – Avsättning
Uppror bryter ut i Uppland.
Inge tvingas lämna makten.
Blot-Sven tar över som kung.

 
ca 1087–1110 – Återkomst och slutlig regering
Inge återkommer med stöd av kristna och allierade.
Blot-Sven besegras och dödas enligt traditionen.
Inge återtar tronen och stärker kristendomen ytterligare.
Hans död sker omkring 1110 (osäkert exakt årtal).

_________________________________________________________________________

9. 

Son:

Mund

Norsk konung. 1133-1155. Blev 22 år.

Ingick förbindelse med sin älskarinna Gunhild. 

___________________________________________________________________

10.

Son:

Sverre Sigurdsson

Norsk konung, 1152-1202.

Gift med Margareta av Sverige, dotter till Erik den Helige.

___________________________________________________________________________

11.

Son:

Hakon den Unge Sverresson

Norsk konung, död 1204

Gemålens namn okänt.

(ska nog vara omvänt med 12)

Hakon den unge

AI:

Håkon den unge (fornnordiska: Hákon ungi) var en norsk kungason och medkung under 1200-talet. Han levde cirka 1232–1257 och var son till Håkon Håkonsson, en av Norges mäktigaste medeltidskungar.

Vem var han?

Håkon den unge utsågs tidigt till medkung tillsammans med sin far. Det var ganska vanligt i det medeltida Norge att en kung lät sin son krönas medan han själv fortfarande regerade, för att säkra tronföljden och minska risken för inbördeskrig.

Han blev krönt år 1247 i Bergen samtidigt som hans far fick sin kungakröning godkänd av kyrkan. Ceremonin markerade att Norge höll på att bli ett mer stabilt och centraliserat kungarike efter de långa norska inbördeskrigen.

Äktenskap

Håkon den unge gifte sig med Rikissa Birgersdotter, dotter till Birger jarl. Äktenskapet var politiskt viktigt och stärkte banden mellan Norge och Sverige.

Hans död

Han dog redan omkring 25 års ålder, troligen år 1257, möjligen av sjukdom. Hans tidiga död förändrade tronföljden i Norge och gjorde att hans yngre bror senare blev kung som Magnus Lagaböter.

Historisk betydelse

Håkon den unge hann aldrig regera ensam och hamnar därför ofta i skuggan av sin far och sin bror. Men han var viktig som symbol för den nya stabilare kungamakten i Norge under 1200-talet.

I sagorna

Mycket av det vi vet om honom kommer från Hákonar saga Hákonarsonar, skriven av den isländske sagaförfattaren Sturla Þórðarson.

______________________________________________________________________

12.

Son:

Hakon den gamle, Hakonsson

Norsk konung, 1204-1263 

Gift 1225 med Margareta Skulesdotter, död 1270.

(ska nog vara omvänt med 11)

AI:

Håkon den gamle (fornnordiska: Hákon Hákonarson, ca 1204–1263) var kung av Norge från 1217 till sin död och räknas som en av de mest betydelsefulla norska medeltidskungarna. Hans regeringstid markerade slutet på de norska inbördeskrigen och början på en starkare och mer organiserad kungamakt.

Tidig bakgrund

Håkon föddes under en mycket orolig tid i Norge. Hans far ansågs vara kungen Håkon Sverresson, men eftersom fadern dog tidigt ifrågasattes länge pojkens rätt till tronen.

En dramatisk episod från hans barndom blev legendarisk: de så kallade birkebeinarna sägs ha räddat den lille Håkon genom att bära honom över fjällen vintern 1205–1206 undan fienderna baglarna. Den berättelsen lever kvar i norsk kultur än idag.

Håkon den gamle

Håkon den gamle (Håkon Håkonsson, även känd som Haakon IV Haakonsson) var kung av Norge 1217–1263. Han avslutade inbördeskrigen mellan birkebeinarer och bagler, stärkte kungamakten och utvidgade riket till sin största utsträckning i medeltiden genom att införliva Island och Grönland. Hans regeringstid betraktas som början på Norges medeltida guldålder.

Viktiga fakta

• Född: 1204, Folkenborg (nu Eidsberg), Østfold

• Död: December 1263, Kirkwall, Orkneyöarna

• Regeringstid: 1217–1263

• Föräldrar: Kung Håkon III Sverresson och Inga från Varteig

• Hustru: Margrete Skulesdatter (gifta 1225)

• Efterträdare: Magnus VI Lagabøte

Uppväxt och tronbestigning

Som postum son till Håkon III växte Håkon upp under skydd av birkebeinarerna, som räddade honom över fjällen till Nidaros som spädbarn. Efter kung Inge II:s död erkändes han som kung vid Øreting 1217. Hans härkomst ifrågasattes, men bekräftades genom ett kyrkligt järnprov (1218).

Regering och reformer

Håkon konsoliderade kungamakten och moderniserade administrationen. Han stiftade lagar som reglerade kyrkans relation till staten, förbjöd blodshämnd och införde en mer organiserad rättsordning. Under hans regering knöts kommersiella och diplomatiska förbindelser med England, Lübeck och Ryssland, vilket stärkte Norges internationella ställning.

Kultur och utrikespolitik

Kungen var en framstående mecenat; han lät översätta franska riddarromaner till norröna språk och utvecklade Bergen till kulturellt centrum. Håkonshallen, som fortfarande står där, byggdes under hans tid. Genom avtal 1261–1262 accepterade Island och Grönland norsk överhöghet mot handelsrättigheter och rättsskydd.

Död och eftermäle

Under ett fälttåg till Skottlandsöarna 1263 insjuknade Håkon på Orkneyöarna och avled i Kirkwall. Han begravdes året därpå i Kristkirken i Bergen. Hans son Magnus Lagabøte fortsatte faderns reformarbete. Håkons långa regering markerar slutet på borgerkrigstiden och början på ett enat, starkt kungadöme i Norge.

________________________________________________________________________

13.

Son:

Magnus Lagaböte

Norsk konung, 1238-1280 

Gift 1261 med Ingeborg, död 1287, dotter till danske kungen Erik Plogpenning.

Ivan Löfgren:
Magnus Lagaböte. Lagaböte = Lagförbättrare. Magnus lät utarbeta en särskild landslag och en motsvarande stadslag samt inrättade ett särskilt hirdskrå med vissa privilegier. Hird var benämningen på kungarnas och stormännens livvakt och hovmän.

AI:

Magnus Lagaböte var kung av Norge från 1263 till 1280 och räknas som en av de viktigaste norska medeltidskungarna. Hans egentliga namn var Magnus Håkonsson, och tillnamnet ”Lagaböte” betyder ungefär ”lagförbättraren”.

Varför är han viktig?

Magnus blev mest känd för att han reformerade och samlade Norges lagar till en gemensam rikslag. Före honom hade olika delar av Norge egna regionala lagar. Under hans styre skapades:

• Landslagen (1274) — gemensam lag för landsbygden
• Bylagen (1276) — lag för städerna

Detta gjorde Norge till ett av Europas tidigaste länder med en enhetlig nationell lagstiftning.

Bakgrund

Magnus var son till Håkon Håkonsson, den mäktige kung som avslutade Norges långa inbördeskrigstid. Magnus tog över ett relativt stabilt och starkt rike.

Han föddes 1238 i Tønsberg och blev medkung redan som ung innan han ensam blev kung efter faderns död 1263.

Förhållandet till kyrkan

Magnus försökte skapa balans mellan kungamakten och kyrkan. Under hans tid slöts en överenskommelse med kyrkan i Norge som klargjorde maktfördelningen mellan kung och ärkebiskop.

Utrikespolitik

Under Magnus förlorade Norge delar av sitt gamla välde i väster:

• 1266 slöts Perthfördraget med Skottland.
• Norge avstod då Hebriderna och Isle of Man till Skottland mot ekonomisk ersättning.

Det markerade slutet på Norges stormaktstid i västerhavet.

Familj

Magnus var gift med Ingeborg Eriksdotter, dotter till den danske kungen Erik Plogpenning.

Deras son blev senare kungen Erik Magnusson, ofta kallad Erik Prästhatare.

Eftermäle

Magnus Lagaböte har fått ett ovanligt gott eftermäle bland medeltida kungar. Medan många kungar blev ihågkomna för krig blev Magnus främst ihågkommen för:

• lagstiftning
• administration
• fredligare styre
• statsbyggande

Han ses därför som en av grundarna till den norska rättsstaten.

____________________________________________________________________________

14.

Son:

Hakon Höglägg Magnusson

Norsk konung, 1270-1319 

Gift 1299 med Euphemia, död 1312, dotter till greve Günter av Rügen.

AI:

Håkon Magnusson var enligt norsk tradition en tidig småkung eller sagokung inom Ynglingaätten. Han nämns främst i Heimskringla och andra isländska sagor, där han kallas Håkon Höglägg eller Håkon Högben (fornnordiska: Hákon hálegg). Tillnamnet betyder ungefär ”den långbente”.

Han ska ha varit son till:

• Magnus den gode enligt vissa sena traditioner — men här blir källorna osäkra och blandade.
• I andra genealogier kopplas han istället till äldre Ynglingalinjer i Värmland och Vestfold.

Det finns ett problem: flera olika personer med namnet Håkon Magnusson har blandats ihop genom historien. Den mest historiskt kända är egentligen:

• Håkon Magnusson, son till Magnus Barfot.

Men just tillnamnet Höglägg/Högben hör snarare hemma i de halvmytiska sagorna än i säker historieskrivning.

Vad säger sagorna?

I sagotraditionen beskrivs Håkon som:

• ovanligt lång och stark,
• skicklig i strid,
• knuten till de tidiga norska kungasläkterna,
• en del av övergången mellan mytisk och historisk kungahistoria.

Källorna är dock sena — ofta nedskrivna flera hundra år efter den tid de beskriver.

Historia eller legend?

Historiker brukar vara försiktiga med honom eftersom:

• samtida källor saknas,
• sagorna blandar dikt och historia,
• släktlinjer ofta konstruerades i efterhand för att ge kungar ärofullt ursprung.

Precis som med Halvdan Vitben och Olof Trätälja ligger Håkon Höglägg i gränslandet mellan legend och möjlig verklighet.

______________________________________________________________________________

15.

Dotter:

Agnes Hakonsdotter.

Gift med Haftor Jonsson, norskt riksråd, död 1320. Bosatta på Suderheim. Riddare.

Ivan Löfgren:
Hakon Höglägg Magnusson. Höglägg = Högben. Hans hustru, drottning Euphemia från Rügen, lät översätta tre medeltida riddarromaner på knittelvers, "Herr Ivan", "Hertig Fredrik av Normandie" och "Flores och Blanzaflor" till ära för en av hennes blivande svärsöner, hertig Erik Magnusson, son till Magnus Ladulås. Det var hertig Erik och hans bror Valdemar, som lågo i fejd med brodern Birger, kung i Sverige, och byggde sitt fäste Dalaborg i Dalsland år 1304, som emellertid erövrades av kung Birger samma år. Senare försök att återta Dalaborg med norsk hjälp misslyckades. Borgen förstördes 130 år senare under Engelbrekts befrielsekrig (Se Hembygden 1969-70).

________________________________________________________________________ 

16.

Son:

Jon Haftorsson

Levde 1380. Norskt riksråd. 

Gift med Birgitta Knutsdotter.

______________________________________________________________________

17.

Son: 

Brynjulf Jonsson

Död före 1422, norskt riksråd. 

Gift med Ingeborg Bengtsdotter.

_________________________________________________________________

18.

Son:

Knut Brynjulfsson

Väpnare, levde 1444. 

Gift med Ingeborg Magnusdotter. 

Ägde gårdar i Norge, Värmland och Närke.

___________________________________________________________________

19.

Son:

Knut Knutsson

Herre till Hjelmsäter i Medelplana s:n (vid Kinnekulle). 

Levde 1496.

Gift med Ingeborg Bock.

____________________________________________________________________

20.

Son:

Gustaf Knutsson

Herre till Hjelmsäter. Hövitsman

Gift 3:e gången med Ingeborg Skunk.

_____________________________________________________________________

21.

Son:

Erik Gustafsson Roos af Hjelmsäter. 

Hovmarskalk. 

Död 1582. 

Gift med Märta Haraldsdotter Soop.

Ivan Löfgren:
Erik Gustafsson Roos' hustru Märta Haraldsdotter Soop. Hennes föräldrar var Harald Knutsson Soop till Frötuna, riksråd, gift med Chatarina Hansdotter Tott, död 1554.

Chatarina Hansdotter Tott var dotter till Hans Åkesson Tott till Bjurum och Christina Eriksdotter Gyllenstjerna, död efter 1508.

Christina Eriksdotter Gyllenstjerna var dotter till Erik Eriksson Gyllenstjerna, riksråd, död 1477 och Christina Carlsdotter Bonde f. 1432.

Christina Carlsdotter Bonde var dotter till Carl Knutsson Bonde 14091470, svensk kung, gift med Birgitta Thuresdotter Bjelke, död 1436. Den Heliga Birgitta var mormors faster till Carl Knutsson Bonde. Hon levde 1304-137

_____________________________________________________________________

22.

Dotter:

Karin Eriksdotter Roos

gift med Anders Joensson Oxe, till Bryne, ryttmästare, död 1598.

_____________________________________________________________________

23.

Son:

Erik Oxe 

landshövding i Nylands och Tavastehus län

född 1596, död 1672. 

Gift med Margareta Lillie.

_____________________________________________________________________

24.

Son:

Henrik Oxe till Furunäs i Ärtemark, 

kapten, f. 1629, d. 1687. 

Gift med Brita Svinhufvud

______________________________________________________________________

25.

Dotter:

Katharina Oxe 

Död 1743 

Gift med Anders Hasselberg, lagläsare. 

Ägde Backen Norra och Furunäs i Ärtemark.

_________________________________________________________________________

26.

Deras son är sannolikt:

Erik Hasselberg

Furir, född 1700

Bodde Långseruds s:n, därefter i Furunäs. 

Gift med Maria Jönsdotter, f. 1715, d. 1800.

________________________________________________________________________

27.

Dotter:

Kajsa Hasselberg

Född 1739, d. 1810. 

Gift med Lars Segolsson, född i Grean 1735, död 1793. 

Hemmansägare i Furunäs. Av Greasläkten.

Barn till Kajsa Hasselberg och Lars Segolsson:

Lars, f. 1756, d. 1809. Bodde i Rämne, Håbol 1785-1800, därefter i Edsviken Östra, till kort före sin död då han åter flyttat till Rämne. Gift med Maria Danielsdotter från Grean, f. 1754, d. 1815. 6 barn.

Anders, f. 1763, d. 1844. Bodde i Rämne, Håbol, till omkring 1795 då han flyttade till Huvudgingen, Ärtemark och omkring 1807 till Furunäs, Ärtemark. Gift med Anna Jonsdotter, f. 1775, d. 1843, från Hultet, Ängebo, Torrskog. 8 barn.

Kerstin, f. 1771, d. 1841. Gift med Daniel Danielsson f. 1773, d. 1841. Hemmansägare Årbol, Ärtemark. 9 barn.

Chatarina, f. 1773, d. 1824. Gift med Petter Olsson, f. 1769, drunknade i Ärtingen d. 13/12 18()7 på samma gång som sin broders svåger Jan Fromhold Holmqvist. Bodde i Tormansbyn. 5 barn.

Brynte, f. 1780, drunknad i Lelången på samma gång som systersonen Lars Pettersson år 1833. Ägde Huvudgingen. Gift med Kerstin Anders. dotter från Södra Backen, Ärtemark. 6 barn.

______________________________________________________________