Utom äktenskapet

 

Kyrkligt straff

Enligt 1686 års kyrkolag skulle den som haft utomäktenskaplig förbindelse - "begått lönskaläge" som det kallades - " stå uppenbar skrift", vilket innebar att kvinnan skulle stå på en särskild pliktpapp i kyrkan och få sin avlösning i hela församlingens närvaro.

Teologiskt innebar ceremonin dels att hon erkände sin skuld, dels att hon fick förlåtelse och togs upp i församlingen igen. Men i praktiken var det skulden och skammen som blev bestående.

År 1741 ändrades detta offentliga skriftermål till en enskild förrättning i sakristian, men prästerna gjorde ofta allt för att denna skulle bli så offentlig som möjlig, t.ex. genom att ordna ceremonin strax före gudstjänsten och låta kvinnan gå ut inför hela församlingen.

År 1855 avskaffades också den enskilda skriften, men den levde i många trakter kvar till sekelskiftet.

Världsligt straff

Fram till 1855 föll s.k. lönskaläge, dvs utomäktenskaplig förbindelse, under allmänt åtal och de båda blev instämda till tinget. Som alltid vad gäller brott så är det vid det tinget (häradsrätt, rådhusrätt eller kämnärsrätt) där händelsen (brottet) skedde och detta behöver inte alltid vara där barnet föddes.

Enligt 1734 års lag var lönskaläge brottsligt också enligt världslig lag. Både man och kvinna kunde dömas till böter. Mannens böter var dubbelt så höga som kvinnans.

Kronolänsmannen skulle som allmän åklagare väcka åtal när utomäktenskapligt barn föddes. Målet kunde inledas vid tinget så fort kvinnan var uppenbart havande.

Kvinnan hade små möjligheter att undkomma straff, men mannen kunde svära sig skuldfri genom ed; det fanns ju inga vetenskapliga metoder att fastställa faderskap. Ibland hände det att kvinnan uppgav fadern som okänd eller uppgav ett påhittat fint namn för att den rätte fadern skulle slippa böter.

Genom strafflagen 1864 avskaffades lönskaläge som brott. Bara om kvinnan stämde mannen för att få faderskapet erkänt, kunde saken dras inför tinget.

Enligt 1734 års lag - och även i tidigare såväl svensk som dansk lagstiftning - var utomäktenskapligt umgänge, "lägersmål", straffbart. Enligt rättegångsbalken i 1734 års lag skulle målet tas upp där kvinnan var hävdad, om hon uppgav att hon var lägrad under äktenskapslöfte. Detta torde ha gällt alla lägersmål.

Var båda kontrahenterna ogifta, blev påföljden böter. Bötesbeloppet, namnen på de bötföllda samt en hänvisning till målet återfinns därför i de s.k. saköreslängderna efter varje ting i domböckerna. Dessa längder kan därför tjäna som ett register till de mål i domboken, där böter utdömts. Detta är en vanlig väg att söka uppgifter om barnafäder.

Den har dock sina begränsningar. Den första är att alla brott naturligtvis inte beivrades.

I många fall var påföljden inte böter, och de inblandade återfinns därför inte i saköreslängden, även om målet kom upp inför tinget. Även om den normala påföljden vid "lönskaläge" var böter, kunde detta straff omvandlas till fängelsestraff eller arbete vid kyrkan, slott eller fästning, om de inblandade saknade tillgångar.

Var någon av de inblandade gift, blev påföljden strängare än böter och de återfinns därför inte i saköreslängden. Var båda gifta, "tvefalt eller dubbelt hor", var påföljden enligt 1734 års lag och äldre lagstiftning dödsstraff. Detta mildrades dock senare till fängelse. Var en av dem gift, "enfalt hor", blev påföljden fängelse för den som var gift.

Gav en kvinna en gift man skulden för att han lägrat henne, så gav lagen utrymme för honom att fri sig med s.k. edgång. Nekade han under ed, dömdes endast kvinnan för lönskaläge.

När en kvinna eller man dömdes till böter t.ex. för lägersmål eller hor, gick en del av de utdömda böterna till kyrkan. Lägersmålsböterna var en inkomstkälla för kyrkan.

Böterna upptogs därför som en tillgång i kyrkornas räkenskaper. I kyrkoböckernas räkenskapsvolymer finns därför lägersmålet upptagna under inkomster. Här finns ofta angivet namnen på de bötande, och ofta är det också angivet med vem lägersmålet skett.

Hor

 

Dubbelt hor (båda gifta) - straffet var döden fr.o.m. 1608 - benådning förekom.

 

Enkelt hor (ena parten gift) - 1618-1655 dödsstraff i underrätten - benådning sedvanligt i hovrätten. Böter 80 daler för den gifta parten och 40 daler för den ogifta. Omvandlat till kroppsstraff: 6 gatulopp för gift man och 4 gatulopp för ogift man. För kvinnan risslitning vid tingsstugudörren. Dessutom tillkom kyrkoplikt 3 söndagen vardera på pliktpallen.

 

Lönskaläge (båda parter ogifta) - 10 daler böter för mannen och efter hand 5 daler för kvinnan. Kvinnans straffbeläggande varierar lokalt under 1600-talet men är konsekvent genomfört under 1700-talet. Dessutom skulle båda parter stå på pliktpallen en söndag i kyrkan.

 

http://www.msff.se/Y2005/Aktivitet/tema2.pdf