Hej,
Jag förstår att det är många som kontaktar dig för hjälp!
Mitt namn är Marie Skoglund och jag bor på min släktgård i
Långskog, Attmar Socken i Matfors/Sundsvall. Jag höll på med släktforskning när
jag var yngre sedan har jag inte fått tiden att räcka till😊 Jobbar
heltid och driver även ett mindre jordbruk (perorsgarden.se) på föräldragården.
Jag söker efter en släkting som jag hörde pratas om när jag
var liten. Hon heter Frida Charlotta Olsson eller Karlsson född 1889-12-23.
Mor: Charlotta Johanna Selin född 1862-11-09
Far: Karl (Karl-Orsa) Henrik
Olofsson född 1857-05-20.
Min farmors mammas syster. Jag är osäker på om hon
kallade sig Olsson eller Karlsson, därför att min farmors mamma Andrietta
Katarina kallade sig Karlsson som ung sedan bytte familjen efternamn till
Olsson, dock vet jag inte när.
Jag kontaktade något register i Kanada (kommer inte ihåg vad
de hette) och fick svar efter ett halvår att de inte kunde hitta henne.
Det finns en visa, Avskedvisan som är skriven om hennes resa
till Amerika som jag har fått tag på. Men det finns ingen släkting i livet som
kan berätta något om henne. Jag vet inte om hon fick några barn, om det finns
släktingar kvar i Amerika eller vad som hände med henne.
Jag vore väldigt tacksam om du skulle ha tid å hjälpa mig!
Marie Skoglund
Hej!
Jag tycker det är väldigt svårt att släktforska i Amerika. Ancestry, som är den huvudsakliga databasen, är knepig och svårkontrollerad.
Jag hittar i alla fall detsamma som du.
Modern
Olsson f. Selin, Johanna Charlotta
Östansjö
Död 12/9 1945.
Kyrkobokförd i Attmar (Västernorrlands län, Medelpad).
Född 9/11 1862 i Attmar (Västernorrlands län, Medelpad).
Änka (28/3 1911).
Fadern
Olsson, Karl Henrik (torpare)
Långskog
Död 28/3 1911.
Kyrkobokförd i Attmar (Västernorrlands län, Medelpad).
Född 20/4 1837 i Attmar (Västernorrlands län, Medelpad).
Gift man (28/12 1881).
Födelsedatum enligt FS 18570520
Födelseförsamling i källan:
Attmar (Västernorrlands län)
Makarna hade år 1900 sju och 1907 tio hemmavarande barn varav ett är den eftersökta:
Frida Charlotta Karlsdotter Olsson
f. 1889 i Attmar (Västernorrlands län, Medelpad)
Flicka, barn i familjen
Malungen
Hassela (Gävleborgs län, Hälsingland)
Födelseort i källan: Attmar W.N. län
Föräldrarna hade just mist en dotter med samma namn när Frida Charlotta kom till världen.
Dödboken:
Frida Charlotta född 17/10 1888 - död 7 månader och 24 dagar gammal den 11/6 1889 i Attmar
Attmar (Y) C:7 (1887-1895) Bild 150 / sid 140
Det framgår av husförhörslängden att Frida Charlotta emigrerat till Amerika.
Här är familjen:
(Inflyttade 1894 från Attmar till Hassela)
Hassela (X) AI:13 (1893-1899) Bild 352 / sid 341
Hassela (X) AIIa:1 (1900-1911) Bild 3590 / sid 347
Attmar (Y) AII:1a (1897-1912) Bild 2910 / sid 286 (Amerika 14/9 1907)
Attmar (Y) AII:3b (1926-1941) Bild 230 / sid 365
Det verkar inte som att något av hennes syskon utvandrade.
Emibas
Olsson Karlsdotter, Frida Charlotta (Kolaredotter, ogift kvinna)
Utvandrad 14/9 1907 från Långskog, Attmar, Västernorrlands län (Medelpad) till Amerika
Källa: Husförhörslängd s 286 (Attmar)
Svenska förteckningen över emigranter 1783-1991
Namn: Frida Charlotta Olsson Karlsdotter
Födelse: 23/12 1889 i Västernorrland.
Avfärd: 14/9 1907 från Västernorrland
Ankomst: Amerika
Databasen Emigranten Populär 1783-1951
Namn: Frida C Olsson
Födelse: ungefär 1890
Ankomst: Winnipeg Manitoba
Sverige, emigrantregister 1869-1948
Namn: Frida C Olsson
Avfärd: 30/9 1907 Malmö Agency
Ankomst: Hull, England
Göteborg, Sverige, passagerarlistor 1869-1951
Namn: Frida C Olsson
Födelse: Attmar Västernorrland ungefär 1890
Avfärd 30/9 1907
Ankomst: Hull, England
Frida Charlotta Karlsdotter Olsson reste alltså först till Hull i England som brukligt var. Jag läser på internet Rolf Simonssons intressanta text om emigrationen "Tidlös Spännande Historia" som du hittar här.
Mellan åren 1865 och fram till 1914 hade en miljon svenskar utvandrat till Amerika och sammanlagt från hela Europa 39 miljoner människor. Första Världskriget som utbryter 1914 stänger temporärt den svenska trafiken men den återupptas efter krigsslutet år 1918 då med direktgående passagerarfartyg Göteborg-New York. lnnan dess var man tvungen att resa dit i etapper via Hull och Liverpool i England.
I första hand var det de unga och ogifta som for. För den som sökte framtiden i Amerika var det på flera sätt en fördel att vara ensam och ogift.
Störst bland antalet emigranter är de unga ogifta kvinnorna. Orsaken anses vara den stora befolkningsökningen i Sverie och svältåren i mitten av 1860-talet då Sverige plågades av hungersnöd.
Utvandrarna köpte sin resbiljett av rederiagenten för den Atlantgående linjen. De var också - innan de fick köpa själva biljetten = passagerarkontraktet - tvungna att ordna ett s.k. utflyttningsbetyg från sin hemförsamling. Som regel reste de inom två veckor sedan de fått sitt utflyttningsbetyg.
Summan för hela resan från Göteborg till ankomstorten i Amerika berodde främst på vart hon eller han skulle resa, men också på när biljetten hade utfärdats eftersom konkurrensen mellan de olika oceangående linjerna var hårdare under vissa tider. Priset på de fåtaliga kontrakt som finns kvar i Sjöfartsmuseets arkiv varierar mellan 115 och 290 kronor.
De fiesta som utvandrade från Sverige reste ut via Göteborg. Genom Gamla Tullhuset vid Packhuskajen - där fartygen låg vid kajen - fördes flertalet av alla dessa människor som lämnade hemlandet, sammanlagt över en miljon emigranter. Detta var platsen för utvandrarnas/emigrantemas sista steg på den svenska fosterjorden. När ”gråtartrappans” (Trapphuset i Tullhuset) sista steg var trampade fanns det ingen återvändo.
Från år 1866 och fram till krigsutbrottet för första världskriget i Augusti 1914 gick resvägen till Nordamerika med passagerar-fartyg från Göteborg till Hull på den Engelska västkusten. Härifrån fortsatte man med tåg till Liverpool som var hemmahamn för de stora etablerade brittiska atlantgående emigrantrederierna. Från Liverpool reste man med dessa rederiers fartyg vidare till New York.
Fartyget anlöpte Hull vanligtvis pa söndag eftermiddag. Oavsett ankomsttiden på söndag så fick emigranterna stanna ombord på fartyget hela söndagen. Tidigt på måndag morgon fick de en lätt frukost och lämnade sedan fartyget. Stuveriarbetarna lossade samtidigt resgodset och varje emigrant fick visa upp sina koffertar och vad dom i övrigt hade med sej för de Engelska tullmyndigheterna.
Just på söndagar och måndagsmornar kom emigrantfartyg till Hull från många olika hamnar: tex Christiania (Oslo), Bergen, Trondhelm, Köpenhamn, Hamburg och så Göteborg. Kajerna var fulla av emigranter och trängseln gav intryck av livet i en myrstack.
Därefter gick man till den närbelägna järnvagsstationen för North Eastern Railway som drev jämvägslinjen Hull-Liverpool. Konduktören stoppade den ena vagnen efter den andra full av emigranter i de obekväm 3:e klass-vagnarna som saknade både toaletter och dricksvatten. Efter 5 timmars resa genom det Engelska landskapet var man framme i Liverpool.
Enligt emigrationskontraktet skulle utvandrarna resa vidlare därifrån till Nevv York inom 12 till 48 limmar efter avslutad tullexpedition.
Wilsonlinjen.
Den engelske skeppsredaren Thomas Wilson som 1840 hade
startat en reguljär ångbåtstrafik (Wilsonlinjen) mellan Hull, Göteborg och Christiania (Oslo) med en avsegling per vecka i vardera riktningen gjorde under 1850-talet ett lyckokast då han ingick ett avtal med dessa atlantlinjer om samtrafik för befordran av emigranter från Skandinavien. Från början var man endast inriktad på att skeppa svenska exportprodukter till England men man börjar också att transportera utvandrare och efterhand som emigrationen i mitten av 1860-talet tar riktig fart sätter man in nytt och större tonnage på rutten. I april 1866 anlöpte den nybyggda ångaren HERO Göteborg och tidningarna i staden karaktäriserade henne som: "En av de vackraste och för denna sjöfart mest praktiska och elegant inredda som man har varit i tillfälle att se ”.
Wilsonlinjens fartyg avgick en gång per vecka - varje fredag - med 500
emigranter till Hull. Hon gjorde I2-13 knop och resan över Nordsjön tog cirka 40 timmar.
Från och med 1869 hade resande-strömmen av emigranter från Göteborg ökat så kraftigt att rederiet fick sätta in extrafartyg. Så istället för ett fartyg i veckan kunde då tre ångare avgå samtidigt med tillsammans upp till 1500 emigranter.
Hur det kunde se ut när ett av dessa fartyg skulle avgå framgår av en artikel i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning från slutet av 1860-talet: ”Överfarten av utvandrare till Amerika tyckes ha blivit uteslutande ett monopol för ångfartygen som varje vecka avgår till Huil. Må vi gå ombord på en av dem och följande tavla möter oss: ”Hela däcket är belamrat med kistor (Reskoffertar) och sängkläder.Här och där synas grupper av äldre och yngre som ordnar sig inför färden. Signalen ljuder, ögonblicket nalkas då avskedets stund är inne. Nu förändras snart situationen. Vänner och bekanta lämna fartyget.
Resenärerna komma så talrikt som möjligt längs sidan för att se sista skymten av Staden. Nu, då maskinen sättes igång biir det oro i lägret, gråt och klagan, skrik och väsen och mången som nyss varit likgiltig och lugn blir nu annorlunda till mods vid tanken på hemmet och det flydda liv som han tilibragt i sitt fädernesland. ”Farväl, kära Sverige! ljuder ur allas munnar.”
"Emigranterna föras till oiika avdelnirigar ombord på skeppet. Den aktre föriäggningen utgörs av en del av en lång gång och är belägen akterut. Den är 47 fot lång och 28 fot bred. Sovarrangemanget består tre hyllor på varje sida av fartyget och går igenom avdelningens hela längd. Dessa hyllor är inte avdelade på något sätt som avmärker sovutrymmet för varje emigrant. De är 5 fot och 18 tum breda och har en kraftig bräda 8 cm hög vid den yttre kanten och den breda motjärnspanten på fartygssidan. Hyllorna hålles uppe av rejält kraftiga stöttor med tvärslag mellan dem och fartygssidan och de bär upp bräderna som utgör hyllorna. Den lägre hyllan är I5 tum över däcket, avståndet mellan hyllorna är 32 tum och den övre hyllan är 42 mm till däcket ovanför”.
Passagerarna som kom ombord var ledsagade av agenten för den Atlantlinje som de senare skall korsa Atlanten med. Dessa agenter ser till att deras respektive grupper har rymligt utiymme och grupperar dem ombord på fartyget uppenbarligen så mycket som möjligt tillsammans. En halvtimme efter det att fartyget avseglat fick emigranterna sin första måltid bestående av kaffe, bröd, skorpor och smör och sill. Sedan ,när mörkret inträtt gick de ned och inrättade sig för natten.
Emigranten Populär 2006
Olsson Frida C, 17 år, födda 1889/1890 i Attmar.
Titel: Syster
Utresehamn: Göteborg den 30/9 1907
Destination Winnipeg Man.
Medåkande: JA
Destination Winnipeg Man.
Medåkande: JA
Hon har alltså sällskap med någon - troligen en syster - när hon utvandrar. Men vem?
Det visar sig att de faktiskt var åtta ungdomar från Attmar i Västernorrland som emigrerade med samma båt - ångfartyget Ariosto - den 30/9 1907 med samma destination Winnipeg Man. Sex hade registrerade medåkande och två resten ensamma:
Det visar sig att de faktiskt var åtta ungdomar från Attmar i Västernorrland som emigrerade med samma båt - ångfartyget Ariosto - den 30/9 1907 med samma destination Winnipeg Man. Sex hade registrerade medåkande och två resten ensamma:
- Flodin Ida M född 1887/1888 (19 år) titel: Syster. Utv dag 30/9 1907 till Winnipeg Man.
- Flodin Manda född 1889/1890 (17 år) titel: Syster. Utv dag 30/9 1907 till Winnipeg Man.
- Johansson Signe född 1888/1889 (18 år) titel: Systerdtr. Utv dag 30/9 1907 t Winnipeg Man.
- Nilsson Hulda M född 1871/1872 (35 år) Ingen titel. Utv dag 30/9 1907 till Winnipeg Man.
- Olsson Frida C född 1889/1890 (17 år) titel: Syster. Utv dag 30/9 1907 t Winnipeg Man.
- Olsson Märta Olivia född 1883/1884 (23 år) Ingen titel. Utv dag 30/9 1907 Winnipeg Man. Två åkte ensamma men till samma destinationn:
- Larsson Adolf Leon född 1879/1880 (27 år) Ingen titel. Utv dag 30/9 1907 till Winnipeg Man.
- Nyberg J Mathilda född 1885/1886 (21 år) Ingen titel. Utv dag 30/9 1907 till Winnipeg Man.
Hon återvände till Sverige och dog ogift den 11/4 1961. Hon var då skriven på Vintergatan 12 i Sundsvall. Det kan mycket väl finnas syskonbarn i Sverige som kan berätta om henne.
1907 gick Wilsonlinjens ordinarie ångare:
Ariosto (1891-1909), Calypso (Hull, fred);
Spero, Volo (Hull, månd);
Orlando, Rollo (Grimsby, onsd).
Jag kan inte se att Frida C Olsson kommer fram till New York. Betyder det att de helt enkelt tog en annan båt än amerikafararen i Hull, England? Winnipeg är nämligen en stad i provinsen Manitoba i Kanada.
Jag hittar flickorna Olsson - Märta Olivia, 23, och Frida, 17, hos Ancestry, Kanadensiska passagerarlistor 1865-1935. De kommer med båten "Canada" från Liverpool i England till Montreal, Quebec i Canada den 11 oktober 1907.
I databasen står att Frida heter Frida Alison varför de är inskrina under A (bokstavsordning) men det står faktiskt Olsson i passagerarlistan.
Märta Olivia står antecknad som Mortha Alvira Alison född ca 1884.
De kan läsa och skriva, är ogifta och ska fortfarande till Winnipeg.
Fartyget Canada var en fransk båt som gick i trafik 1876-1908. Den hade tre master och två skostenar.
Built by Chantiers de l'Atlantique, St., Nazaire, France. Tonnage: 4,287. Dimensions: 354' x 43'. Single-screw, 13 1/2 knots. Compound engines. Three masts and two funnels. Converted from paddle-wheels to screw propulsion in 1876.Historia:
First voyage: Havre-New York, April 22, 1876. Trans-ferred to Havre-Panama route in 1886. Scrapped in France, 1908. Ex-Panama (1876).
Tidningen Släkthistoria har skrivit en intressant artikel om
Det är en mycket bra och informativ artikel om de 100 000 svenskar som emigrerade till Kanada.
Några citat:
"Elinor Berglund Barr, som bor i Thunder Bay vid Lake Superior och som 2015 gav ut boken Swedes in Canada – Invisible Immigrants, hade svenska förfäder som anlände från Skog i Ångermanland till Kanada år 1907."
Dvs samma år som ungdomarna från Attmar anlände.
"I Winnipeg är Neil Carlson idag Sveriges konsul. Hans far Edvin Karlson från Stora Skedvi i Dalarna kom till Winnipeg 1930 och hans anteckningar visar att varje dag var en kamp för att överleva."
Tidningen Släkthistoria har också skrivit om släktforskning i Kanada.
Du hittar artikeln här.
Men det är bättre idag.
Googla:
Canada Census så får du upp folkräkningarna 1861, 1911, 1916 mfl.
Man får många träffar som är intressanta. Folkräkningar finns även hos Family Search och hos Ancestry som nog är bäst. Här måste man verkligen vara detektiv. Inte minst för att kanadensarna skrev sina invandrares namn lika illa som vi antagligen gör med våra idag. Kämpa på!
I Amerika hittar jag inga spår efter Frida C Olsson. Men det är svårforskat, som sagt, så det kan finnas. Det är bara att gräva på. Lycka till!
