En fråga om mantalslängder

Hej

Nedanstående bild (bilden till vänster) är en mantalslängd för Jönköpings stad, 

Jag är osäker på vad de två övre rutorna står för, tolkar det som ”afgående mantl,” resp ”behåldne mantl”. 

Är det icke beskattningsbara respektive beskattningsbara i matlaget. 

I städer nämns begreppet ”fri från stadens tunga”, är det det som avses

Vänliga hälsningar
Ebbe Ombäck
Jönköping

Mantalslängder 1642-1820 Jönköpings län 1643-1820 (F) 23 (1665) Bild: 240 Sida: 291

Hej Ebbe,

Mantalslängder är inte min specialitet så jag kan bara gissa. Det kanske finns någon annan här som kan bekräfta din - och nu också min - teori.

När man inte riktigt säkert vet får man helt enkelt försöka vara logisk. Jag tror alltså att du kan ha rätt. Mantalslängderna var ju den tidens skattelängder.

Men säker kan man inte vara. De hade så mycket konstigt för sig förr i tiden.  

"Fri från stadens tunga"

Vad gäller ovanstående uttryck vet jag inte riktigt vad jag ska tro. "Stadens tunga" tycks handla om stenar! Den som gjort sig skyldig till någon han eller hon skulle skämmas för tvingades bära omkring på en kedja med (tunga) stenar i varje ände. 

Så här står det i Stockholmskällan:

Stadens stenar 1500-talet
Om en kvinna ertappades med att vara otrogen mot sin make under medeltiden, straffades hon hårt.

För den, kvinna som man, som hade råd att köpa sig fri genom att betala böter, fick även sitt namn uppläst i kyrkan under gudstjänsten där de fick inför församlingen bekänna sina synder och knäböjdt stå på pliktpallen, i folkmun hallad horpallen.

Men de kvinnor som inte kunde betala böter fick istället ett skamstraff, att bära stadens stenar. De 26 kg tunga stenarna var sammanlänkade med en kraftig kedja och med kedjan om nacken och stenarna hängandes ned över de nakna brösten leddes hon, först runt Stortorget och sedan ut ur staden. Döden väntade om kvinnan skulle återvända. För kvinnan var utvisning ett mycket hårt straff eftersom hon hade svårt att försörja sig på egen hand.
Om mannen var otrogen och dömdes för äktenskapsbrott så fick han i första hand böter och sona för sitt brott i kyrkan som ovan nämt. Hade han inte råd att betala bötern kunde han i värsta fall ledas runt staden med ett snöre bundet runt lemmen och fick skämmas. Mannen blev inte utvisad utan fick stanna i staden.

 Detsamma står på Köpings stads museer och utställningshall på facebook. 

Tidningen Släkthistoria 

                    berättar under rubriken "Dömd till offentlig skam"

"Så Ermgard dömdes till att offentligt bära stadens stenar, 26 kilo tunga, i en kedja runt halsen och därefter förvisas från Stockholm. Hade Anders inte kunnat betala sina böter så hade Ermgard fått leda runt honom i ett rep knutet kring hans penis."

Stadens tunga 

skulle förstås också kunna betyda "Stadens tunga pålagor" som straffavgifter och liknande. 

Svenskt biografiskt lexikon om Hans Fordell (död före 1575) som var någon slags handelsman. 

Du hittar sidan här. 
Andra stycket av fyra: 

F:s offentliga värv gynnade hans handelsverksamhet. F:s handel över Sthlm var betydande. I tullängden för 1558 upptas han bland Sthlms borgare och sålde då stora kvantiteter gråverk och tran till tyska köpmän i Sthlm. År 1559 exporterade han själv tran och järn, främst till Danzig, för 9 556 marks värde. Hans förekomst i tullängderna är dock sporadisk. I 1560 års köpenskapsordning för Sthlm står han upptagen som nr 1 bland handlande med smör, tran, späck, fisk och hudar. Till Sthlm levererade han tjära, till den kungliga kammaren skinnvaror och hemförde salt i retur. Koppar utförde han till Jämtland i utbyte mot viltvaror. I dec 1561 fick F rätt att handla i Sthlm och annorstädes i riket utom på förbjudna orter, fri från borgläger och stadens tunga. Vad han tillhandlade sig i Norrbotten ägde han inte föra till främmande orter, förrän det upptecknats i Sthlmstullen, men tullnärerna tillhöils att ej av avund uppehålla varorna. För detta borde F årligen betala den betydande summan 100 ungerska gyllen, däri också utskylderna från fädernegården Pinnonäs skulle vara inräknade. De av Hans Larsson (Björnram) 1562 framförda grava beskyllningarna mot F:s och hans fränders framfart och förvaltning synes ej allvarligt ha rubbat kungamaktens förtroende för eller behov av samarbete med F. Ett k brev 26 febr 1563, som ålade F liksom hans bror Lars att flytta till Sthlm eller Viborg, blev utan påföljd. I stället erhöll F uppdraget att för kronans räkning skaffa sjöfolk och fetalier från Öster- och Västerbotten.

Ja käre tid så de höll på...

Vi får nog hoppas att någon som läser detta kan informera oss bättre.