 |
| Jönköpings Kristina (F) C:2 (1698-1712) Bild 11 / sid 13 |
Född 18/10 1698
Anno 1698 Barn Christnadt i Jönköpings församlings ...
 |
| Barnarp (F) C:1 (1681-1721) Bild 42 / sid 77 |
 |
| Växjö (G) C:1 (1724-1765) Bild 273 / sid 535 |
Fröderyd (F) AI:1 (1720-1736) Bild 10 / sid 1
I den äldsta husförhörslängden har Samuel ännu inte tillträtt. Pastorn heter Johan Krok och hans hustru Johanna.
 |
| Prästgården i Fröderyd (F) AI:2 (1739-1753) Bild 120 / sid 3 |
 |
| Prästgården i Fröderyd (F) AI:3 (1754-1760) Bild 16 / sid 9 |
Wikipedia
Samuel Rogberg, född i Jönköping 18 oktober 1698, död 1 augusti 1760 i Evedal vid Växjö, var en svensk präst och topograf, mest känd för en historisk beskrivning om Småland. Han var farfar till Carl Georg Rogberg.
Samuel Rogberg var son till Johan Rogberg (1660-1728), rektor vid stadsskolan i Jönköping, och Kristina Hellman. Han inskrevs 1716 som student vid Uppsala universitet, där han riktade sina studier huvudsakligen åt historia och blev magister vid promotionen 1725.
Följande år anställdes han som lektor i historia vid Växjö gymnasium. Han prästvigdes 1730 och befordrades 1736 till teologie lektor. Tre år senare utnämndes han till kyrkoherde i Fröderyd. Prost i Västra härad blev han 1743.
Rogberg var ledamot av prästeståndet vid 1738, 1741 och 1755-1756 års riksdagar. Vid det sistnämnda av dessa riksmöten satt han såsom ledamot i den kommission, som dömde över Erik Brahe och hans olyckskamrater.
Rogberg dog under en brunnskur i Evedal vid Växjö. En av honom författad Historisk beskrifning om Småland utkom, tillökt av Eric Ruda, 1770, tio år efter Rogbergs död, och utgjorde fram till 1845 den enda källan till kännedom om Kronobergs och Jönköpings län.
Runeberg
Ur: Tusen år i Småland
Bland allt det myckna man finner i de gamla småländska beskrivningar, vilka en rad förtjusande gamla
herrar sådana som 1700-talsprobsten Samuel Rogberg i Fröderyd lämnat i arv, är det mest rörande den noggranna tideräkning de anser sig kunna föra från världens skapelse och framåt. De klarar sig inte från svårigheten vid alla dateringar bortom historisk tid med att ange ett visst år före Kristsi födelse som en möjlig tidpunkt för en viss händelse. Nej, så här heter det: »då de svenskes första konung regerade i Sverige anno mundi 1787 ...» Eller: »Blenda nedgjorde den danska härenvid pass anno mundi 2493.»
De människor som ännu levde i en värld med så barnsliga tidsmått, måste ha känt Skaparen så nära
bakom sig, att de kunde se skuggan av hans mäktiga fadersgestalt falla över sin väg. Man tycker de skulle bara behöva vända sig om vid tillfälle för att se honom sådan han var: nådig eller vred i lustgården eller jämlikt intresserad av att höra människornas mening som i Mamre lund. Men samtidigt är han som Domare och Frälsare så tätt framför dem, att de inte behöver mer än lyfta sitt huvud för att få syn på honom där han står och väntar dem vid tidens slut, nådig och vred även där. Han är på en gång tätt bakom och tätt framför dem i tiden. Evigheten ligger bakom hans rygg, färdig att tas i besittning med himlar och helveten. Vi vandrar gärna i deras tankevärld, vi som är utslungade mitt i evigheten, om nu evigheten kan ha någon mitt. Det vet vi inte, men vi är lika säkra på att ha evighet bakom oss som probsten i Fröderyd var att ha den framför sig. Emedan uppvuxen och bamalärd i samma bibliska
tideräkning som Rogbergs, kan jag aldrig ta de astronomiska och geologiska tidsmåtten och de med dem följande förvandlingarna som något självfallet. Ibland gör de mig upprymd som den gången vid Smedjeberg, ibland jagar de en rysning längs ryggraden som jag inte kan övervinna ens med den jargong jag skapat till mitt försvar: tillsvidare är Skandinavien en halvö, skild från kontinenten ... än så länge smälter snön om vårarna ... den plats å småländska höglandet där jag bor ligger för tillfället 200 meter över havet...»
Nå, detta må vara den resandes genom evigheten ensak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar