Mathias
Lindows släkt på fars sida
Stellan Kvärre född 26/3 1943 i Fryksände, Värmland.
Kajsa Elisabet född 19/1 1937 i Fryksände
Gunnel Helena född 29/8 1934 i Fryksände
1950 i föräldrahemmet i Östmark
1960 studerande i Östmark
1970 Norrängsvägen 42, Huddinge
1975 och 1980 Oxelvägen 23, V Älta
1990 Lovisedalsvägen 30 Älta
1.(ff)
Sten Yngve Teodor Kvärre född 15/10 1902 i Jönköpings Sofia, Jönköpings län
Folkskollärare.
Gift 23/12 1931 med Anna Maria Lindow
Bor 1950 i Dalmansgården, Östmark, Värmland
1940 Rävhult Östmark, Värmland
1950 + 1960 Östmark
1970 + 1970 + 1980 + 1985 Åbacka 1720, Östmark
Jönköpings Sofia (F) AIIa:36 (1925-1941) Bild 860 / sid 60 (bor i Östmark)
2. (fm)
Anna Maria Lindow gift Kvärre född 4/8 1899 i Lekvattnet
Småskollärare
Dotter till gränsridare Erik Larsson Lindow född 24/3 1869 och
Matilda Andreasson född 30/12 1872
Gift 23/12 1931 med Sten Yngve Teodor Kvärre
1960 + 1970 + 1975 + 1980 + 1985 Åbacka 1720, Östmark
1990 Pl 1703 Servicehuset, Östmark
Barn:
1. Stellan Kvärre född 26/3 1943 i Fryksände, Värmland.
2. Kajsa Elisabet född 19/1 1937 i Fryksände
3. Gunnel Helena född 29/8 1934 i Fryksände
3. (fm f)
Carl Luther Andersson född 10/11 1860 i Bottnaryd, Jönköpings län
Vigsel 9/6 1883 med Amanda Karlsdotter
Lantbrukare och ägare av Samsingstorp i Jönköpings Sofia
Son till: Man Anders Andersson ohh Maria Magnidotter
Bottnaryd (F, P, R) CI:3 (1839-1860)
Bild 580 / sid 107 (Carl Luther föds)
Jönköpings Sofia (F) AI:30 (1881-1889) Bild 276 / sid 270 (bor Samsingstorp)
Jönköpings Sofia (F) AI:39 (1889-1897) Bild 354 / sid 346 (som ovan)
Jönköpings Sofia (F) AIIa:10 (1897-1911) Bild 262 / sid 3625 (som ovan)
Jönköpings Sofia (F) AIIa:30 (1911-1925) Bild 7 / sid 5629 (bor Samsingstorp, Samset, Riksgränsen)
Jönköpings Sofia (F) AIIa:36 (1925-1941) Bild 860 / sid 60 (änkling m två barn)
4. (fm m)
Amanda Carlsdotter född 15/12 1860 i Bottnaryd, Jönköpings län – död av lungsot 25/11 1914 i Jönköpings Sofia. Flyttade från Bottnaryd till Jönköping Sofia 26/11 1887.
Dotter till: Carl Håkansson och Inga Unosdotter
Vigsel 9/6 1883 med Carl Luther Andersson
2. Astrid Gully Amanda född 25/6 1887 i Bottnaryd
3. Hildur Astrid Eleonora född 26/2 1889 i Jönköpings Sofia (ev Västra)
4. Inez Marta Amanda född 27/1 1891 i Jönköpings Sofia (folkskollär) – död av lungsot 19/2 1914 i Jönköping.
5. Tyra Ammy Teresia född 31/5 1895 i Jönköpings Sofia – död av lungsot den 7/3 1914 i Jönköping
6. Karl Ernst Gideon född 12/4 1898 i Jönköpings Sofia
7. Svea Sara Viola född 24/11 1900 i Jönköpings Sofia
8. Sten Yngve Teodor född 15/10 1902 i Jönköpings Sofia. Enligt Kungl Majts res den 3/9 1926 erhållit tillstånd att bära släktnamnet Kvärre.
9. Kurt Åke Luthander född 7/12 1905 i Jönköpings Sofia – död av kronisk bronchit den 9/12 1906 i Jönköping
Jönköpings Sofia (F) F:4 (1895-1909) Bild 295 / sid 282 (Kurt Åke Luthander död)
Jönköpings Sofia (F) F:5 (1909-1922) Bild 120 / sid 112 (Inez Marta Amanda död)
Jönköpings Sofia (F) F:5 (1909-1922) Bild 121 / sid 113 (Tyra Ammy Teresia död)
Jönköpings Sofia (F) F:5 (1909-1922) Bild 140 / sid 132 (Amanda Karlsdtr död
5. (fm f)
Erik Larsson Lindow född 24/3 1869 i Transtrand, Kopparbergs län.
Gränsridare och senare gränsstationsföreståndare i Lekvattnet.
En gränsridare var en underbetjänt vid tullverket som till häst övervakade riksgränsen för att förhindra olovlig införsel av varor. Från 1923 användes beteckningen gränsuppsyningsman.
Gift 24/12 1866 med Matilda Andreasson
Prästen skriver i husförhörslängden att han kunde både läsa, katachesen och lite till. Han blev följaktligen godkänd av prästen som skriver: ”Obs! har icke inom Sv Kyrkan begått H.H. nattvard men är dertill berättigad SS Konfirmerad 1884.” Erik lämnade Göteborg och for tillbaka till Transtrand 28/10 1895.
Transtrand (W) AI:12b (1866-1870) Bild 70 / sid 66 (bor i Ersbo)
Transtrand (W) AI:13a (1871-1880) Bild 66 / sid 60 (bor i Ersbo)
Göteborgs Garnisonsförsamling (O) AIa:13 (1878-1899) Bild 216 / sid 391 (4e batteriet)
Norra Finnskoga (S) AIIa:1 (1896-1900) Bild 200 / sid 10 (bor i Aspberget, flytt t Lekvattnet)
Lekvattnet (S) AI:8 (1891-1900) Bild 141 / sid 127 (bor i Nystuga, Långsjöhöjden)
Lekvattnet (S) AIIa:1 (1900-1905) Bild 460 / sid 36 (som ovan, Hvitkärn)
Lekvattnet (S) AIIa:2 (1906-1913) Bild 460 / sid 36 (Lindhem, Hvitkärn)
Lekvattnet (S) AIIa:3 (1914-1929) Bild 320 / sid 19 (som ovan)
Lekvattnet (S) AIIa:4 (1920) Bild 450 / sid 32 (som ovan)
6. (fm m)
Matilda Andreasson född 30/12 1872 i Norra Finnskoga
Dotter till Andreas Andreasson och Anna Eliasdotter i Aspberget, Norra Finnskoga
Vigsel 24/6 1898 med Erik Larsson Lindow
1. Arvid Leonard född 3/8 1898 i No Finnskoga – död 9/8 1898 i No Finnskoga
2. Anna Maria född 4/8 1899 i Lekvattnet
3. Ester Laura född 20/1 1902 i Lekvattnet – död 19/5 1919 i Lekvattnet
4. Lars Andreas Lindow född 4/3 1904 i Lekvattnet (folkskollärare)
5. Erik Olof Johannes född 27/12 1906 i Lekvattnet
6. Karin Matilda född 10/2 1911 i Lekvattnet
7. Anton Elof Janke född 25/1 1913 i Lekvattnet
8. Maj Valborg född 1/5 1916 i Lekvattnet – död 19/4 1924 i Lekvattnet
7. (ff ff)
Anders Andersson född 4/3 (4/9) 1826 i Anders Matsagård, Bottnaryd – död 1885 i Bottnaryd.
Oäkta son till Maja Stina Danielsdotter född 9/12 1804 i Mulseryd. Vid födelsen ingen uppgift om barnafadern.
Att Anders som vuxen heter Andersson tyder på att hans biologiske far hette Anders. Att han fick Anders som förnamn var sannolikt moderns sätt att definiera den biologiske fadern i det samhälle där de levde.
Att födelsedatum varierar beror på att prästerna ibland skrev fel i framför allt husförhörslängderna. Och en gång fel alltid fel. Skrev prästen fel en gång så fick de ofta dras med fel datum livet ut eller tills någon upptäckte och rättade till felet.
Vigsel 28/3 1858 med Maria Magnidotter
Hemmansägare 1/16 i Beth Norrgård
Bottnaryd (F, P, R) AI:5 (1821-1834) Bild 11 / sid 5 (född oäkta i Mattsagård)
Bottnaryd (F, P, R) AI:9 (1852-1861) Bild 24 / sid 33 (Beth Norrgård)
Bottnaryd (F, P, R) AI:11 (1860-1866) Bild 26 / sid 37 (Beth Norrgård)
Bottnaryd (F, P, R) AI:12 (1867-1879) Bild 41 / sid 59 (som ovan)
Bottnaryd (F, P, R) AI:13 (1880-1890) Bild 37 / sid 28
8. (ff fm)
Maria Magnidotter född 11/8 1830 i Bottnaryd – död 16/6 1878 i Bottnaryd
Dotter till: Magnus Andersson ohh Maria Andersson i Gärdestorp, Bottnaryd
Vigsel 28/3 1858 med Anders Andersson
Barn:
1. Johannes född 1855 - död späd i Bottnaryd
2. Anders Johan född 14/3 1859 i Bottnaryd – 24/2 1863 i Bottnaryd
3. Carl Luther född 11/11 1860 i Bottnaryd
4. Gustaf född 20/7 1863 i Bottnaryd – Död späd i Bottnaryd
9.(ff mf)
Carl Håkansson född 12/6 (12/5) (10/3) 1821 i Bottnaryd, Jönköpings län / Skaraborgs län
Död 17/12 1881 i Skogslid, Bottnaryd
Hemmansägare och fd nämndeman
Son till: Håkan Håkansson och Sara Olofsdotter i Skogslid, Bottnaryd
Gift med: Inga Unosdotter
Bor i Beth. Äger 1/4 av Skogslid i Beth, Bottnaryd
Svärsonen Karl Luther tar över 1/4 av Skogslid – Samset - efter Carl Håkanssons död.
En Karl Andersson arrenderar Skogslid.
Bottnaryd (F, P, R) AI:5 (1821-1834) Bild 17 / sid 17
Bottnaryd (F, P, R) AI:7 (1835-1844) Bild 22 / sid 14 (Skogslid)
Bottnaryd (F, P, R) AI:8 (1845-1852) Bild 25 / sid 12 (Skogslid)
Bottnaryd (F, P, R) AI:9 (1852-1861) Bild 18 / sid 21 (Skogslid i Beth, fadern på undantag)
Bottnaryd (F, P, R) AI:11 (1860-1866) Bild 19 / sid 23 (som ovan utom fadern)
Bottnaryd (F, P, R) AI:12 (1867-1879) Bild 29 / sid 35 (som ovan)
Bottnaryd (F, P, R) AI:13 (1880-1890) Bild 94 / sid 83 (Inga änka, bor hos dottern i Skogslid,
Änkan flyttar med barnen till Jönköpings Västra 24/11 1887.)
Inga Unosdotter född 27/10 1832 (står ofta 1833) i Måsarp - död 21/12 1903 i Samsingstorp, Jönköpings Sofia.
Gift med Carl Håkansson född 10/3 1821 i Bottnaryd
Dotter till:
Bergsmannen Uno Magnus Petersson från Hökhult och hans hustru Ingrid Gustafsdotter.
1. Sara Justina född 8/8 1856 i Bottnaryd
2. Amanda född 12/12 1860 i Bottnaryd
11.(fm ff)
Lars Ersson född 2/9 1840 i Transtrand, Kopparberg
Son till Eric Larsson ohh Carin Olofsdotter i Viken No 2, Transtrand
Vigsel 24/12 1866 med: Marit Olsdotter född 8/9 1845 i Trysil, Norge
Familjen bodde i Ersbo, Transtrand, Kopparbergs län
Transtrand (W) AI:9 (1835-1845) Bild 55 / sid 49 (Lars i föräldrahemmet i Wiken)
Transtrand (W) AI:15a (1891-1895) Bild 98 / sid 86 (i föräldrahemmet)
Transtrand (W) AI:12b (1866-1870) Bild 70 / sid 66 (familjen i Ersbo)
Transtrand (W) AI:13a (1871-1880) Bild 66 / sid 60 (som ovan)
Transtrand (W) AI:14a (1881-1890) Bild 75 / sid 71 (som ovan)
Transtrand (W) AI:15a (1891-1895) Bild 98 / sid 86 (som ovan, fadern död)
Transtrand (W) AIIa:1 (1896-1904) Bild 1290 / sid 99 (familjen i Lilla Biskopstorp, Ersbo)
12. (fm fm)
Marit / Marta / Marte Olsdotter född 8/9 1845 i Trysil, Norge. Till Trysil 17/7 1901.
Troligen dotter till för oss okända norska föräldrar.
Vigsel 24/12 1866 med Lars Ersson född 2/9 1840 i Transtrand, Kopparberg
Familjen bodde i Ersbo, Transtrand, Kopparbergs län
Barn:
1. Carin född 31/12 1867
2. Erik Larsson född 24/3 1869 (Gränsridare)
3. Martina född 29/1 1871 (till Trysil med mor och de två yngsta barnen 1901)
4. Oline född 2/1 1873 – död 13/3 1877 i Transtrand
5. Per född 26/6 1876 – död 28/3 1877 i Transtrand
6. Lars Otto född 25/7 1879 (Gränsridare)
7. Oline född 4/4 1883
8. Johan född 13/7 1885
9. Per Mårten född 8/3 1888
10. Otto Leonard född25/11 1899 (till Finnskoga 3/8 1897) (till Trysil 1901)
11. Märta Emilia född 8/3 1901 (till Trysil 1901)
13.(fm mf)
Andreas Andreasson född 23/9 (28/9) 1834 i Norra Finnskoga – död 12/3 1911 i Norra Finnskoga.
Son till:
Anders Olsson och Marit Klementsdotter i Badstuguknappen, Norra Finnskoga
Ägare till 1/4 Aspberget, Norra Finnskoga
Gift 1864 med Anna Eliasdotter född 16/1 1838 i Norra Finnskog
Norra Finnskoga (S) AI:5 (1861-1866) Bild 11 / sid 5 (familjen i Aspberget)
Norra Finnskoga (S) AI:5 (1861-1866) Bild 12 / sid 6 (Bastuknoppen, Aspberget)
Norra Finnskoga (S) AI:6 (1867-1871) Bild 8 / sid 4 (Aspberget)
Norra Finnskoga (S) AI:7 (1872-1876) Bild 8 / sid 4 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AI:8 (1877-1880) Bild 10 / sid 5 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AI:9 (1881-1885) Bild 11 / sid 6 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AI:10 (1886-1890) Bild 10 / sid 5 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AI:11 (1891-1895) Bild 11 / sid 5 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AIIa:1 (1896-1900) Bild 190 / sid 9 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AIIa:2 (1901-1908) Bild 190 / sid 9 (Aspberget, Östamyra)
Norra Finnskoga (S) AIIa:3 (1908-1916) Bild 250 / sid 9 (som ovan, Andreas död
11/3 1911. Han var då födorådstagare. Anna änka.)
En födorådstagare var en äldre person i Sverige som, genom ett avtal (födoråd), hade säkrat sig en pensionsliknande förmån när de överlät sin jordbruksfastighet, oftast till en son. Förmånerna kunde vara mat, ved och en bostad (en så kallad "undantagsstuga"), som garanterades i ett skriftligt kontrakt. Detta var vanligt när en äldre generation gav över gården till en yngre, men det kunde också gälla pigor och drängar som blivit för gamla för att arbeta.
Ett "födorådskontrakt" (även kallat "undantagskontrakt" eller "fördelskontrakt") reglerade vad den yngre generationen skulle ge den äldre, som ved, säd och hö, för resten av deras liv.
Födorådet inkluderade oftast fri bostad i en separat del av gården och en garanterad försörjning.
Begreppet "undantag" är en mer formell juridisk term för detsamma, och det är vanligt att man behåller rätten till sin förmån även om fastigheten säljs vidare.
Personer som arbetat hela sitt liv på en gård men blev gamla kunde kallas inhyse-hjon om de fick stanna kvar i utbyte mot det som bönderna ville ge dem.
14 (fm mm)
Anna Eliasdotter född 16/1 1838 i Norra Finnskoga – död 1/11 1924 i No Finnskoga
Dotter till:
Elias Olofsson föd 1812 i Norra Finnskoga ohh Brita Pålsdotter född 1805 i Ny Socken.
Anna var gift I med:med torparen o ägaren till Aspberget Mattes Mattson född 1/11 1832 i Norra Finnskoga – död av kolik 29 år 6 mån och 18 dagar gammal den 19/5 1862 i Norra FinnskogaNorra Finnskoga (S) AI:5 (1861-1866) Bild 46 / sid 40 (hennes förste man Mattes Mattsson)
Anna var gift II med:År 1864 med Andreas Andreasson i Aspberget, Norra Finnskoga
Barn i Annas första gifte:1. Marit Mattsdotter född 5/7 1858 i Norra Finnskoga (No Amerika 27/5 1882)
Barn i Annas andra gifte:1. Maria Andreasdotter född 14/10 1864 i No Finnskoga – död där 11/2 18672. August född 9/9 1867 i Norra Finnskoga3. Bertina född 30/7 1870 i Norra Finnskoga (No Amerika 2/6 1891, åter 11/7 1896.4. Mathilda född 30/12 1872 i Norra Finnskoga5. Anna född 29/4 1875 i Norra Finnskoga6. Elisa född 14/10 1877 i Norra Finnskoga7. Karolina född 31/1 1879 i Norra Finnskoga (No Amerika 27/6 1902)
Tre av barnen emigrerade till Norra Amerika
Obs! En ägaränka, Marit Olsdotter född 1826, till Aspberget i Norra Finnskoga utvandrade 56 år gammal till Norra Amerika med sin familj 17/7 1882. Oklart om de var släkt på något vis. En inspirationskälla bör hon åtminstone ha varit. (Emigranten Populär)
Marit Mattsdotterfödd 5/7 1858 i Norra Finnskoga var den av syskonen som först utvandrade till Norra Amerika 27/5 1882.Emibas:Hemmadottern Marit Mattsdotter utvandrad 27/5 1882 från Aspberget, Norra Finnskoga, Värmlands län. Ytterligare info finns. Kontakta Emigrantregistret i Karlstad.Emigranten Populär:Marit Mattsdotter född 5/7 1858 från Norra Finnskoga församling. Ogift hemmadotter från Aspberget. 23 år. Utvandrar ensam till Norra Amerika.AncestryJag hittar henne tyvärr inte trots försök med olika namn. Jag hittar henne heller inte i Sveriges dödbok (databas) så hon tycks inte ha återvänt.
Bertina Andreasdotter
född 30/7 1870 i Norra Finnskoga utvandrade till Norra Amerika 2/6 1891. Hon kom emellertid tillbaka 11/7 1896. Hon gifte sig med Lars Persson strax därpå den 24/9 1896 och flyttade till Ekshärad 2/2 1897.Emibas:Hemmadottern Bertina Andersdotter utvandrad 2/6 1891 från Aspberget, Norra Finnskoga till Nordamerika. Ytterligare info finns. Kontakta Emigrantregistret i Karlstad.Emigranten PopularBertina Andersdotter från Aspberget i Norra Finnskoga utvandrad 2/6 1891. Ensam till Norra Amerika. 20 år. Ogift hemmadotter.AncestryJag hittar henne tyvärr inte trots försök med olika namn. Hon återvände emellertid till Norra Finnskoga 11/7 1896.DödbokenBertina Persson född Andreasdotter död av halskräfta den 31/1 1902 (31 år 6 mån 1 dag) i Aspberget, Norra Finnskoga. Hon födde dagen före sin död sitt fjärde barn.
Karolina Andreasdotterfödd 31/1 1879 i Norra Finnskoga fick först attest av prästen 9/4 1901 för en resa till Molkom. Sedan utvandrade hon till Norra Amerika 27/6 1902.Emibas:Ägardotter Karolina Andreasdotter utvandrad 27/6 1902 från Aspberget, Norra Finnskoga till Nordamerika. Ytterligare info finns. Kontakta Emigrantregistret i Karlstad.Emigranten populär:Karolina Andreasdotter, ogift ägaredotter i Aspberget, Norra Finnskoga emigrerade 23 år gammal ensam till Nordamerika 27/6 1902.AncestryJag hittar henne tyvärr inte trots försök med olika namn.DödbokenFinns inte i Sveriges dödbok, så hon tycks inte ha återvänt.
15. (ff ff f)
Anders Andersson född 14/8 1810 i Bottnaryd
Son till Anders och Britta i Såttersfällan, Bottnaryd
Gift med: Maja Stina Danielsdotter.
Kan vara far till hennes oäkte son Anders (nr 7)
född 4/9 1826. Ingen vet.
Bottnaryd (F, P, R) AI:5 (1821-1834) Bild 11 / sid 5 (Anders född oäkta, i Mattsagård)
Bottnaryd (F, P, R) AI:5 (1821-1834) Bild 13 / sid 9
Bottnaryd (F, P, R) AI:7 (1835-1844) Bild 15 / sid 7 (Rud Hyttegård)
Bottnaryd (F, P, R) AI:8 (1845-1852) Bild 19 / sid 6 (som ovan)
Bottnaryd (F, P, R) AI:9 (1852-1861) Bild 14 / sid 13 (Bonda Gjärdet)
16. (ff ff m)
Maja Stina Danielsdotter född 9/12 1804 i Mulseryd
Dotter till: Daniel Abrahamsson och Margareta Persdotter i Mulseryd
Mulseryd (F) CI:1 (1711-1833) Bild
78 / sid 151 (Maja Stina föds)
Barn:
1. Anders född 4/3 1826 i Bottnaryd (oäkta)
2. Carl Johan född 18/2 1834 i Bottnaryd
3. Johanna född 3/6 1839 i Bottnaryd
4. Gustaf född 7/1 1843 i Bottnaryd
5. Charlotta född 4/3 1845 i Bottnaryd
17. (ff fm f)
Magnus Andersson Pihlman född 8/10 1800 i Habo – död 29/8 1857 i Bottnaryd
Stökiga födelseböcker i Habo. Jag går på husförhörslängderna.
Son till: Anders Pilman ohh Katrina Larsdotter i torpet Kråmbron, Sjöbo Skogen, Habo
Bottnaryd (F, P, R) AI:7 (1835-1844) Bild 30 / sid 22 (familjen äger 1/16 Sandestorpet)
Bottnaryd (F, P, R) AI:8 (1845-1852) Bild 35 / sid 22 (familjen äger 1/16 Beth Norregård)
Bottnaryd (F, P, R) AI:9 (1852-1861) Bild 24 / sid 33 (som ovan)
18. (ff fm m)
Majia / Maria Andersdotter född 22/1 1792 i Bottnaryd – död 13/9 1857 i Bottnaryd
Dotter till Anders och Sara i Siggelycka, Bottnaryd
Gift med Magnus Andersson
Bottnaryd (F, P, R) CI:2 (1758-1838) Bild 47 / sid 87 (Majia föds)
Barn:
1. Anders född 11/8 1824 – död 14/3 1828 i Bottnaryd
2. Stina född 6/5 1828 i Bottnaryd
3. Maria född 11/8 1830 i Bottnaryd
4. Johanna född 1/5 1835 i Bottnaryd
19.
Håkan Håkansson född 10/3 1788 i Bottnaryd
Son till: Håkan i Beth Norgård, Bottnaryd,
dvs Håkan Larsson född 1764 ohh Margreta född 1754 i Beth Noregård och senare Beth Söregård. Båda troligen födda i Bottnaryd. 
Bottnaryd (F, P, R) AI:4 (1809-1821) Bild 13 / sid 9 (föräldrahemmet i Beth Nolgård)
Bottnaryd (F, P, R) AI:4 (1809-1821) Bild 116 / sid 217 (Håkan o Sara bor Skogslid)
(F, P, R) AI:5 (1821-1834) Bild 17 / sid 17 (Bor i Bottnaryds Bets)
Bottnaryd (F, P, R) AI:7 (1835-1844) Bild 22 / sid 14 (bor i Skogslid)
Bottnaryd (F, P, R) AI:8 (1845-1852) Bild 25 / sid 12 (som ovan, hustrun död)
Bottnaryd (F, P, R) AI:9 (1852-1861) Bild 18 / sid 21 (Håkan änkeman på undantag hos son)
20. (ff mf m)
Sara Olofsdotter född 23/9 1788 i Angjerdshestra – död före 1845
Dotter till Oluf Pettersson och Catharina Håkansdotter i (Gagnaryd?) i Angerdshestra.
Gift 25/4 1820 med Håkan Håkansson
Barn:
1. Carl Håkansson född 12/5 1821 i Skogslid, Bottnaryd
2. Sara född 23/12 1823 i Skogslid, Bottnaryd
3. Abram född 10/2 1836 i Bottnaryd
Angerdshestra (F) C:1 (1711-1860) Bild 50 / sid 95 (Sara föds)
Habo (F, R) AI:2 (1806-1811) Bild 97 / sid 183 (Sara är piga i Asared)
Bottnaryd (F, P, R) AI:7 (1835-1844) Bild 22 / sid 14 (Sara gift med Håkan)
21. (ff mm f)
Bergsmannen
Uno Magnus Petersson född (26/2) 26/6 1802 i Månsarp
Son till: Petter Johansson född 9/9 1757 och Stina Unnesdotter förr 26/8 1769 i Hökhult
Wiki-Rötter
En bergsman var ursprungligen (sedan medeltiden) en bonde som vid sidan av jordbruket producerade tackjärn i en masugn (hytta) och därmed också bröt järnmalm. Detta reglerades av bergsprivilegiet. Bergmännen arbetade ofta i samfälligheter eller kooperativ.
Gift med Ingrid Gustafsdotter.
Bosatt i ½ Hökhult, Månsarp som han tog över efter sina föräldrar.
Hfl (1848-1857) ”förmedl 1/2 deraf 3/8 Bergs-skatte och 1/8 Krono-bergsmanshemman”
Föräldrarna blev då inhyses.
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 118 / sid 110 (föräldrahemmet i Hökhult)
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 153 / sid 145 (som ovan)
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 192 / sid 183 (som ovan)
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 214 / sid 202 (Uno dräng i Hökshult)
Månsarp (F) AI:6 (1815-1831) Bild 34 / sid 24 (i föräldrahemmet)
Månsarp (F) AI:6 (1815-1831) Bild 74 / sid 64 (Uno nygift i Hökshult)
Månsarp (F) AI:6 (1815-1831) Bild 124 / sid 114 (familjen i Hökshult)
Månsarp (F) AI:6 (1815-1831) Bild 72 / sid 62 (änkan Ingrid Gustafsdtr i Smörvik.
1824 till Hökhult)
Månsarp (F) AI:7 (1832-1847) Bild 115 / sid 107 (familjen i Hökhult)
Månsarp (F) AI:7 (1832-1847) Bild 182 / sid 172 (som ovan)
Månsarp (F) AI:7 (1832-1847) Bild 46 / sid 39 (som ovan)
Månsarp (F) AI:8 (1848-1857) Bild 71 / sid 59 (som ovan)
Månsarp (F) AI:8 (1848-1857) Bild 172 / sid 159 (som ovan)
Månsarp (F) AI:10 (1861-1865) Bild 83 / sid 74 (Uno Magnus inhyses i Hökhult.
Hökhult som sonen Johan Unosson tagit över var då 3/8 Bergskatte och
1/8 Krono Bergsmanshemman.)
Månsarp (F) AI:11 (1866-1870) Bild 106 / sid 96 (Uno Magnus o Ingrid inhyses på
undantag i Hökhult)
Månsarp (F) AI:12 (1871-1880) Bild 115 / sid 105 (som ovan)
Månsarp (F) AI:12 (1871-1880) Bild 283 / sid 270 (som ovan)
Månsarp (F) AI:13 (1881-1885) Bild 52 / sid 43 (som ovan, Uno död 27/4 1883 i Månsarp)
Månsarp (F) AI:14 (1886-1890) Bild 48 / sid 41 (Undantagsänkan Ingrid G död 10/12 1887)
Ingrid Gustafsdotter född 1/6 1799 i Månsarp
Dotter till: Gustaf Andersson och Stina Jönsdotter i Målskog, Månsarp
Gift med bergsmannen Uno Magnus Petersson i Hökhult, Månsarp
Barn:
1. Stina född 14/10 1824 i Månsarp (tvilling)
2. Martha född 14/10 1824 i Månsarp (tvilling)
3. Johanna född 23/7 1827 i Månsarp – död 15/10 1853 i Månsarp
4. Maria född 9/3 1828 i Månsarp
5. Inga född 27/10 1832 i Månsarp (flytt Bottnaryd 1855)
6. Johan född 13/11 1835 i Månsarp
Transtrand
(W) AI:12b (1866-1870) Bild 70 / sid 66
23. (fm ff f)
Biskop
Erik Larsson född 19/1 1815 i Viken Transtrand – död 26/9 1893 i Transtrand
Gift 24/5 1840 med Carin Olsdotter född 3/8 1810
Son till: biskop Lars Persson ohh Carin Ersdotter från Sählen Viken, Transtrand
Transtrand (W) C:1 (1775-1820) Bild 79 (Eric föds)
Erik Larson och hans far Lars Persson kallas i kyrkoböckerna för Biskop. Men absolut ingenting mer än just denna titel tyder på att de skulle ha varit några kyrkans män. Jag har dessvärre inte lyckats hitta någon förklaring till detta.Jag har till min förvåning upptäckt att Biskop även är ett soldatnamn.
Här är det emellertid skrivet som en titel – före namnet.
Namnet Biskop kan antingen vara ett yrkesnamn för en kyrklig ledare eller ett släktnamn som har sitt ursprung i den positionen. Ordet kommer från grekiskans episkopos, som betyder "övervakare", och har spridit sig i olika former genom de germanska språken. Det är ett namn med historisk tyngd som kan bäras som både ett efternamn och ett förnamn.
Det visar sig – se nr 47 – att Erik Larssons farfar var soldat och att Biskop i detta fall alltså inte är en titel utan ett soldatnamn.
Transtrand (W) AI:9 (1835-1845) Bild 55 / sid 49 (familjen i Wiken)
Transtrand (W) AI:10 (1845-1855) Bild 52 / sid 47 (som ovan, flytt till Ersbo)
Transtrand (W) AI:11 (1855-1863) Bild 30 / sid 25 (familjen i Ersbo)
Transtrand (W) AI:12b (1866-1870) Bild 70 / sid 66 (familjen i Ersbo)
Transtrand (W) AI:13a (1871-1880) Bild 66 / sid 60 (som ovan)
Transtrand (W) AI:14a (1881-1890) Bild 75 / sid 71 (som ovan)
Transtrand (W) AI:15a (1891-1895) Bild 98 / sid 86 (som ovan, biskopen död)
Transtrand (W) AI:15a (1891-1895) Bild 98 / sid 86 (änkan på undantag)
24. (fm ff m)
Carin Olsdotter född 3/8 1810 i Östra Söhlen i Transtrand
Gift 24/5 1840 med biskop Erik Larsson född 19/1 1815
Dotter till Olof Påhlsson och Kjerstin Jonsdotter i Östra Sählen
Barn:
1. Lars Ersson född 2/9 1840
2. Olof född 7/12 1843
3. Carolina född 24/3 1848
4. Christina född 13/4 1851 (konf 20/5 1868)
25. (fm fm f) Okänd, Norge
26. (fm fm m) Okänd, Norge
27. (fm mf f)
Anders Olsson född 19/7 1794 i Aspberget, Dalby – död av kräfta den 10/3 1841 i Aspberget, Norra Finnskoga. Hans familj bodde i Badstuguknappen under Aspberget, Norra Finnskoga.
Strax före hans död skriver prästen i hfl AI:2: ”Var i bröstet, ett stort hål, usel obotlig”
Aspberget låg uppenbarligen i både Södra och Norra Finnskoga olika tider. Nu får jag även upp Dalby som en socken där Aspberget skulle ha legat. Alltihop i Värmland.
Det visar sig att såväl Södra som Norra Finnskoga utbröts 1830 ur Dalby församling (och att byn Aspberget har tillhört i alla tre).
Det finns inga födelseböcker i Finnskoga över huvud taget före 1830. Återstår alltså Dalby.
I Aspberget i Dalby föddes den 19/7 1794 två gossar, Olof och Anders, som var söner till Olof Arnesson och Karin Danielsdotter. Först här får vi alltså ett födelsedatum för Anders Olsson och hans tvillingbror.
Gift med Marit Klementsdotter född 1789 i Aspberget, Dalby
Dalby (S) AI:8 (1800-1805) Bild 53 / sid 47 (föräldrahem i Aspberget, Dalby sen Finnskoga)
Dalby (S) AI:10 (1806-1810) Bild 46 / sid 46 (föräldrhemmet i Badstuguknappen u Aspberget)
Dalby (S) AI:12 (1815-1821) Bild 27 / sid 22 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) CI:1 (1831-1846) Bild 10 / sid 13 (sonen Andreas föds)
Södra Finnskoga (S) AI:2 (1831-1836) Bild 218 / sid 212 (i Badstuguknappen)
Norra Finnskoga (S) AI:1 (1837-1844) Bild 27 / sid 21 (som ovan, Anders död)
28. (fm mf m)
Marit Klementsdotter född 11/2 1789 i Aspberget, Dalby (senare: Norra Finnskoga)
Enligt födelsenotisen nedan dotter till:
Clement Clementsson och Marit Hindriksson i Aspberget, Dalby.
Gift med: Anders Olsson i Badstuguknappen, Norra Finnskoga.
Mor till Andreas Andreasson (13)
Aspberget var i slutet av 1700-talet en by om kanske 15 gårdar. Många som bodde där hette Klement, Klementsson och Klementdotter vilket tyder på släktskap mellan gårdarna. Många heter också Hindrik, Hidriksdotter och Hindriksson.
Vi vet av födelsenotisen att Marit Klementsdotter var född 11/2 1789 som dotter till Clement Clementsson och Marit Hindriksdotter på Aspberget i Dalby. Då söker man vanligen famijen i husförhörslängden för är 1789. Den boken (1784-1794) är emellertid skadad på så sätt att exempelvis byn Aspberget helt enkelt saknas.
Se nedan husförhörslängden före (1777-1783):
· Marit Hinriksdotter född 1759 ogift piga i Aspberget No 1 (sid 183)
· Marit Hinriksdotter född 1759, dotter i Aspberget No 6 (sid 188).
Det kan vara en och samma person och en möjlig mor till Marit Klemensdotter.
· Fader: Klement Klementsson född 1709 och
· Moder: Marit Hinriksdotter född 1720
De är lite väl gamla för att vara föräldrar till Marit Klementsdotter född 1789 men några mer lämpliga föräldrar finns inte. Marit Klemensdotters föräldrar kanske inte bodde i Aspberget vid den här tiden.
Sedan saknas alltså husförhörslängden för åren 1784-1794 och under tio år kan mycket hända.
Nästa husförhörslängd gäller för åren (1795-1799) när Marit Klementsdotter alltså är 6-10 år gammal. Hos Olof Klementsson (sid 37) kan man se att Klement Klementsson född 1709 är död och att änkan Marit Hindriksdotter född 1720 ännu lever. Men där finns inte en skymt av Marit Klementsdotter.
En Marit Klementsson finns i stället inskriven som dotter till Klement Matsson (då död) ohh Karin Ericsdotter i Aspberget. Det ser dessutom ut som att hon har en tvillingsyster – Hjertrud.
Om man återvänder till födelsenotisen ovan så ser det faktiskt ut som att prästen där har glömt att skriva in en tvillings namn. Kan det vara så att flickornas biologiska föräldrar är döda och att de nu är fosterbarn i denna familj? Ja, så kan det vara. Men längre än så kommer jag inte.
Barn:
1. Karin född 1821 i Södra Finnskoga
2. Märit född 1824 i Södra Finnskoga
3. Olof född 1828 i Sördra Finnskoga
4. Christian född 20/10 1830 i Södra Finnskoga
5. Anders (Andreas Andreasson) född 25/10 1834 i Södra Finnskoga
Norra Finnskoga (S) CI:1 (1831-1846) Bild 10 / sid 13 (Andreas föds)
Norra Finnskoga (S) AI:5 (1861-1866) Bild 12 / sid 6
29. (fm mm f)
Elias Olofsson född 19/8 1812 (”lefva osämjeligt till familjen”)
Son till: Olof Olofsson och Anna Eliasdotter i Aspberget, Dalby
Ägde 1/32 av Aspberget, Norra Finnskoga
Gift 1/4 1832 med Brita Påhlsdotter född 1805
Hon var då piga och han dräng i Aspberget, Norra Finnskoga
Södra Finnskoga (S) AI:1 (1829-1832) Bild 10 / sid 5 (i föräldrahemmet Aspberget No 8)
Södra Finnskoga (S) AI:2 (1831-1836) Bild 200 / sid 194 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AI:1 (1837-1844) Bild 12 / sid 6 (bor Aspberget)
Norra Finnskoga (S) AI:2 (1845-1850) Bild 9 / sid 2 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AI:3 (1851-1856) Bild 12 / sid 4 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AI:4 (1857-1860) Bild 10 / sid 4 (som ovan)
30. (fm mm m)
Brita Påhlsdotter född 1805 i Ny Sn
Gift 1/4 1832 med Elias Olofsson född 19/8 1812 i Norra Finnskoga, Värmlands län
Barn:
1. Olof född 8/3 1833 Norra Finnskoga
2. Carin född 27/8 1835 Norra Finnskoga
3. Anna född 16/1 1838 Norra Finnskoga
4. Elias född 11/7 1840 Norra Finnskoga
5. Märit född 1/4 1843 Norra Finnskoga
6. Britta född 4/2 1849 Norra Finnskoga
Jag hittar henne inte som född 1805 i vare sig Ny eller Norra Ny socken.
Det finns däremot en Pål Andersson född 1752 gift med Karin Göransdotter född 1761 som bor med sina barn i Rögden i Dalby. Yngsta dottern, nr 6 i syskonskaran heter Brita Pålsdotter och är född 1804.
Fadern är sjuklig och modern är ofärdig. Båda dör 1813 när Brita är nio år. Barnen skingras men vi får inte veta vart de tar vägen.
Kanske är det din Britta som senare gifter sig med Elias Olofsson?
Vid tiden för vigseln 1832 är båda dräng respektive piga i Aspberget.
Dalby (S) AI:10 (1806-1810) Bild 27 / sid 27 (Brita Pålsdotters familj i Rögden)
Dalby (S) AI:11 (1811-1816) Bild 78 / sid 73 (som ovan, båda föräldrarna dör)
31. (ff ff ff)
Anders Larsson född 1785 i Bottnaryd
Gift med Brita Andersdotter
Ägare av 3/4 Såttersfällan, Bottnaryd.
Sonen Johannes tog småningom över fastigheten som ägare.
Bottnaryd (F, P, R) AI:4 (1809-1821) Bild 18 / sid 19 (Anders o Brita i Såttersfällan)
Bottnaryd (F, P, R) AI:4 (1809-1821) Bild 70 / sid 125 (som ovan, inga efternamn)
Bottnaryd (F, P, R) AI:4 (1809-1821) Bild 120 / sid 225 (som ovan)
Bottnaryd (F, P, R) AI:5 (1821-1834) Bild 34 / sid 51 (som ovan)
Bottnaryd (F, P, R) AI:7 (1835-1844) Bild 47 / sid 39 (som ovan, med efternamn)
32. (ff ff fm)
Brita Andersdotter född 1776 i Habo
Gift med Anders i Såttersfällan, Bottnaryd
Barn:
Anders född 1810 i Bottnaryd
Johannes född 27/9 1812 i Bottnaryd
Jan Peter född 20/11 1818 i Bottnaryd
Charlotta född 8/1 1822 i Bottnaryd
33. (ff ff mf)
Daniel Abrahamsson född 1773 i Rogberga
Mattsagård, Bottnaryd
Bottnaryd (F, P, R) AI:5 (1821-1834) Bild 11 / sid 5 (familjen bor i Mattsagård)
34. (ff ff mm)
Margreta Persdotter född 1782 i Mulseryd
Barn:
1. Maja Stina född 9/12 1804 i Mulseryd
2. Johannes född 29/7 1809 i Mulseryd
3. Johanna född 1817 i Unnaryd
35. (ff fm ff)
Anders Pilman född 1767 i V Kjerrstorp, Habo – död 20/2 (11/2) 1821 i Bottnaryd
Gift med Katrina Larsdotter. Anders var bräcklig före sin död.
Familjen bodde i torpet Kråmbron, Sjöbo Skogen, Habo, Skaraborgs län
Och senare i 2/16 Färdestorpet, Bottnaryd. Anders Pilman död i Gärdestorp enl död-databasen.
Det finns nio Anders födda 1767 i Habo. Ingen hade en far vid namn Pilman. Det är å andra sidan inte säkert att födelseåret eller orten är korrekt. Det blev fel ibland även på den tiden.
Databasen BiS ger totalt 16 Pilman i Habo.
Pilman var ett soldatnamn i Habo. I Centrala Soldatregistret finns emellertid bara en sådan omnämnd nämligen Håkan Pilman – som skulle kunna vara Anders Pilmans far. Ett alternativ är att Anders själv varit soldat i yngre dagar. Registret är tyvärr inte komplett.
Håkan Pilman tillhörde Skaraborgs regemente, Sibbo Rote, Vartofta kompani i Habo socken och hade i så fall rätt att bo i torpnr SK-00-0552. Tyvärr finns inga uppgifter om soldaten mer än själva namnet.
Det finns en Magnus Pilman i Habo född 28/8 1765 som skulle kunna vara en bror till Anders Pilman ovan. Föräldrar var i så fall Anders Pilman och Ingeborg Andersdotter i (oläsligt namn) på torpet i Habo.
Habo (F, R) AI:1 (1800-1806) Bild 136 / sid 257 (familjen i torpet Kråmbron)
Habo (F, R) AI:2 (1806-1811) Bild 79 / sid 147 (som ovan)
Habo (F, R) AI:3 (1810-1815) Bild 81 / sid 159 (flytt t Lillbäckebo u Karshult 1814.
Pilman bräcklig)
Bottnaryd (F, P, R) AI:5 (1821-1834) Bild 23 / sid 29 (Färdestorpet, fadern Pilman död)
36. (ff fm fm)
Katrina / Catherina Larsdotter född 15/8 1763 i Röe / Ruder – död 11/2 1841 i Bet Norrgård, Bottnaryd.
Gift med Anders Pilman
Barn:
1. Magnus född 8/10 1800 i Habo
2. Johannes född 13/10 1805 i Habo – död ung i Habo
3. Andreas född 6/11 1807 i Habo
Anders född 1735
Gift med Sara född 1732
Bottnaryd (F, P, R) AI:3 (1799-1808) Bild 10 / sid 7 (torpet Siggelycke, inga efternamn)
38. (ff fm mm)
Sara född 1732
Gift med Anders född 1735
Barn:
1. Ingeborg född 1772 – troligen död ung
2. Cathrina född 1788
3. Abram född 1789
4. Maria född 1792
39. (ff mf ff)
Håkan Larsson i Skogslid född 1764 i Bottnaryd – död 12/3 1828 i Beth Söregård, Bottnaryd
Gift med Margreta född 1754 i Bottnaryd
Dottern Sara född 1796 gifter sig med Abram (efternamn) född 1789 som övertar gården som brukare efter svärfar Håkan Larssons död.
Bottnaryd (F, P, R) AI:3 (1799-1808) Bild 22 / sid 31 (familjen i Bet Norgård, Lerbo)
Bottnaryd (F, P, R) AI:4 (1809-1821) Bild 13 / sid 9 (familjen bor i Beth Norgård)
Bottnaryd (F, P, R) AI:4 (1809-1821) Bild 65 / sid 115 (Håkan m två döttrar i Beth Söregård)
Bottnaryd (F, P, R) AI:4 (1809-1821) Bild 117 / sid 219 (Håkan Larsson änkling i Beth Söreg)
Bottnaryd (F, P, R) AI:5 (1821-1834) Bild 19 / sid 21 (Håkan Larsson död 12/3 1828)
40. (ff mf fm)
Margreta född 1754 i Bottnaryd
Gift med Håkan i Skogslid född 1764 i Bottnaryd
Barn:
1. Håkan född 1788
2. Maria född 1790 – död före 1799
3. Alexander född 1794
4. Greta född 1795 (svårt uttal) – död 21/3 1826 i Bottnaryd (fånig)
5. Sara född 1796
Petter Johansson född 9/9 1757 – död 27/4 1883 i Månsarp
Bodde i Hökhult, Månsarp
Gift med: Stina Unnesdotter född 26/8 1769
Sonen Uno Magnus Petersson tog över ½ Hökhult varpå föräldrarna Petter
och Stina blev inhyses där.
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 118 / sid 110 (familjen i Hökhult)
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 153 / sid 145 (som ovan)
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 192 / sid 183 (som ovan)
Månsarp (F) AI:6 (1815-1831) Bild 34 / sid 24 (som ovan)
Månsarp (F) AI:6 (1815-1831) Bild 74 / sid 64 (som ovan med son o sonhustru)
Månsarp (F) AI:6 (1815-1831) Bild 124 / sid 114 (som ovan)
Månsarp (F) AI:6 (1815-1831) Bild 165 / sid 155 (Inhyses i Hökhult, sedan sonen tagit över)
44. (ff mm fm)
Stina Unnesdotter född 26/8 1769 – död 10/12 1887 i Månsarp (så undantagsänka)
Bodde i Hökhult, Månsarp
Gift med Petter Johansson född 9/9 1757
Barn:
1. Gretha född 22/5 1794
2. Martha född 18/11 1797 – död 22/6 1812
3. Johan född 23/1 1800 – död ung
4. Uno Magnus född 1802
5. Christina född 19/9 1805 – död 20/9 1821 i Månsarp
Gustaf Andersson född 18/10 1760
Gift med Stina Jönsdotter född 25/1 1756
Ägde 1/6 Stora Måleskog, Månsarp
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 81 / sid 73 (familjen i Stora Måleskog)
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 124 / sid 116 (som ovan)
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 202 / sid 191 (som ovan, hustrun saknas)
Månsarp (F) AI:5 (1790-1814) Bild 158 / sid 150 (som ovan, frun struken)
Månsarp (F) AI:6 (1815-1831) Bild 40 / sid 30 (Gustaf Andersson enka i Målskog)
46. (ff mm mm)
Stina Jönsdotter född 25/1 1756
Gift med Gustaf Andersson född 18/10 1760
Barn:
1. Johannes född 17/7 1789 (1790-1814 sjuklig o klen, vind och lomhörd)
2. Maria född 21/9 1792
3. Gustaf född 15/9 1795
4. Ingrid född 1/6 1799
47. (fm ff ff)
Lars Persson Biskop född 4/10 (4/12) 1791 – död 4/8 1851 i Transtrand
Gift 1812 med Carin Ersdotter född 1/10 1783 i Värderås
Transtrand (W) AI:9 (1835-1845) Bild 55 / sid 49 (familjen i Wiken) KOLLA MER HÄR!
Lima (W) AI:8a (1815-1824) Bild 31 (familjen i Wiken)
Transtrand (W) AI:7 (1815-1824) Bild 32 (Lars Perssons familj i Transtrand)
Transtrand (W) AI:8 (1825-1834) Bild 43 / sid 36 (familjen i Wiken)
Transtrand (W) AI:10 (1845-1855) Bild 52 / sid 47 (som ovan. Lars sjuk och sedan död.
Bror: Eric Pehrsson född 4/7 1790, ofärdig o hustrun sjuklig)
Lars Persson Biskop var son till:
(fm ff ff f)
Soldat
Pehr Larsson Biskop född 29/10 1756 – död 1808/1809 i Lima/Transtrand
Gift 1791 med:
Marit Nilsdotter (fm ff ff m) född 18/10 1757 i Ärnäs
Familjen bodde i Sälen, Lima, Kopparbergs län
Barn:
1. Lars Persson (fm ff ff) född 4/12 1791 gm Karin Ersdotter
2. Nils Persson född 27/8 1796
3. Lars Olsson (?) 10/4 1803
Sverige var då i krig med Ryssland, det så kallade Finska kriget, i vilket Sverige förlorade Finland till Ryssland.
Centrala Soldatregistret vet inte heller riktigt när Pehr Larsson Biskop dog. De anger honom som född 1757 och dödförklarar honom 1810. Han antogs som soldat 20 år gammal år 1777 och avskedade honom (som död) 1810.
Per Biskop tillhörde Dalregementet, Biskopsbyns rote, Vesterdals kompani i Lima socken. Hans soldattorp hade nr DR-05-0122.
Dalregementets soldatregister, Centrala Soldatregistret, Lägerhyddan, 532 72 Axvall.
Krigsarkivet i Arninge är även en källa till ytterligare information.
Per Larsson Biskop
Lima (W) AI:6 (1795-1804) Bild 219 / sid 215 (familjen i Sälen, Lima, Kopparbergs län)
Lima (W) AI:7 (1805-1814) Bild 26 / sid 44 (fam i Wiken, Lima, Kopparb län. Per död 1808)
Transtrand (W) AI:6 (1805-1814) Bild 223 / sid 218 (familjen i Transtrand. Per död 1809)
Transtrand (W) AI:12b (1866-1870) Bild 83 / sid 79 (liknande uppräkning som den nedan
men här bor Per Biskop i sitt föräldrahem. Mycket märkligt. Han dog ju 1808-1809.
Någon – en präst - har kartlagt folk som bott i Sälen.
Transtrand (W) AI:12b (1866-1870) Bild 145 / sid 141 (här är familjen inskriven långt efter
sin död. Mycket märkligt. Det är ett särskilt avsnitt i hfl som börjar på sid 130 och som
numreras från Page1 osv. Från Page 4 handlar det om byn Sälen (kanske alla som
bott där) Per Biskop inleder Page 13 som avslutar just byn Sälen. Inget nytt dock.)
Var son till:
Opsynsman 1781
Lars Persson (fm ff ff ff) född 19/3 1727
Gift 1751 med:
Marit Olsdotter (fm ff ff fm) född 21/4 1721 i Långstrand
Familjen bodde i Sälen, Transtrand
Barn:
1. Olof född 21/11 1753
2. Per Biskop född 29/10 1756
3. Lars född 11/3 1759
AI: En oppsynsmann är en person som har en tillsynsuppgift, vilket kan vara allt från att övervaka ett område till att kontrollera efterlevnad av regler. Beroende på sammanhanget kan ordet ha olika synonymer som "vakt", "inspektör", "förvaltare" eller "kontrollant".
Jag hittade Lars Perssons i Tranestrands namn i en text om kyrkor i Dalby.
Bifogas sist i detta dokument, sid 35.
Transtrand (W) AI:12b (1866-1870) Bild 83 / sid 79 (Lars Perssons familj i Sälen)
Transtrand (W) AI:12b (1866-1870) Bild 145 / sid 141 (som ovan)
48.
Carin Ersdotter född 1/10 1783 i Vörderås
Gift 1812 med Lars Persson född 4/10 1791
Barn:
Eric Larsson född 19/1 1815
Per Larsson född 4/11 1819 (1818)
Marina Larsdotter född 15/9 1821
49. (fm ff mf)
Olof Pålsson född 7/11 1775. död 22/8 1840 i Transtrand
Gift 1803 med Kerstin Jansdotter
Transtrand (W) AI:6 (1805-1814) Bild 230 / sid 225 (familjen i Östra Sählen)
Transtrand (W) AI:7 (1815-1824) Bild 25 (som ovan. Dtr Anna död av våda)
Transtrand (W) AI:8 (1825-1834) Bild 35 / sid 28 (som ovan, Kjerstin ofärdig)
Transtrand (W) AI:9 (1835-1845) Bild 44 / sid 38 (som ovan, Olof död o Kerstin ofärdig)
50. (fm ff mm)
Kjerstin / Cherstin Jonsdotter född 30/10 1779 i Transtrand
Gift med Olof Pålsson
Familjen bor i Östra Sählen
Barn:
1. Olof Olsson född 30/7 1805
2. Kjerstin född 23/6 1806
3. Karin Olsdotter född 3/8 1810 (till Wiken No 2 som gift 1840) (gift 24/5 1840)
4. Johan född 27/6 1816 – död 3/5 1835 i Transtrand
5. Anna född 8/6 1819 – död 1824 av våda fallit i ett … vatten
6. Per född 20(9 1821
51. (fm fm ff) Okänd, Norge
52. (fm fm fm) Okänd, Norge
53. (fm fm mf) Okänd, Norge
54. (fm fm mm) Okänd, Norge
55. (fm mf ff)
Torparen
Olof Arnesson född 13/10 1768 i Norige / Norget / Norje – död 1834 i Södra Finnskoga
Gift med Karin Danielsdotter född 1767
Efter Olof Arnessons död tar sonen Olof Olsson född 1808 över brukandet av Badstuguknappen som låg under Aspberget som efter 1830 låg i Södra Finnskoga församling.
Dalby (S) AI:8 (1800-1805) Bild 53 / sid 47 (familjen i Aspberget, Dalby senare Finnskoga)
Dalby (S) AI:10 (1806-1810) Bild 46 / sid 46 (familjen i Badstuguknappen under Aspberget)
Dalby (S) AI:12 (1815-1821) Bild 27 / sid 22 (som ovan)
Dalby (S) AI:14 (1821-1825) Bild 26 / sid 20 (som ovan, Badstuguknappen No 17)
Dalby (S) AI:16 (1826-1830) Bild 32 / sid 26 (som ovan)
Södra Finnskoga (S) AI:1 (1829-1832) Bild 33 / sid 28 (som ovan)
Södra Finnskoga (S) AI:2 (1831-1836) Bild 217 / sid 211 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AI:2 (1845-1850) Bild 16 / sid 9 (Enk Karin Danielsdtr född i Aspberget)
Norra Finnskoga (S) AI:3 (1851-1856) Bild 13 / sid 5 (som ovan)
Norra Finnskoga (S) AI:4 (1857-1860) Bild 12 / sid 6 (som ovan)
56. (fm mf fm)
Karin Danelsdotter (Andersdotter) född 1767 i Aspberget – död 6/5 1861 i Norra Finnskoga
Gift med Olof Arnesson född 1768
Barn:
1. Daniel född 1792 (utvandrad till Norje)
2. Anders född 1794 (tvilling)
3. Olof född 1794 (tvilling)
4. Martha född 1797 (utvandrad till Norriget)
5. Christian född 1799 – död ung
6. Berthe född 1802
7. Olaf född 1808
8. Christian född 1811 (illa förderfvad…)
Prästen skriver i hfl (AI:14) om dottern Berte ”Utan bifall Öfvergifvit sin Fader” utan att förklara det närmare. Hon har kommit hem med oäkte sonen Olof Olsson född 23/4 1824 om det har någon betydelse. Hon utvandrar med sonen till Norige 1826.
Om sonen Christian skriver prästen i husförhörslängden (AI:1) 1829 ”Illa förderfvad i högra låret, så att jag aldrig mera blifver fullkomligt arbetsför.”
57. (fm mf mf)
Clement Clementsson i Aspberget, Dalby.
Gift med Marit Hindriksson
Dalby (S) C:2 (1778-1819) Bild 35 / sid 58 (Marit föds)
58. (fm mf mm)
Marit Hindriksson i Aspberget, Dalby
Gift med Clement Clementsson
Barn:
Marit Clementsdotter född 11/2 1789 i Alpberget, Dalby
Dalby (S) C:2 (1778-1819) Bild 35 / sid 58 (Marit föds)
59. (fm mm ff)
Hemmansägare Olof Olofsson född 1780 i Norra Finnskoga
Ägare till 1/32 Aspberget
Gift med Anna Eliasdotter född 1777 i Norra Finnskoga
Södra Finnskoga (S) AI:1 (1829-1832) Bild 10 / sid 5 (Aspberget)
Södra Finnskoga (S) AI:2 (1831-1836) Bild 200 / sid 194 (som ovan)
Södra Finnskoga (S) AI:2 (1831-1836) Bild 200 / sid 194 (Aspberget)
Södra Finnskoga (S) AI:2 (1831-1836) Bild 200 / sid 194 (som ovan, Olof brukare)
Norra Finnskoga (S) AI:1 (1837-1844) Bild 12 / sid 6 (bor Aspberget)
Norra Finnskoga (S) AI:2 (1845-1850) Bild 9 / sid 2 (som ovan, hustrun död)
Norra Finnskoga (S) AI:3 (1851-1856) Bild 12 / sid 4 (änkeman i Aspberget)
Norra Finnskoga (S) AI:4 (1857-1860) Bild 10 / sid 4 (som ovan)
60. (fm mm fm)
Anna Eliasdotter född 1777 i Norra Finnskoga – död 30/12 1848 i Norra Finnskoga
Gift med hemmansägare Olof Olofsson född 1780 i Norra Finnskoga
Barn:
Elias född 1812
Om övre Klarälvdalen i gångna tider
Skildringar av hembygdsforskaren LARS BÄCKVALL
BIDRAG TILL
DALBY KYRKAS HISTORIA
(20/9, 26/9, 11/10, 17/10, 23/10, 10/11 1923)
I
Byggnadslov och strid om
byggnadsplats
Första gången, som det talades offentligen om att
bygga en kyrka i stället för kyrkorna i Stommen och Likenäs,
skedde vid biskopvisitationen i Dalby 1698. Likenäs församling framställde då
en begäran att få prästtjänst alla fest- och bönedagar, men Dalby församling
var inte med om det, utan menade, "att det var likast, att tjänst sker
omväxlande som tillförne är vant", och blev beslutat, att så skulle ske,
till dess de blevo mäktiga att bygga en kyrka mitt i socknen.
Ärendet blev sedan föremål för överläggning på
sockenstämmorna. Den 6 mars 1704 tillfrågades församlingen, om den fasthöll vid
sitt uttalande om den nya kyrkobyggnaden. Härtill svarade Olof Eskilsson på
åbornas ovan sjön vägnar, att de inte kunde samtycka, emedan de därtill icke
hade makt och förmåga, men större delen av församlingen, som är boende nedan
sjön samtyckte med trogen önskan och längtan att detta ljuvliga och gudi
behagliga verk måtte kunna företagas och fullbordas. På stämman 25 jan. 1711 uttalade
de sig gärna vilja, att kyrka skulle byggas mitt i församlingen och på en
stämma utan daterat protokoll uttalades efter långsamt betänkande och
övervägande av dem, som bodde norr i socknen, att bekvämligaste platsen kunde
bliva i Långav, men de söder i socknen boende höllo före, nordost från detsamma
eller på Korsmon i Uggenäs.
"Två kyrkor här voro, till en jag dem dref".
Haqvin Bergenhem om den nybyggda kyrkan 1726.
Så stod ärendet, då under visitationen i Dalby den 21
jan. 1718 superintendenten Dan. Nordling framställde förfrågan, "om de
ville ju förr dess hellre begynna den nya kyrkobyggnaden, som på kyrkestämmor
omtalad blivit, emedan den mycket nödig är". Vartill de svarade, att de
gärna såge, att så kunde ske, men som det var tvist dem emellan om rummet, där
kyrkan skulle stå, blev detta tills vidare överläggning lämnat att behandlas
vid sockenstämma". Det synes, som denna stämma hållits omedelbart och
beslut fattats, eftersom konsistoriet redan 26 febr. 1718 avlät en skrivelse
till k. m:t undertecknad av superintendenten och ledamöter, av följande
innehåll: "Eders k. m:t är konsistorium föranlåtit i djupaste
underdånighet underställa Dalby församling i Elfdals gäll och detta stift
allerunderdånigst bön och begäran, att såsom deras kyrka, samt Likenäs kapell i
samma socken icke allenast äro mycket gamla och av ålder förfallna utan ock på
sådana orter belägna, att de, som längst avsides bo, icke utan stor möda kunna till
dem komma och sin gudstjänst hålla, det täcktes för denskull e. k. m:t
allernådigst förunna denna Dalby församling tillstånd att i stället för bägge
ovannämnde gamla, samt små och odugliga kyrkor bygga sig en ny och fullkomlig
på ett av dem därtill utsett bekvämligt rum mitt i socknen, dit alla till
gudstjänsten kunna med mindre möda och större bekvämlighet sammankomma, så att
de sedermera intet behöva draga försorg om tvenne kyrkor utan en allena
vidmakthålla, emedan de finna sig bättre belåtna med den ena fullkomliga, än
bägge de andra urgamla och ofullkomliga; vilken deras underdåniga ansökan,
såsom konsistorium finner av allt gott uppsåt och nit om Gud kärkommen, alltså
önskar det tillika med Dalby församling, härpå en nådig bönhörelse och tillåtelse
vinna". Påföljande år vid riksdagen 1719 inlämnade Värmlands stifts
presterskap en besvärsskrivelse, däri de framhålla, att församlingens ledamöter
i Dalby socken, Elfdals pastorat tillika med dem i Likenäs kapell av samma
socken, "hos k. m:t glorvördigst i åminnelse kon. Karl XII i underdånighet
anhållit om tillstånd att av egna förråd och medel få ombygga tvenne sina gamla
små kyrkor uti en stor och fullkomlig, men ännu intet svar bekommit, anhöllo i
samma underdånighet hos hennes k. m:t vår nu regerande allernådigste drottning
om ett nådigt tillstånd till bemälda kyrkobyggnad". Denna skrivelse
remitterades till landshövdingen 28 mars 1719, och svarar landshövding Claes
Ekeblad, att, "såvida samtliga ledamöter i Dalby socken och Likenäs kapell
i nämda socken beläget enhälligt åstunda att ombygga deras tvenne gamla och små
kyrkor till en stor fullkomlig mitt uti socknen, har jag därvid i underdånighet
ej något att påminna". Den 25 maj 1719 erhöll Dalby k. m:ts tillstånd att
få bygga en kyrka mitt i församlingen i stället för två små gamla kapell.
Nu började en hård strid, om var mitten i socknen skulle räknas. De som bodde i
norra delen ansågo att Långav låg i mitten, de i nedre delen boende höllo på
Uggenäs. Här är att märka, att finnbygderna ej togos i beräkning utan avståndet
räknades från Mörbacka till Sysslebäck. Vid prostvisitationen 19 sept. 1721, då
det var tal om byggnadsplatsen, framhöllo båda parterna sina meningar, omsider
efter åtskilliga föreställningar föllo de på det rådet att anmoda visitator
prosten i Filipstad, Dionysius Chenon, att bese bägge platserna och med den
utlåtelsen, att de ville vara nöjda med vilkendera han funne på sitt samvete
vore tjänligast. Efter gjorda undersökningar fann han den förra av en mycket
fast och djup matjord till gravplats väl tjänlig och för vårfloden säker, men
den senare till jordmånen lerblandad och till situationen lägre liggande, och
då därtill den övre delen var större, kunde han inte annat än anse den förra,
nämligen Långav, såsom tjänligaste platsen för den nya kyrkobyggnaden.
Med detta utlåtande voro de, som bodde i nedre delen av socknen icke nöjda utan
sökte medel att få sin vilja fram; vilket gav kyrkoherden A. Piscator anledning
att i ett brev den 23 september till komminister H. Bergenhem yttra: "Jag
vill intet tro att någon finnes så obetänksam, som skulle lägga sig emot
kyrkobyggnaden eller platsen vid Långav utan fasthäldre glädjas däröfver,
därför att ett så heligt och gudeligt verk måtte bliva fullbordat, och att Olof
i Benteby och Anders i Mörbacka med kanske flera vilja söka något däremot,
isynnerhet om platsen, kan man låta passera, ty jag vet, att sådant blefve
remitterat till rannsakning, då de så mycket bättre kunna få blygas och
skämmas. Emellertid kan Eders vördighet vid tillfälle uti sin predikan i
Likenäs oblique tala om slikt, och då visa vad välsignelse de hava att vänta,
som sådant gudeligt verk befrämja, och vice versa förbannelse över den
motsträfvige. Jag har talat vid Daniel Milander (snickare i Mossberg, Eksh.)
och han säger, att granspirorna skola vara i lilländan en god "spann"
tvärsigenom. Spon skall vara en aln lång av god furuved, ett kvarter bred utan
yta, en tum tjock i ena ändan och splitsas åt andra ändan. Men båda ändarna
skola vara tvära.
Den 8 jan. inkommo Dalby sockenbor för rätten och hade stridande meningar om
kyrkans byggnadsplats, Långav eller Uggenäs, och föreburo att sedan de begärt
att få bygga hade såväl kyrkans som deras egna penningar blivit nedslagna,
varför de kände sig oförmögna till en slik byggnad. Dock efter samråd, så
framträdde på yttre sockenbornas vägnar nämndemännen Nils Jacobsson, Dalnirs,
och på de övre fjärdingsmannen Halfvard Olsson i Larsgården och berättade, att
de alla betänkt sig och i Guds namn beslutat, att uppföra byggnaden med samsad
hand. Långavborna motsatte sig, att kyrkan skulle byggas på deras hemman, på
grund av fara att älven skulle svämma över och klagade över att timmer körts
fram till kyrkan och lagts på deras åkerjord. De ansågo, att det var
bekvämligast att kyrkan byggdes i Uggenäs. Då parterna ej kunde ena sig,
begärdes och beviljades, att häradssyn skulle hållas på de åberopade platserna.
Synen blev hållen den 22 maj 1723. I Långav anvisades platsen sunnan Olof
Perssons hustomt ett gott stycke ovan älven och icke långt nedom den österom
strykande landsvägen. Och som bönderna i Långav icke ville tillsläppa
byggnadsplats, förklarade sig häradsdomaren Håkan Markusson i Branäs, hans
broder Jon Markusson i Ransby jämte klockaren Per Torkelsson i Branäs, vilka
tillsammans äga 1/8 mantal i Långav vilja släppa till så mycket mark som
behövdes till kyrkotomt och kyrkogård. Yttre delen av socknen utvisade en hed
sunnan om Uggenäs gärde, men där var den olägenheten, att då älven var stor,
kunde man näppeligen gå torrskodda dit; dock ville, i så fall, yttre delen
bygga bro. Uggenäsborna sade, att de för sin del ville tillåta byggnaden på
sina ägor där varest tjänlig byggnadsplats kunde finnas. Komminister H.
Bergenhem vitsordade å prosten Piscators vägnar, att ovan Långav är 14/8 hemman
och 443 personer och nedanför 11 7/8 hemman med 273 personer som gå till
Herrens nattvard. Synerätten sökte förlika parterna, men ingendera ville
eftergiva sin mening utan förklarade invånarna till sist i södra delen: att de
hellre ville behålla båda kyrkorna än att kyrka skulle byggas i Långav; och
övre delen ville, hellre än att de skulle tvingas att bygga i Uggenäs, nyttja
sina gamla sockenkyrkor.
Den 8 febr. 1724 voro övre och nedre delen av församlingen såväl som åborna i
Långav instämda för rätten av mellersta delen av Dalby församling genom sin
fullmäktig Per Torkelsson i Branäs, som yrkade, att samtliga församlingens
ledamöter utan längre uppehåll skulle åtaga sig byggandet av den nya kyrkan,
som Dalby sockenmän i underdånighet ansökt och erhållit k. m:ts resol. på den
25 maj 1719, och ansåg mellersta delen av socknen tjänligaste kyrkoplatsen vara
i hemmanet Långav. Härmed förenade sig övre delen genom Börje Larsson i
Sysslebäck. Men Långavborna bestridde och Olof Olsson i Benteby, som svarade för
yttre delen, kunde ej heller samtycka härtill. Från Höljes och Aspberget hade
ombud inställt sig och påminde om den långa väg, de hade att fara till kyrkan
och talade emot, att den skulle byggas i Uggenäs. Sedan parterna från alla tre
delarna gjort sina föreställningar biföll rätten den största hopens i Dalby
påstående, att kyrkan skulle anläggas och byggas på utvisade platsen i Långav.
Än hördes dock en efterdyning. Det var den 24 april 1725 då byggmästaren
kommit, och det var samtal mellan honom och församlingen. Riksdagsmannen Olof
Olsson i Benteby och Lars Markusson i Transtrand framförde "åter ännu sin
vrångvishet" - skriver Bergenhem -, "och påstodo, att
byggmästaren skulle fondera (franska: fond; eg. botten, grund) kyrkan
endera på Myrheden i Uggenäs eller mitt på Långavs gärde väster från Jon Olsson
(farfars farfars far till Jöns Dahlström) under föregivande att den utsedda och
tilldömda platsen var otjänlig för dess vattens skull. Byggmästaren svarade,
att Myrheden var jämnare och väl så god grund men vågade icket att vika från
rättens dom och resolution".
II
Om kyrkobyggnaden första året 1725
Komminister Haquin Bergenhem har fört ett
"Memoriale över vad som är gjort och avskedat (avslutat) i de mål
som nya kyrkobyggnaden angå sedan år 1724" och en fullständigare
redogörelse för en byggnad kan man ej finna åtminstone från den tiden. Denna
handling är av kyrkoherde Widing använd för hans utmärkta uppsats, "Haquin
Bergenhem, en kulturbärare från 1700-talet i Norra Värmland" införd i
Karlstads stifts julbok 1912 och senare utgiven i särtryck.
Redan innan dom fallit, hade, som nämnts, övre delen av socknen begynt
framskaffa virke till kyrkobyggnaden och den 20 sept. 1724 blev församlingen i
Likenäs tillsagd att för vart hushåll föra till byggnadsplatsen 4 stockar, 1 à
26 aln,1 à 13, 1 à 12 och 1 à 6 alnars längd samt granspiror 18, 14 och 12
alnar långa. Finnarna, som bo på skogen, skola lämna spån av 5 kvarters längd
och en kvarters bredd 400 på var bofast och 200 på var husfinne. Över detta
klagade Nils i Kringsberget och förmente, att de på finnmarken boende för dess
stora armod och uselhet ej förmådde prestera spånen, men blev dock intet annat
beslut, endast det tillades, att de usla och fattiga ej skulle tvingas. Den 25
sept. s.å. avreste Torsten Aronsson - en norsk timmerhandlare - med
uppdrag att i Dalarna upptinga spik och uppspana någon kapabel byggmästare. Då
han kom tillbaka lämnade han besked, att han betingat spik av en alns längd 400
st, av en halv alns 600 st, av 1 kvarters 1.090 och 5 tums 1.000 st i Gränge (Grängesberg)
som i vinterföre måste vara färdiga, och beställt 10.000 spånspik i Avesta samt
lämnade vetskap om en byggmästare, som kunde åtaga sig arbetet. Efter dessa
upplysningar skrev Bergenhem den 8 febr. 1725 till byggmästare Erik Trygg i
Stora Tuna och gjorde förfrågan, om han ville åtaga sig uppförandet av kyrkan.
Härpå svarade Trygg, att han ville komma, och begärde få sig tillsända 80 dlr.
silvermynt till sin familjs underhåll, och önskade han taga med sig en kamrat
till hjälp. För att avlämna förskottet och förmå Trygg att komma utsågs
kyrkoväktaren Halfvard Olson i Likenäs, och lovades honom efter överenskommelse
4 dlr. och 8 styver för resan.
Församlingen beslöt att efter mantalen tillsläppa kol för smeden, köra 5 lass
sten pr mantal till tomtningen och av bräder en tolft efter mantal; och som det
ej fanns mer än två sågar, och de flesta köpte bräder av dem som ägde sågarna,
så blevo sågägarna, särskilt Vingängssågens, tillsagda att inte sälja bräder,
förrän församlingen fått sin nödtorft.
Den 21 april 1725 kom byggmästare Trygg och hans kamrat Erik Matsson till
Lillbergsgården, för att tala med Bergenhem och träffades uppgörelse med
församlingen om hans villkor. I stället för kosthåll beviljades 16 öre
silvermynt om dagen och Erik Matsson 8 silvermynt om dagen. För byggandet av
kyrkan utan tornresning - och räknades därunder paneltaket, täckningen,
dörr- och fönsterposter, altarfot, bänkgrunder samt bestyren i spånandet -
begärdes 400 dlr. smt. Den 28 april begyntes arbetet i så måtto att nordanför
Långavs åkrar, västan mot backen utsågs den jämnaste platsen, varest grunden
uppmättes och uppkastades 2 alnar bred och djup. Till timmermän anmälde sig
Olof Persson och Per Benalsson i Långav, Jon Ersson i Sysslebäck, Jon Olsson i
Slättne, Jöns Halfvardsson i Stommen, Jöns Håkansson i Vingäng, Jöns Persson i
N. Branäs, soldaten Olof Persman, Per Matsson i S. Persby, Olof Håkansson i
Likenäs, Olof Håkansson, Anders Halfvardsson och Jöns Clemetsson i Möre jämte
Erik Matsson från Tuna. De tillsades att skaffa sig goda redskap och hålla sig
färdiga vid första kallelse. Byggmästaren hade dessutom antagit en Malungskarl,
som i några dagar varit Erik Matsson från Tuna till hjälp uti syllornas
täljning och tillagande. Och medan byggmästaren finner honom mera kunnig och
pålitlig vid timringen, så vill han behålla honom, och ville själv försträcka
honom en kopparmark mer, som han begärde nämligen 7 mark om dagen. Med de andra
timmermännen blev nu överenskommet om 6 mark kopparmynt och den 30 maj
samtyckte församlingen att giva 6 1/2 mark kopparmynt om dagen till var karl
och blev alltså det förra ackordet tillökt på grund av att timringen blivit
svårare.
Den 4 juni skriver A. Piscator till församlingen och säger, att då han under
återresan gick upp i Långav och steg upp på det påbegynta herrans hus fann han
att det var uppbygd 16 varv, och märkte därvid att det hos byggmästaren fanns
en stor trohet och redighet samt berömlig flit vid det vackra arbetet, och på
det arbetet ej skulle stanna och fördröjas måste nu församlingen upptaga de på
sockenstämman beslutade 2 dlr silvermynt av vart mantal.
Vid arbetet yppade sig åtskilliga svårigheter. Flera gånger klagade
byggmästaren över att materialierna icke kommo i tid och ordning, att byamännen
voro försumliga och tröga då de skulle göra dagsverken, dels ej infunno sig i
tid och dels uteblevo, varigenom arbetet vid kyrkan hindrades. Den 27 juni
klagade byggmästaren, att de beslutade 2 dlr pr mantal ej inkommit, varför
timmermännen måste uppgiva sitt arbete, eftersom de ej få sitt livsuppehälle
och att redan en stor del gått därifrån. Den 7 aug. påminde han, att nu då
spåningen alltfort fortsättes måste tjära finnas, och några man anskaffas att överstryka
taket så fort som det spånats, så att spånen icke skulle spricka av oväder
eller solens sken. Församlingen beslöt att vart mantal skulle lämna 1/4 tunna
tjära så länge, tills man finge se vad det förslog. De som hade tjära skulle
strax föra den till Långav på det att spån på taket ofördröjligen till dess
konservation skulle kunna överstrykas. Till den förut inköpta spånspiken
tarvades ytterligare 6.000 som skulle köpas. Trots svårigheterna bedrev
byggmästaren, stödd av de villiga i socknen arbetet med sådan kraft, att han i
september hade kyrkan under tak. Han hade då emottagit 770 dlr 9 öre smt och
därav utbetalt till timmermännen 384:17 1/3, i kostpenningar för sig och Erik
Matsson 111 dlr., för allehanda smide som byggmästaren gjort 4 dlr., diverse
3:30 och på byggmästarens lön 266:23 2/3 och skriver: "Såsom jag på andra
sidan stående 266 dlr. 25 2/3 öre silvermynt haver på min byggmästarlön anammat
och emottagit, och jag nu tänker begiva mig hem till Thuna över vintern; ty gör
jag härmed den hedervärda församlingen i Dalby socken för dessa penningar
qvitterat, och därhos försäkrat, att jag i instundande vår, vill gud, skall mig
ofelbart åter vid deras kyrkobyggnad så tidigt infinna, att ingen över mig
klaga skall. Datum S. Persby den 18 september 1725 Erik O:son Trygg.
M:pria".
III
Andra byggnadsåret 1726
Under vintern gjordes förberedelser för kyrkobyggets
fortsättning. För att anskaffa penningar åtogo sig sockenborna att leverera en
fjärding havre pr man till kyrkovärdarna att avyttras för kyrkans räkning, att
försälja det järn som blivit över av de 3 skeppund som inköpts i Gränges
bergslag för reda penningar och att med en stambok till kyrkans hjälp gå
omkring i Älvdals-socknarna. I stamboksmedel inflöto av Råda socken 24 dlr. 5
5/6 öre, av Ekshärad 7: 1 1/6, av Ny socken 11 dlr. och i Dalby 73: 28 1/2,
tillsammans 116 dlr. 3 1/2 öre smt. Till byggmästaren avsändes i avräkning på
lön 57:2 2/3 smt, för inköp av 4.000 läktspik 80 dlr. kmt., 6.000 tvebreddspik
90 dlr. kmt., till Kristiania 30 dlr. smt. för bly och glas. Snickare önskade
församlingen få från Malung och ej som Trygg föreslagit från Tuna. Men då
byggmästaren anlände den 28 april 1726 hade han egna snickare med sig. Den 2
maj började arbetet och blevo fönsterhålen och takpanelningen färdiga den 18
maj.
Den 20 maj kom församlingen tillsammans i Långav, då kyrkogårdstomten
utstakades 355 alnar i omkrets förutom tvenne kyrkoposter väster och öster åt
älven och landsvägen, vardera 8 alnar i fyrkant. Kyrkobalken timrades med
samhällelig hjälp och till dess grundval framskaffades 3 lass sten av vart
mantal. Balken täcktes med bräder och brädbekläddes, porthusen (tornen) med
höga pyramidtak spånades till väggar och tak liksom kyrkan.
Församlingen ingick ackord med byggmästaren om att hava 300 dlr. smt, som ej
stodo att avpruta, men för det priset skulle han lämna kyrkan till alla delar
fullkomlig, förutom dörrar för stolarna, dem han säger sig icke hinna med att
göra denna sommar. Alltså kommer byggmästaren att göra predikstolen, altaret
med disken, 3:e stolar i koret, skrank mellan koret och kyrkan, fot under
dopstenen, predikstolstrappan med dörr för, dörrar för de två främsta framom
korgången, brädeslist som betäcka knutarna framme i koret, en kyrkopliktstol,
som stod nere i kyrkan, dörrar för torntrappan och läktaren, läktaren med
bänkar, lister kring väggarna under taket, takpanelning i sakristian och bord
med skåplåda, 3 st stolar, ett skåp, källarskranket med dess tvenne dörrar,
klockornas uppsättande i tornet med vad därtill hörer, ljuskronornas
uppsättning i koret, så ock dubbla portar för "porthuven". Allt
skulle vara färdigt, innan han avreste; och skall för förenämnde 300 dlr. smt.
själv löna snickare och hålla dem med kost, men sitt eget kosthåll skall han ha
av församlingen; och bestämdes att en tolft bräder ännu skulle framskaffas av
vart mantal.
Då byggmästaren den 17 juli tillfrågades hur snart den nya kyrkan kunde bliva
färdig, svarade Trygg, att den fuller redan är kommen i det stånd, att
gudstjänst kan göras därinne, när det behagas, endast "borggården",
kyrkan; spåning och annat smått blir företaget och fullbordat. Över det dåliga
järnet som församlingen köpt från Uddeholm, besvärade sig byggmästaren och
ville därför icke vara ansvarig, då det brister. Och beviljades att taga det
järn, som finnes i Likenäs kapell, som är dugligt och tjänligt, att använda vid
den nya kyrkan.
Den 5 juni anlände glasmästare Heidenberg från Falun, med vilken församlingen
ackorderat, att han i ett för allt skulle hava 28 rdr. courant och därför göra
alla fönstren väl och behållna. Kostnaden för varje fönsterhål - 7
stycken - blev 4 rdr. eller 18 dlr. kmt. Hela kostanden för fönstren med
glas och tenn steg till 76 dlr. smt. Jon Rickardsson i Amnerud, som utfört
snickeriarbeten i kyrkan fick avräknat 1 1/2 mast för 1 dlr. 4 ö:e, 4 st. 14
aln. stockar 1: 21 1/3, en 7 aln, stock 5 1/3 öre, 2 telnar 10 2/3 öre, 1 1/2
granspira 6 öre, 20 spik 5 1/3 öre, 10 stör 2 öre, en mark spunnen hampa 8
öre, 1/2 tunna kol 2 1/3, 1 tolft bräder 21 1/3 öre, 2 dubbla bräder 5
1/3, tillsammans 4 dlr. 26 öre smt., som han, en mindre bonde, var skyldig att
utgiva. Olof Clementsson i Backa bekom 7 dlr. 4 öre smt. för smidesarbete, till
en snickare från Malung är utbetalt 36 dlr. 2 öre smt. För beckningen av
kyrkotaket betaldes, enligt 1729 års räkenskaper, 24 dlr. smt.
Den 7 aug. togs klockan från gamla kyrkan, den 14 aug. bägge klockorna i
Likenäs och uppsattes alla tre, i den nya kyrkan i Långaf. Den 21 augusti 1726
invigdes kyrkan av prosten och kyrkoherden Anders Piscator. Om denna vackra och
högtidliga kyrkoinvigning hänvisa vi till kyrkoherde Widings uppsats. Den 12-16
september timrades och fullbordades kyrkoboden av Per Benolsson i Långaf,
Clemet Persson i Uggenäs, Benol Jönsson i Ransby, Lars Persson i N:a Transtrand, Olof Håkansson i
Möre och Olof Larsson i Amnerud, vilka erhöllo 12 öre för dagen, lika med 4 1/2
mark kopparmynt.
"Sedan kyrkan var innanredd, samt spontad och tjärad, kyrkobalkarna
sammaledes färdiga och täckta, hölls den 16 september 1726 räkning med
byggmästaren Erik Trygg, då han mot qvitens fulleligen betald tog den 18 avsked
av församlingen och reste härifrån till Tuna den 21 påföljande".
Kyrkobyggnadsarbetet sattes igång otillräckligt förberett med såväl penningar
som materialier, vilket vållade olägenheter och ansträgningar. Det uttaxerade
kunde till en stor del icke inlevereras, utan det blev stora restlängder och
utsökningar, men enigheten var orubblig bland den förr stridande
sockenbefolkningen. Hela socknen igenom från yttersta till översta byn sökte
envar, så långt förmågan sträckte sig, göra sitt bästa för att bringa verket
till fullbordan. Byggnadsarbetet utfördes mestadels av socknens egna, utom ett
par timmermän och snickare, under byggmästarens kraftiga och insiktsfulla
ledning; och var på samma gång en god byggnadsskola. Till täckande av
utgifterna fanns i kyrkokassan, enligt 1724 års räkning, 658 dlr. 3 1/6 smt.
Kyrkans ordinarie inkomster, vinsäden, gåvor och testamenterade penningar,
sakören och i håven insamlat, lämnade årligt överskott över utgifterna för vin
och oblater 30 till 50 dlr. smt. Till bristernas täckande måste lån upptagas i
socknen, och 50 dlr. smt. lånades från Ny sockens kyrka. Märkligt är att
moderförsamlingen Ekshärad icke lämnade understöd vare sig med lån eller på
annat sätt, utom det lilla som gavs på stamboken.
I april 1727 begärde församlingen hos k. m:t, att få upptaga kollekt åtminstone
över detta stift och klagar över att de kommit i skuld, varav intresset
(räntan) dagligen växer och över förlusten på mynttecknen, därför de hava
liggande tvenne försäkringsedlar på 322 och 211 mynttecken, av vilka vi, säga
de, i denna högst hängande nöden ingen nytta hava. På prästerskapets i
Karlstads stift besvär, som tagit sig saken an för Dalby samt Älgås och
Gunnarskogs kyrkor, som voro i samma trångmål, resolverade k. m:t den 19 dec.
1727 att k. m:t i nåder beviljat, att särskild kollekt för kyrkorna skulle få
uppsamlas i Uppsala, Västerås, och Karlstads stift samt i Stockholms stad; och
i räkenskaperna för 1740-41 redovisas inkomna kollektmedel 100 dlr. smt.
När kyrkan stod färdig och invigningen slutad, gick hans högvördighet efter
församlingens åstundan till måltid med sitt högst förnäma följe i Jon Olssons
hus i Långaf.
IV
Målningarna i kyrkan samt en
märklig inskrift
Av räkenskaperna 1728 framgår, att 44 dlr. smt.
utbetalats till målarmästare Sundberg i Karlstad för bestrykning av disken,
predikstolen och altaret. 1736 betalades 1 dlr. 10 2/3 öre smt. för frakten
från Ekshärads kyrka på den av handelsmän i Karlstad till kyrkan i Dalby
skänkta altartavlan; och samma år beslöt församlingen att framskaffa 4 lass
sten, slät och ”flaker” pr hushåll samt 4 torkade bräder, på det kyrkogolvet må
stenläggas, och väggarna ”paneliseras”, innan mälningen företages. Den 3 juni
1737 begynte väggarna i kyrkan, torn och vapenhuset samt taket i tornhuset att
brädslås, och stolar gjordes på båda sidor i tornhuset, vilket allt av
församlingen genom dagsverken förrättades med snickaren Jon Trulssons
tillhjälp.
Församlingen hade tid efter annan utfäst sig att måla kyrkan, och nu kom från
Uddeholm till H. Bergenhem den 3 febr. 1737 en målare vid namn Daniel
Hjulström, hemma i Linköping, som genom resande fått kunskap om detta
församlingens berömliga uppsåt. Efter underhandlingen blev mäster Hjulström
antagen att för ett betingat pris av 350 dlr. smt. i arvode och månadslön jämte
fri kost måla kyrkan innantill försvarligen och väl utstyrd till tak och väggar
samt stryka och förbättra altartavlan. Alla till målningen behövliga färger
skulle målaren inköpa för kyrkans medel, och Hjulström lovade att ingiva
köpmännens specifikation och kvitto. Kyrkan bekostade resan till Kristiania och
en eller två man medföljde för att hemfrakta sakerna. Den 4 juni begynte
målaren sitt arbete med 24 dagsverken för ställningars uppsättande. Men han
hade inte utfört stor del av arbetet, då målarmästarne Anders Sundberg och
Petter Mård från Karlstad kommo och togo beslag på färgerna och redskapen, och
Hjulström stack sig enligt sägen, undan till Norge. Nu utsändes två man, som
reste till Örebro kansli och klagade över att Sundberg och hans kamrat tagit
färgerna utan föregående rannsakning och dom och försmädligen och föraktligen
hindrat Dalby församling och dess lärare uti ett Guds namns ära påsyftat verk.
Landshövdingen gav order att färger och verktyg skulle återställas. Då
emellertid detta ej blev verkställt med den skyndsamhet som bort, och en del ej
alls återlämnades stämde församlingen Karlstadsmästarne till tinget i oktober
1738, men då de icke, då målet kom för rätten, kunde bevisa, att Sundberg var
stämd och då saken gällde dem båda gemensamt, blev uppskov beviljat. Då målet
återkom inför domstolen i februari påföljande år, kom rätten efter en lång
utredning till det slut, att den ej därmed kunde taga någon befattning, helst
då svarandena ej äro boende i detta härad; och som upplystes, magistraten i
Karlstad på landshövdingens order den 24 dec. 1737 haft målet under behandling
och utlåtit sig, "att orsak väl vore i anseende till där andragna skäl att
låta församlingen binda vid sitt eget ben, den kyrkan därav kunde taga om med
Hjulström stricte efter skrå och andra förordningar skulle förfaras. Dock som
målaren Petter Mård och Sundberg uppå föreställning, som dem genom magistraten
blivit gjord, änteligen begivit därtill, att Hjulström må dess påbegynta arbete
vid kyrkan avsluta, så efterlåtes Hjulström samma sitt företagna måleriarbete
skyndsammeligen förfärdiga och sedermera strax hän till sin ort sig förfoga och
att om dessa svarande ännu hade något av kyrkans färger hos sig i förvar,
skulle de då tillika med Hjulströms verktyg skyndsammast återställa".
Det märkliga arbete, som Hjulström utförde och som visar att han ägde en
utmärkt färdighet i sin konst (några smärre målningar finnes kvar) blev färdigt
1739. Men det dröjde flera år (till 1745) innan allt var utklarerat och betalt,
för ackord, tillägg, kosthål m m och då hade sammanräknat till Hjulström och
hans betjänt Anders Danielsson, samt för färger utbetalts 850 dlr. 16 öre smt.
Och med alla kostnader för Dalby kyrkas målning är 1000dlr. smt. icke för högt
räknat.
Pietà-skåp (1400-talet), Dalby kyrka, förut i Likenäs kapell eller Ovansjös
kyrka.
Kyrkan var då dekorerad till väggar och tak med en
mängd bilder. Denna kostbara och intressanta kyrkomålning har M. Axelsson
beskrivit i sin bok "Vandring i Vermlands Elfdal och Finnskogar"
(tryckt 1852, sid. 62), den enda beskrivning, som finnes och är av synnerligt
stort värde, då det visat sig att det nästan fallit i glömska hos folket. Den
lyder: "Högt över södra ingången ser man Gud fader på sin tron
utsträckande armarna åt båda sidor. Vid hans vänstra hand står bibelspråket:
"Gå bort ifrån mig i förbannade" o s v. Vid den högra: "Kommen I
min faders välsignade" m m. Under den förra inskriften ha vi alltså
helvetet och under den senare himmelriket. Förstnämnda målning visar oss till
vänster ett brinnande rum med galler fyllt med osaliga. Därutanför satan själv
med en stor eldgaffel. Till höger står i andra avdelningen en varnande tavla ur
livet, föreställande en rusig man (i dalkarlsdräkt) med ett stop i hand och
bredvid en kvinna, dansande med en grant utstyrd mansperson. Höger om detta par
en svart djävul, som blåser flöjt. Himmelriket, också en målning i två
avdelningar, visar, i den andra av dessa, de dödas uppståndelse - en mängd
öppna gravar med skeletter och vid varje av dessa en vit skepnad uppstigande ur
griften. Övre avdelningen föreställer de saligas land: en bågformig ovantill
ljus molnbädd, på vilken vita skepnader med kronor på huvudet och tulpaner i
händerna stå uppradade mellan gröna palmträd. Altartavlan visar Kristus på
korset med en blå och en rödklädd kvinna på vardera sidan. En inskrift i
brädden tillkännagiver, att den är: "Till Doktor Luthers åminnelse".
Kring altardisken äro 11 smärre målningar anbragta, 13 sådana på predikstolen
och kring läktaren ytterligare 10. Runt om väggarna finnes dessutom 8
målningar, merendels föreställande profeterna, men även Aron och Moses. Den
senare med en röd mask (Täckelset?) för ansiktet. Takmålningarna äro flera.
Först och främst en ovan koret, där 6 änglar spela klarinett, guitarr, trumpet,
harpa och basun, samt här och där ytterligare 6 tavlor, där bland annat de fyra
evangelisterna förekomma".
Förvaltaren Erik Edgren har godhetsfullt lämnat följande uppgifter: 30 nov.
1914 skriver han: "Men nu skall du få höra. Hela taket var målat i fält
med ganska vackra kulörta personer, och var ännu då det revs så väl
bibehållet, att det såg ut som om det varit målat samma år. På väggarna voro
många olika bilder målade av bibliska personligheter, vänster om sakristians
dörr räknat, då man gick in i sakristian, var i ett stort fält paradiset målat,
där de saliga i rätt stora avbildningar vandrade med palmer i händerna. På
karlsidan mitt emot såg man, rysligt att skåda, helvetet avbildat på ett sätt,
att de osaliga lågo och pinades i en flammande eld inom ett grovt järngaller,
utanför detta stod själva satan avbildad i ful gestalt med lejonsvans, blåsande
flöjt under det en hans tjänsteande med en stor eldgaffel i händerna genom
galleröppningen stack på de i elden liggande osaliga. Det var som sagt hemskt
att skåda. Också all målning även på väggarna var på det bästa bibehållen. Jag
tror ej att många målare nu för tiden kan sätta på en stark målning. Bänkarna
voro simpelt målade, jag tror i brunt. Det kunde gärna vara simpelt; ty när
gubbarna om julmorgonen kommo till kyrkan, hade de förmögnare med sig en
talgdank, som de med fällkniv viken i en triangel fäste vid bänken. Kyrkan hade
hög takresning. Läktare fanns blott en liten, som ett litet bås under flattaket
med ingång från tornet. Jag tror kyrkan hade 8 tämligen stora fönster (de voro
insatta 1846) rundade i övre ändan. Dörrarna i två halvor. De yttre med
valvbåge över. Bänkarna voro öppna i bägge ändar, vadan en smal gång gick
mellan stolarna och väggarna, varav följde, att prästen kunde gå efter den
smala vägg-gången mellan sakristian och altaret. Altare och predikstol voro
placerade som vanligt och klockarens plats (stol) var i koret på södra sidan.
Till sakristian var ingen annan dörr än från kyrkan. På södra sidan mitt emot
var ett rätt stort vapenhus, i storlek lika som sakristian.
I brev den 9 dec. 1914 skriver han: "Jag ser i mitt minne de gamla
patriarkerna, där de stå så tydliga och stora med rena och allvarliga
ansiktsuttryck. Med ett ord, de imponerade på betraktaren. Själva färgen var
för mig något ovanligt. Bedrövligt var det i alla fall att kyrkans målningar,
så i grund och botten skulle tillintetgöras. Att en del av dem blev stängsel
kring svingårdar är troligt. Då jag 1861 flyttade till Långaf fann jag, att
Fröman hade diverse bräder använda i sina hus, och dörrar från kyrkan hade han
i "skålöppningar; (Skåle=skjul) och räcket från kyrkan, som stod
framme vid predikstolen uppsatt i en loftsvale". Kyrkan var till
bottenfärgen vitgrå.
På vänstra sidan om sakristian stodo Esaias och Jeremias och på den östra
Hesekiel och Daniel, har en annan äldre man berättat.
Dessa och liknande målningar ansågos vid tiden, då
kyrkan ombyggdes, av intet värde. Som ett exempel nämnes, att vid en reparation
i Borgviks kyrka, blevo liknande målningar, (utförda 1748) överstrukna sedan
riksantiqvarien förklarat dem äga varken antikt eller konstnärligt värde.
(Carlsson, Borgvik förr och nu)
Komminister Haqvin Bergenhems prästboställe i Ovansjön.
Om kyrkan och sin släkt har H. Bergenhem författat ett
poem, som stått skrivet bakom altaret i kyrkan. Då hon byggdes om,
gjorde - av stilen att döma - komminister Pettersson en avskrift, som
nu finnes i glas och ram i tjänsterummet i prästgården. Då den bör vara väl
värd att bliva synlig i tryck bifogas den här, och lyder:
"Här ligga
begrafna min fader och mor.
Min hustru, min son och min
dotter stor,
och som det förmodas, när jag
vandrar af
att här skall blifva min hvila
och graf;
ty vill jag själv fatta mitt
lefvernes lopp;
att sådant tillåtes. Det är nu
mitt hopp.
I Ny socken fick jag först
verldene se (år 1690).
Gud ville min fostran i
Fryksdaln skulle ske.
I Backa jag föddes. I Gunnerby
gård
jag strax blef mottagen i
skötsel och vård.
Och när jag där varit till
elfte år,
till skolan i Karlstad jag
äntligen går (1701).
I bokvett och lärdom jag
ammades opp,
i samfälda fjorton års omkring
och lopp.
I Uppsala sedan fem månar jag
var,
till Värmland åter min resa
jag tar (i juli 1715).
Jag kallades straxt till min
faders adjunkt,
blev vigder till präst; och
ifrån den punkt (i oktober)
har Herren välsignat min
syssla, mitt kall.
Hans nåd och hans gåfva
förtiga ej skall.
Två kyrkor här voro till en
jag dem drev.
Den skingrade hjorden
församlad då blev.
Gud signade verket att uppå tu
år,
blef denna vår kyrka så byggd,
som hon står.
När tretton år sedan framfarit
i mak,
blef kyrkan fulländad till
vägg och till tak.
Tre år sedan tarfdes för
hvarjom, En man,
en Daniel han nämndes och
Hjulström het han.
Gud gifve, att folket till
kyrkan, få gå
att alla i himlen sin prydnad
må få.
Jag har nu i fyra och tjugu
års tid
mitt ämbete idkat, har jämväl
därvid
såväl såsom andra haft sorger,
fast mång;
men Gud vare ära, som tröstat
hvar gång.
Först dödde min fader, herr
Jacob het han (1726)
sen sonen Andreas (1733) och
brodern Johan. (1734)
Därefter min moder, som het
Engelborg (1729)
omsider föröktes min möda och
sorg.
När, som svärfadern med döden
gick bort
Andreas Piscator, en prost i
vår ort.
Hans älskliga maka Maria Aurén
straxt efter ett år saknade
se'n. (1730)
Sist släcker ock döden mitt
äktenskaps ljus,
tog Ebba Christina min maka ur
hus.
Men Gud vare ära för var och
en tår.
Han hafver och helat mitt
äktenskaps sår.
När framlidne voro två ensamma
år.
En Sara Maria af Herren jag
får.
En son (1737), en dotter
(1739) på köpet jag fick,
Min Erik han lefver men Emma
bortgick.
Nu lefva vi samman så länge
Gud vill;
att väl trifvas, give Gud
lycka därtill.
Och när jag skall vandra, O!
höja skall jag.
Gud vare prisad för hvar och
en dag.
HAKVIN BERGENHEM
V
Templet repareras -
Kyrkogården vandaliseras
Redan 1732 påsattes kammar och vattenrännor på taket,
1734 lagades fönstren, 1738 murades stenvälvd källare under sakristiegolvet och
1742 köptes och insattes järngaller för sakristiefönstret. Den ofta behövliga
tjärbrådningen var den kostbaraste reparationen. 1738 verkställde Olof Persson
i Amnerud och Olof Clemetsson i Backa en tjärstrykning. 1751 utfördes flera
kostbara arbeten. Från Fryksdalen införskrevos 2:ne tjärbrännare, som hade 24
öre om dagen och för tillsammans 70 dagar 52 dlr. 16 öre smt. i betalning. Till
tjärbränningen användes blåsbälgar, vilka lånades i socknen. Bland inköp märkes
näver till takrännornas underläggande, spik till kyrkotaket, tornfoten,
takrännorna och posthuvorna och 9 tolft. bräder från Näckån och 1 tolft från
Vingäng à 24 öre smt. till bl.a. fot och lister under kyrko- och pärttaket och
en del, som lades på "kyrkvalvet" uppå bjälkarna att gå på, när så
erfordras. Reparationen utfördes av byggmästaren och tjärbrådaren Olof
Pettersson från Nore i Ekshärad och kostade i sin helhet 360 dlr. 20 öre smt.
År 1761 inköptes järnplåtar för 450 dlr. smt. och kopparplåtar för 120 dlr.
smt. Men då församlingen ej tilltrodde sig täcka det bristfälliga kyrkotaket
med järnplåt, blev beslutat att plåten skulle avyttras, vilket uppdrogs åt Peter
Amundsson i Gällstad. Tillsammans kostade plåten 570 dlr. smt., men det som kom
in, synes av räkningarna, icke gå upp till mera än 390 dlr. smt.
1764 utfördes en stor reparation: kyrkofönstren lagades, järnspira till tornet
uppsattes. Knapparna och hanen med frakt från Karlstad kostade 57 dlr. smt. och
för järnspiran betaltes 17:10 2/3 smt. Av Robsahm vid Letafors köptes större
och mindre spik för 301:10 2/3, av brukspatron Em. Geijer 12.000 spik för 96
dlr. smt. Till linor inköptes 4 lispund lin för 48 dlr. smt. och till Måns
Nilsson i Fastnäs betaltes för linorna förfärdigande 20 dlr. smt. Till
byggmästaren Olof Håkansson betaltes 400 dlr. smt. i arvode för skjuts fram och
tillbaka 9 dlr. smt. och till byggmästarens dräng 8 dlr. smt. i drickspenningar.
Av den mängd spik, som inköptes, kan man förstå, att kyrkan spånades.
Reparationen kostade kyrkkassan 1027 dlr. smt. därtill 96 dlr. 16 smt., som
påföljande år betaltes för andra strykningen. År 1775 inköptes rödfärg för 48
dlr. smt., och till byggmästare Dahlgren betaltes 102 dlr. smt. för det han
bestrukit kyrkan. Lina och brådpanna låntes från Ekshärads kyrka. Jacob Matsson
i Persby, som smitt ringen kring tornspiran, fick 16 dlr. 28 öre smt. Som
gångarna i kyrkan voro bristfälliga beslöts att de skulle
"brädfodras", och åtog sig Markus Markusson i Uppgården både
snickeriet och materialernas anskaffande.
1791 var brådning nödvändig, men fick anstå till följande året i brist på
materialier. 1798 den 5 aug. anmäldes vid stämman, att kyrkobalken reparerats
och att kyrkogården utvidgats. 1802 skulle enligt beslut behövlig tjärbrådning
verkställas, men detta arbete kunde inte utföras det året, för det jämt
fortfarande regnandet och bristen på erforderlig värme, utan uppsköts till
följande sommar. Den 4 aug. 1811 föreslog Amund Markusson i Möre, att kyrkans
väggar skulle bestrykas med rödfärg, och tjära anskaffas till kyrktaket, dock
ej till tornspiran, vilken framledes så snart sig göra låter bör borttagas och
klockhuset annorlunda inrättas. Den 19 maj 1822 anmäldes, att kyrkotornet och
taket voro bristfälliga och tarvade reparation och brådning i synnerhet södra
sidan, och skulle varje hemman efter helt räknat tillsläppa 12 kannor tjära,
som skulle avlevereras och nedsättas i västra portskjulet och stå där i 8 dagar
och sjunka och mätas, när "lagen" avsilats. I stället för tjära
kunde den, som så önskade, betala efter 8 rdr. rgd. för tunnan. 1824 beslöts
att kyrkbalken skulle tjärbrås och vid visitationen 13 aug. 1825 blev antecknat
till protokollet: "Kyrkan nyligen tjärbrodd och i gott stånd".
1838 var återigen reparation nödvändig. Södra och östra sidorna voro av röta
anstuckna och hela södra sidan av taket ansågs tarva betäckning. 1844 beslöts
att taket skulle omses och att kyrkans fönster skulle förnyas både till glas
och bågar för att få mera ljus i helgedomen, som nu befinnes dunkel, isynnerhet
på höstdagar och under mulen väderlek. Då detta arbete utfördes klagade
snickaren, att han, i anseende till denna orts dyra pris och uppehälle, vilket
icke var bekant förrän han hitkom, icke kunde utgå sig med den dagspenning 1
rdr. 6 sk., som var beslutad, utan begärde 1 rdr. 12 sk. (riksgäld) om dagen,
vilket bifölls 20 juni 1846.
År 1853 den 24 april hölls auktion på posthusen och kyrkbalkarna.
Bruksförvaltare Pollack inropade västra porthuset för 5 rdr., östra porthuset
för 7:16, västra kyrkbalken för 10 rdr. och den östra för 16:16, Per Jönsson i
Långaf, den södra för 20 rdr. och Per Halfvordsson i Persby, för den norra
kyrkbalken 20 rdr. allt i banko. Vidare beslöts att erforderligt virke till et
nytt staket skulle framskaffas. Kyrkogården blev utvidgad mot landsvägen 1 1/2
tunnland och kring kyrkogården uppsattes ett staket med stående ribbor. Det
västra porthuset fick stå kvar till i början av 1870-talet och användes som
redskapsbod. Den 30 maj 1858 "beslöts att tiondeboden skulle säljas på
auktion, emedan han står som vanprydnad på kyrkogården (det nyintagna området)
och är utan någon nytta för hvare sig kyrkan eller kommunen".
För att få kyrkogården i ett prydligt skick talades det på stämman den 16 juni
1844 om, att sedan den blivit utvidgad skulle planteras träd av björk, rönn,
lind, pil, alm men ej asp. 1856 den 15 juni uppdrogs åt kyrkovaktmästaren Håkan
Bengtsson att plantera rönn och björk omkring kyrkogården och Fröman lovade att
biträda vid trädens sättning. Uppdraget lämnades den 25 maj 1858 åt Borgman och
Örtensten; och omsider blev planterat rikligt med träd, som växte och blevo
lummiga. På kyrkogården fanns en stor mängd järnkors, prydligt smide, men då
ingen vårdade sig om gravarna, beslöts på kyrkostämma (på 1900-talet) att om ej
gravarna vårdades skulle korsen tas upp och följden blev, att de flesta togos
bort och lagrades i stora travar, till över hundratalet i tornvinden. Och
träden höggos ned. Jag omnämnde detta i ett brev till Erik Edgren och han
skrev: "Du nämnde förändringen på kyrkogården. Tänk vad det sårat mig, som
just är den, som satte träden omkring och på egen bekostnad. De flesta av dem
voro ganska stora och kördes med häst av min dräng från Persby-ängen. N.L.
Fröman hjälpte mig dock något härmed. Det var länsträdgårdsdirektör Richter i
Karlstad, som var orsaken därtill, att en stor del av träden på kyrkogården äro
bortskaffade. Jag bodde då på Vägsjöfors. På en resa till Dalby gjorde jag icke
utan djup rörelse en föreställning hur sådant kunde komma ifråga, vilket hade
till följd, att träden vid södra sidan av kyrkogården, som även voro utdömda,
fingo stå kvar".
Vid rotryckningen av korsen, kvarlämnades en vacker vård av smidesjärn, helt
olika de andra förfärdigad av den skicklige järn- och metallarbetaren,
klockaren Jan Thyberg och rest på hans och hans hustrus grav. På båda sidor äro
påsatta kopparplåtar, och på den ena är graverat:
"Ett
hjonelag här under vilar,
som hafver lefvat många år.
Nu träffat är af dödens pilar,
som giver alla dödligt sår.
Vigda nu till grafven gått
äfvenledes för den lott,
som vi af Herren hafva fått
den som till Gud har haft sin bön,
han segerkronan får till lön".
På andra sidan äro hans och hustruns födelse- och
dödsår inristade i kopparplåten. Denne Thyberg var ett syskonbarn till Anna
Maria Lenngren.
Om kyrkogården är ingenting annat att säga, än att den borde se ut på ett annat
sätt, än den gör.
VI
Den gamla kyrkans ombyggnad
till sin nuvarande gestalt
Den stora folkökningen på 1700-talet var anledning
till att kyrkans ombyggnad och tillökning blev nödvändig, och detta var på tal
den 27 juli 1800; "men i anseende till dåvaranda dyrtiden kunde
församlingen i sådan kostnad ej ingå, utan ville låta det anstå till annat år,
då god skörd bliver".
Dröjsmålet blev långvarigt och det var närmast genom en donation till kyrkan
intresset blev väckt. Under vistelsen i riksdagen hade nämligen, riksdagsmannen
och kyrkoföreståndaren Carl Eriksson i Möre före sin död testamenterat och
förordnat, som lyder: "Efter mitt dödliga frånfälle gifver och
testamenterar jag härmedelst till Dalby kyrka 1.666 rdr. 32 sk. banko till
inköp av orgelverk, samt boställe för organisten, som tillika bör vara
klockare. Detta mitt testamentariska förordnande har jag med sundt förnuft och
fri vilja uti nedanstående vittnens närvaro upprättat såsom varande min
yttersta vilja. Stockholm den 2 november 1829". Vittnesmeningen är
undertecknad av Nils Dahlin, kirurgie magister, och H. Wall, protokollssekreterare.
Utredningen av sterbhusets affärer tog en lång tid och redan den 3 juni 1836
uttalades tvivel, "om medlen skulle utbekommas eller tilläventyrs
aldrig". 1844 anmäldes vid stämman att donationen icke influtit; och den
16 jan. 1853 beslöt församlingen att bevaka testamentet vid Fryksdals
häradsrätt i brukspatron C. J. Tjeders konkurs för att få utrett, om Tjeder
gjort full utredning av Erikssons sterbhus. Eriksson dog, som en rätt så
förmögen man, men av det som han så välvilligt, på sitt sista gav, kom ej en
skilling församlingen tillgodo. Men det var en orsak till att omändring av
kyrkan kom på tal för att få plats för orgel.
Den 28 aug. 1844 hölls auktion på kyrkans drivbara ståndskog, som inbragte
13.000 rdr. banko till kyrkokassan. - År 1778 ägde kyrkan 141 rdr. 11 2/3
runnstycken, 1822 fanns 2.270 rdr. 20 sk. 10 rst. banko i kassan och 1858 hade
genom skogsförsäljning och influtna räntor medlen stigit till 45.480 rdr. 20
öre smt. Dalby kyrka var då (och är det ännu) den rikaste landskyrka i stiftet.
Den som kom närmast ägde något över 5.000, och alla de övriga mindre
belopp. - I Dalby finns råd att bygga kyrkor, till socknens bekvämlighet
och fromma.
Då kyrkan gjort sin stora skogsaffär kom kyrkobyggnadsärendet med större allvar
under överläggning, isynnerhet som önskemålet att få orgel i kyrkan blev allt
livligare. Två förslag kommo upp. Det ena, att kyrkans innertak skulle höjas,
och läktaren göras större; och det andra, som var kyrkoherde Setterlunds
mening, att de skulle bygga en stenkyrka, och låta den gamla stå kvar och som
den var, medan den nya byggdes. Som byggnadsplats nämnde han Lillheden, där
Likenäs kapell stått, med flera andra lämpliga platser längre åt norr, som det
finns gott om. Han ansåg ej skäligt att förskingra och bortslösa kyrkans medel
på dylik förändring, som ej svarade mot sitt ändamål. Denna mening framhöll
Setterlund ända till dess det slutliga avgörandet blev fattat.
Sedan ärendet varit före vid flera stämmor i dryga tio år tillkom förslag den
21 okt. 1855 på kyrkans välvning, orgelbyggnad, och läktarens utvidgning, samt
beslöts att därom skulle skrivas till domkapitlet. Den 26 okt. 1856 lämnades i
uppdrag åt inspektör C. M. Örtensten att anskaffa byggmästare och den 22 febr.
1857 lämnades till stämman ritning och kostnadsförslag till förändring av
kyrkan samt inredning av orgelläktaren för 8-stämmigt orgelverk, som
byggmästare A. M. Wennerström fått i uppdrag att upprätta. Vidare uppdrogs då
åt komminister Joh. Petterson och bruksförvalt. P. Pollack, att hos k. m:t och
rikets överintensämbete erhålla nådigt tillstånd. Den 28 aug. 1858 antog
församlingen ritningen med därtill hörande kostnadsförslag på en summa 6.325
rdr. 75 öre smt. - Men när ombyggnaden var färdig hade hela kyrkokassan
gått åt och kyrkan satt sig i skuld. - Åt Örtensten och Pollack lämnades i
uppdrag att överenskomma med byggmästare och orgelbyggare, och å församlingens
vägnar underteckna byggnadskontraktet. Byggmästare Wennerström begärde i arvode
200 rdr. rmt i månaden, fritt rum och fritt vivre jämte skjuts från och till
arbetet, efter två hästar. Då församlingen ansåg detta väl drygt, gick
byggmästaren in på att nedsätta månadslönen till 150 rdr. rmt, och kontraktet
undertecknades den 17 jan. 1859. Kort därefter avled Wennerström. Nu tillspordes
socknemännen, om de ville att hans måg byggmästare N. F. Svanström skulle åtaga
sig arbetet, vilket de biföllo och överenskommelsen med honom påtecknades
kontraktet. Efter att ha flera förslag på orgel, mindre och större, blev
överenskommet med E. och C. Söderling från Göteborg att bygga ett 16-stämmigt
orgelverk för 6.000 rdr. Detta blev färdigt och avsynades den 5 maj 1860 av
musikdirektör Oskar Fredrik Söderström.
Byggmästare Svanström hade idéer. På hans framställning beslöts enhälligt den
10 apr. 1859 att för kyrkans täckning inköpa belgiska zinkplåtar, vilka äro
varaktigare än spån som man av erfarenhet vet behåller sig högst i 6 à 7 år,
men däremot zinkplåtarna i 60 år. För att få kyrkan vid den pågående betydliga
reparationen mera prydlig och ändamålsenlig hade byggmästare Svanström uppgjort
ett förslag av innehåll, 1:o huruvida kyrkan skall ändras till korskyrka och
därav större utrymme vinnas, nämligen 12 "stolar" på vardera sidan
och tillika kommer att göra henne ljusare och prydligare till utseendet då man
därjämte uppför en ny sakristia vid kyrkans östra ända vilket även kommer att
pryda kyrkan. 2:o skulle jag - (Svanström) - föreslå att kyrkan i
stället för brädfodring komme att reveteras både ut- och invändigt, vilket i det
hela kommer att kosta mindre, och giva kyrkan ett utseende av sten. Även för
att komma i tillfälle att erhålla torra bräder såväl till snickeriet som
orgelverket samt valvtaket, skulle väggbräderna komma att användas, vilket vore
en stor fördel, då det nu vore ganska svårt att prestera nytt virke. Till
ifrågavarande revetering åtgår ca 250 t:r gråkalk à 4 rdr. på stället, 1.000
rdr., 20 skålp. vitt malsjölim à 6 rdr. på stället, 120 rdr., arbetslön för
reveteringen, då handtlangare bestås, 750 rdr. tillsammans 1.870 rdr. Till brädbeklädnad
å kyrkans yttre åtgår 120 tolft bräder à 6 rdr., 720 rdr., spik 150 rdr.,
arbetslön 830 rdr.,oljemålning 1.000 rdr., tillsammans 2.700 rdr. smt".
Till detta gjordes det tillägg att 2:ne läktare skulle byggas i korsflyglarna
förutom orgelläktaren. Detta blev sedan ändrat, så att i stället för gavlar
gjordes valmtak. Vidare att kyrkan sammanbindes med järn, som är mycket
prydligare än trä. Detta förslag antogs enhälligt, med ett uttalande, att de
gamla stolarna som ej äro skadade, behållas, att dörrar till dem voro
obehövliga och att gångarna efter väggarna måste försvinna.
Det blev sedan så att allt snickeri gjordes nytt av nytt trä.
Den 7 aug. invaldes i byggnadsdirektionen förutom Pollack och Örtensten, Jöns
Persson i Likenäs, Eskel Eskelsson och Bengt Bengtsson i Gunneby och Jon
Bengtsson i Tutstad. Den 19 sept. anmäldes att för reveteringen erfordrades 90
t:r pligg och 300 lass sand, därjämte en mängd trävirke och sten samt ankarjärn
till väggarnas sammanhållning. Den 14 nov. inlämnade byggnadsdirektionen en
skrivelse till sockenstämman med svåra anmärkningar mot byggmästare Svanström
för felaktigt förfarande och oriktiga beräkningar (men varför ej undersöka och
kontrollera beräkningarna i tid?) och hemställdes, huruvida han skulle få som
byggmästare för kyrkoarbetet vidare användas. Stämman ansåg att Svanström gjort
sig förlustig förtroendet, att vidare fortsätta och fullborda arbetet, och
alltså annan byggmästare för nästa år genom direktionens försorg på billigaste
villkor skulle anskaffas. Taket var nu delvis täckt "men så illa utfört
att efter icke fullt tvenne månader företeddes dropp och flera zinkplåtar
nedrasade", säger protokollet. "Zinken, som har stor känning av
temperaturförändringen, har sedan i takvinklarna blivit utbytt mot galvaniserad
plåt. Vattenskador ha ofta uppstått genom uppkomna fel men ofta beroende på att
taket icke skottats utan is och snö, som dämt upp vattnet över plåtfalsarna.
Flyglarna äro anlagda snett och byggnaden i sin helhet illa konstruerad, så att
det tunga taklaget måst uppstöttas med träpelare inne i kyrkan och ytterligare
ankarjärn, spännas genom kyrkan för dess sammanhållning".
Som ledare för arbetet blev sedan antagen löjtnanten vid flottans mekaniska
kår, artisten - landskaps- och sjömålare - Karl Gabriel Adelsköld.
Det var han, som hjälpte att ställa tillrätta, och hans konstsinne spåras i det
fullbordade verket. Den 28 juni 1860 anmälde han, att för kyrkobyggnaden
behövdes 3.000 kv. fot zinkplåt, 30 t:r cement (till sockel) och föreslog att
köpa guldlister till predikstolen, altare, orgelverk och bänkar från Stockholm.
Målningen utfördes av målaren Dahlström och kostade i ett för allt 1.400 rdv.
Flera unga män i socknen, med goda anlag, blevo vid detta arbete uppövade till
goda snickare.
Den 26 okt. 1862 hade sockenstämma blivit kallad, att
avgiva yttrande om de önskade syn på kyrkan, varvid avgavs det enhälliga svar,
"att de ansågo det fullbordade arbetet på kyrkan vara så väl utfört, att
de voro därmed i alla avseenden högeligen tillfredsställda och således någon
avsyning överflödig, vilket förhållande uppdrogs åt byggnadsdirektionen, åt
herr löjtnant Adelsköld tillkännagiva och å församlingens vägnar meddela
decharge".
Kyrkan har invändigt goda proportioner släta fält och raka linjer, målad vit.
Som stödjepunkter för ögat, lever i minnet prästen på predikstolen med
handklädet i handen, eller för altaret där han läste mässan eller som på
juldagar ur Esaias efter gammal text och översättning, där orden fonetisk lågo
så väl till för prästens (Pettersson) fylliga och väl accentuerade stämma.
Utvändigt i sin vita färg och rena linjer står kyrkan vacker i landskapet.
Biskop Sundberg sade 1868 berömmande att den stod - "hvit som en
brud". Och den som är hänförd över landskapets skönhet, där den evige drar
sina stråkdrag över landskapsfiolen, och den gamla g-strängen dallrar som förr
i bukar och noder, ser längst upp en liten vit kyrka (Dalby) blomma upp som en
vitsippa. (Sv. Dagbl. 2/9 1917.)
Nu är kyrkan utdömd av sakkunskapen såsom varande av intet värde. Men tornet
som stått genom tiderna och ej undergått någon annan förändring än att
spånbeklädnaden är utbytt mot revetering och zinkbetäckning, är ett verk av
1725 års män; och det tornet, bör rekommenderas i riksantikvariens skyddande
omtanke!
Efter 200 år ansågs Dalby kyrka vara i så dåligt skick att en ny kyrka borde
uppföras. Beslut om detta fattades 1923, kyrkan byggdes på samma grund och
invigdes 1928.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar