"Med fattigunderstöd" eller "Mantalsfri" - Det är frågan!

Via e-post:

Hej!
Jag håller på att släktforska i skolan, har en fråga om vad förkortningen mf kan stå för om det inte kan vara morfar? Det står Anna Nilsdotter, utfattig mf.
MVH
Emma

 

Hej Emma!

Nej, det betyder nog inte morfar.

Hon heter ju dessutom Anna.

Vårt mf är en förkortning för oss nutidsmänniskor.

Kan du tala om för mig var det står - eller skicka en bild - så kan jag gå in och titta.

Monica

Hej,
här kommer en bild. Hoppas att du kan se något på den.
Emma

 

Jag har gjort en förstoring av det som i husförhörslängden står i kolumnen för anmärkningar:

 

Ja, vad kan "utfattig mf." betyda? Noteringen "mf" följer för övrigt med backstugusittaren Anna Nilsdotter född 1814 även i följande husförhörslängder.

 

Man ser också att den oäkta sonen Olof Olsson född 1845 får ut betyg till att bli soldat den 20/8 1869. 

 

Den 5/12 1871 gifter han sig emellertid med Anna Lisa Persdotter utan att ange något soldatnamn. Den karriären blev möjligen kort. 1873 får de sonen Gustaf Emanuel. 

Men vad betyder alltså mf?

Jag har ingen aning.
Så jag anlitar Anbytarforum (se även länk i högermarginalen) och får tämligen omgående två möjliga förslag från två proffsforskare. 

- Det kan betyda med fattigunderstöd då det fanns väldigt många fattiga i socknen

- Det kan också betyda "mantalsfri". D.v.s. att hon var så fattig att hon inte behövde betala mantalspenningen.

 

Jag har aldrig hört talas om mantalspenningar så här har vi chansen att faktiskt få lära oss något:

 

Wikipedia om:
Mantalspenningar
är en personlig ordinarie kronoskatt i Sveriges historia. Skatten betalades från 1600-talet till 1900-talet av varje person av båda könen utan avseende på inkomst eller förmögenhet, dock var vissa grupper undantagna. Skatten kom att ligga till grund för mantalsskrivningen i Sverige.

Ordet mantalspenningar är bildat av ordet mantal i betydelsen "mannatal", antal personer, och inte i betydelse av skattemått på jorden (såsom i ordet "mantalsränta"). Skatten har sitt ursprung i kvarntullen som rikets ständer åtog sig 1625. Prästerskapet och bondeståndet tilläts 1627 att i st.f. kvarntull av i handkvarnar förmald säd erlägga en personlig avgift, och sedan kvarntullen 1633–1634 försöksvis på vissa orter alldeles utbytts mot personliga avgifter ("efter mantalet"), blev denna skatteförvandling utan särskilt riksdagsbeslut, men med samtycke av en del landsorter 1635 allmänt genomförd. Undantagna från mantalspenningar var adeln (världsliga frälset) samt adelns tjänare, biskopar och professorer vid universiteten, präster (andliga frälset - observera däremot inte deras hustrur eller tjänstefolk), militärer (däremot inte deras hustrur eller vuxna barn), samt fattiga och arbetsoförmögna jämte barn under 15 år.^[1]
 

Vid några följande riksdagar förekom protester mot att "mantalspenningarna" skulle betraktas som annat än en tillfällig bevillning, men i ett regeringsbeslut 1642 hävdades att kvarntullen som låg till dess grund för all framtid beviljats "till regementets understödjande", och då riksdagen härvid lät bero, blev mantalspenningarna en ordinarie skatt.
 

På grund av riksdagsbeslut 1655 återinfördes kvarntull i st.f. mantalspenningar i vissa städer och fortfor i Stockholm, Göteborg och Karlskrona, till dess den även i dem jämlikt riksdagsbeslut 1810 utbyttes mot mantalspenningar (k. kung. 30 nov. 1810 och 10 febr. 1813, bevillningsförordn. 8 aug., k. bref 16 aug. och Kammarkolleg. kung. 26 sept. 1815).
 

Adeln åtnjöt befrielse från mantalspenningar för sig och sitt husfolk från 1640 till 1810 års jämkning i ståndsprivilegierna. På grund av särskilda bestämmelser förekom även andra olikheter med avseende på skyldigheten att utgöra mantalspenningar (även efter 1810). Först genom k. förordningen 24 april 1863 blev allmängiltiga och likformiga grunder för skattens utgörande fastställda. Enligt denna förordning ska mantalspenningar utgå med 40 öre för man och 20 öre för kvinna av var och en som uppnått 18 års ålder, och befrielse åtnjutes endast

1) av personer som erhåller fattigunderstöd eller som av vederbörande kommunalstyrelse anses böra till följd av fattigdom eller sjuklighet från skatten fritagas,
2) av gemenskapen vid arméns och flottans värvade regementen och kårer,
3) av inbyggarna i lappmarkerna, dock blott av den egentliga lappallmogen, sedan särskild mantalsskrivningsförordning utfärdats för lappmarkerna, vilket skedde 9 november 1866.

Genom ändring 25 maj 1894 i förordningen om mantalspenningar borttogs ur denna bestämmelsen om andra inbyggare i lappmarkerna än den egentliga lappallmogen.

Mantalspenningarna var i 1912 års statsverksproposition beräknade till 825 000 kr.

Mantalspenningar avskaffades 1938.^[2]

^{Läs även här om mantalspenning och mantalslängd:}