Jag har en stalker, en ondsint pensionär i Sundbyberg med ett synnerligen sorgligt eget liv, som ibland längtar alldeles förfärligt mycket efter en kontakt med mig. Då brukar han sno ihop en släktforskningshistoria som låter spännande nog för mig att bita i. Och så skickar han alltihop anonymt då han vet att jag gärna hjälper folk och svarar på släktforskningsfrågor. Det hela går i förlängningen ut på att han ska skaffa sig information som han sedan kan förvränga efter sitt eget sjuka huvud och smutskasta mig med över halva internet. Det är det som är hans stora grej.
Förra hösten dök han upp som Eric J Erickson, en påstådd svenskättling från Ammon, Idaho i Amerika som ville diskutera begreppet "oäkta barn". Han trasslade in sig i en påhittad familjehistoria som han naturligtvis inte kunde hålla ihop och bestämde sig till sist för att försvinna ur mailboxen. Den gången skrev han på engelska och jag tog google translate till hjälp. För mig spelar det nämligen inte så stor roll vem som skriver så länge släkthistorierna går att följa. Men det gjorde den alltså inte.
Hej Monica!
Mitt namn är Irina Oborina och jag skriver till dig från Georgien. Jag hjälper min vän Julia att försöka hitta sin pappa, och under vårt sökande upptäckte jag din artikel ”Svenskar i Leningrad”, som publicerades den 20 juli 1990.
Jag blev verkligen glad när jag hittade den. Det är ett av de få konkreta historiska spår vi har lyckats hitta.
Julias pappa hette Milan, var serb och föddes troligen mellan 1967 och 1970. Enligt familjens uppgifter arbetade han med renoveringen av Hotell Europa i Leningrad någon gång mellan 1989 och 1991. Tyvärr känner Julia inte till hans efternamn.
I din artikel skriver du att omkring 300 jugoslaviska arbetare deltog i renoveringen. Du berättar också om XXXX från XXXX och nämner arbetsledaren Yngve från Åkersberga.
Det fick mig att tänka att någon av dem kanske visste vilka jugoslaviska företag som arbetade på hotellet, eller fortfarande minns någon av arbetsledarna.
Jag undrar därför om du möjligen har kvar anteckningar, fotografier eller annat material från reportaget. Kanske minns du också Yuuus efternamn, eller vet hur vi skulle kunna komma i kontakt med någon som arbetade där?
Vi söker framför allt namnet på Milans arbetsgivare, eftersom det skulle kunna hjälpa oss att hitta hans fullständiga namn i gamla arkiv.
Jag förstår att det har gått 36 år, men ibland kan en liten detalj göra stor skillnad.
Jag såg också att du är intresserad av släktforskning, och därför hoppas jag att du förstår varför den här frågan betyder så mycket för Julia.
Om du skulle kunna hjälpa oss med ett minne, ett namn eller ett tips om var vi kan leta vidare, vore vi oerhört tacksamma.
Tack för att du har bevarat din artikel och för att du tog dig tid att läsa mitt mejl.
Varma hälsningar,
Irina Oborina
Från: soga.irina.r@gmail.com
Självklart får han svar också...
Grand Hotel d'Europe byggdes mellan 1873 och 1875 efter ritningar av den schweizisk-ryske arkitekten Ludwig Fontana. Det öppnade den 9 februari 1875. Hotellets öppning anges ofta som den 28 januari 1875, eftersom Ryssland fortfarande använde den julianska kalendern vid den tiden, vilken var 12 dagar efter den gregorianska kalendern som användes i resten av världen. [ 1 ] Hotellets interiörer renoverades av arkitekten Fjodor Lidval mellan 1907 och 1914 i jugendstil. Ytterligare arbeten utfördes vid denna tid av Leon Benois , inklusive ett anmärkningsvärt dekorativt målat glasfönster och tak i matsalen. [ 2 ] Under sovjetperioden var hotellet känt som Hotel Evropeiskaya.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar