2000-talet

 2000 Romer inklusive resandefolket blir jämte samer, sverigefinnar, tornedalingar och 

           judar erkända som nationell minoritet. Alla varianter av språket romani 
           (romani chib) får status som minoritetsspråk.

           FN:s specialsession, Kvinnor 2000: Jämställdhet, utveckling och fred inför 2000-talet

           Nationellt råd för kvinnofrid inrättas i Sverige.

          År 2000 fanns 6 056 000 fasta telefonabonnemang i Sverige varav 5,8 miljoner var 

          analoga. Jämför med 2023.

2001 Jämställdhetslagen förstärks och förtydligas vad avser bestämmelser om jämställda
          löner.

          Lag om likabehandling av studenter i högskolan.

          Wikipedia startade 14 januari 2001. 

Bouppteckningar t.o.m. 2001-06-30 är inlevererade till landsarkivet. Detta innebär att samtliga bouppteckningar inregistrerade före den 1 juli 2001 numera finns på landsarkiven. Beställningar görs enklast på Riksarkivets hemsida, www.riksarkivet.se. Kopior av bouppteckningar kan tillhandahållas som papperskopior eller digitalt via e-post. Bouppteckning fr.o.m. den 1 juli 2001 finns hos Skatteverket och kopior beställs hos Skatteverket.

2002 Antal dagar i föräldraförsäkringen utökas med 30 sk sjukpenningdagar till 480 dagar. 
           60 av dagarna areserveras för vardera föräldern och kan inte överlåtas. 

2002-2004 Sars (Severe acute respiratory syndrome, "svår akut respiratorisk sjukdom")
           tidigare kallad sal eller SAL efter svår akut lunginfektion, är en smittsam 
           lunginflammation orsakad av coronaviruset SARS-CoV som beskrevs i Hongkong och
           Vietnam i februari 2003. 16/11 2002 - 19/5 2004. Antal döda 774. 
2003 Irakkriget 2003-2011 vilket fick kolera att blossa upp där. 

2004 En utredning tillsätts om översyn av jämställdhetspolitiken. Regeringen beslutar om 
           handlingsplan för jämställdhetsintegrering inom Regeringskansliet. 

Riksförbundet för samhällets styvbarn bildades i ett försök att ge upprättelse åt de barnhemsbarn som under 1900-talet utsattes för vanvård. 

2005 Skärpt lagstiftning mot könsdiskriminering.

           Lesbiska par får inseminera. Tidigare kunde en kvinna som ville bli med barn enbart
           få hjälp av vården om hon var gift eller bodde tillsammans med en man. 

2006 En statlig utredning av alla de hundratusentals barn som hade tvångsplacerats i 
           fosterhem under 1900-talet visade 2006 att många hade blivit misshandlade, 
           isolerade och utsatta för sexuella övergrepp. De drabbade skulle kunna söka 
           ersättning men flera än hälften fick avslag. 

2006 hittades influensaviruset H5N1 hos flyttfåglar i Sverige. Inga människor smittades då. 

          Men typen förekommer fortfarande bland fåglar och har sedan tio år tillbaka spridit sig

          i Europa, Mellanöstern och Afrika. För det mesta tycks smittan inte smitta människor

         särskilt lätt, men om den gör det leder den till svår sjukdom, ofta med dödlig utgång.
2008 Jämställdhetsbonus från Försäkringskassan till de som delar föräldraförsäkringen
           lika.

2008 Koleraepidemi i Zimbabwe 2008-2009.

2009 Svininfluensan eller den nya influensan var en pandemisk influensa som orsakades av
          en ny variant av influensavirus typ A av subtypen H1N1. Viruset påträffades första
          gången i mitten av april 2009 hos två insjuknade patienter i USA. 
          Januari 2009 - 10 augusti 2010. Orsak:  H1N1/09-pandemiviruset

De flesta som drabbades av svininfluensan blev lindrigt sjuka, men ett fåtal blev allvarligt sjuka och cirka 30 000 personer i världen har dött av sjukdomen, många unga. I Sverige vaccinerades över sex miljoner människor. Cirka 30 000 personer runt om i världen har dött av sjukdomen fram till hösten 2012. I efterhand har det visat sig att vaccinet kunde orsaka narkolepsi hos barn under 20 år. Mellan 150 och 200 fall har konstaterats i Sverige.

2009 Diskrimineringsombudsmannen bildas.

          Diskrimineringslagen infördes.

Diskriminering är när en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor som inte bygger på meriter eller talanger. I begreppet Diskriminering är underförstått att åtskillnaden innebär något negativt för den drabbade. Det anses diskriminerande att göra åtskillnad på grund av sådana egenskaper som anses medfödda, förvärvade eller ibland valda eller grundläggande för den kulturella identiteten. Sådana egenskaper kan vara till exempel kön, etnicitet, funktionsnedsättning, klädstil, ålder, hudfärg, inkomst, kroppsbyggnad, sexuell läggning och religiös eller politisk åsikt. 

Diskriminering kan finnas på strukturell nivå, genom att en stat har olika lagar för olika grupper eller genom att samhällsnormen innebär att vissa grupper behandlas sämre. Diskriminering kan också finnas på individuell nivå, genom att en person, en myndighet, en organisation eller ett företag utifrån sin egen uppfattning, särbehandlar olika individer. Att göra åtskillnad på personer baserat på deras meriter, deras kompetens eller andra personliga kvalitativa egenskaper anses inte vara diskriminering.

2009 den 16 juni beslutades att låta värnplikten i Sverige vila i fredstid.

2010 Jordbävning i Haiti vilket orsakat utbrott av kolera. 

2010 50-öringen i koppar, det sista svenska öresmyntet upphör att gälla. Men öret finns kvar 

          som räkneenhet. 

2010 Beslutet från 2009 om att låta värnplikten vila i fredstid trädde i kraft 1 juli 2010. 

2012-2015 Coronaviruset Middle East Respiratory Syndrome (MERS-coronavirus) 
         upptäcktes 2012 och orsakar sjukdomen mers. Flest fall har rapporterats från arabiska
         halvön och från ett utbrott i Sydkorea med sitt ursprung på den arabiska halvön. 
         Inga fall har påvisats i Sverige. Smittkällan tros vara kameler. 

Åretssäsongsinfluensa (sedan när?)
Varje år kommer en influensa under vintern. Viruset gillar kylan och under vårt sommarhalvår cirkulerar virusen på södra halvklotet. Vaccinet skapas genom att studera vilka stammar som förekommer på södra halvklotet.
Vaccinering pågår för årets säsongsinfluensa som troligen är en variant av H1N1 svininfluensan. Personer som tillhör riskgrupper rekommenderas att vaccinera sig.

2013-2016 Ebolautbrottet i Västafrika 2014 var en omfattande epidemi av ebola i de 
          västafrikanska länderna Guinea, Liberia och Sierra Leone. Några ebolafall bekräftades
          även i Nigeria och Mali och ett ebolafall bekräftades i Senegal. 
          Antal smittade: 28 646. Antal döda 11 355.

2014 i december beslöt regeringen att krigsplacerade värnpliktiga kan inkallas till 
          repetitionsutbildning vilket också tillämpats. 

2014 Torplämningar byggda före 1850 blev detta år fornminnesskyddade i kulturmiljölagen. 

2015 försvann telefonkioskerna ur vår stadsmiljö. 

2017 meddelades den 2 mars att värnplikten skulle återinföras från och med 1 juli samma 
         år. Den första årskullen som inkallades till grundutbildning bestod av 4000 kvinnor 
         och män födda 1999.

2017 Den svenska folkskolestadgan fyllde 175 år. 

2018 Jämställdhetsmyndigheten inrättas. Den ska arbeta för att kvinnor och män har
          samma möjligheter att forma sina liv och samhället. 

2018 100-årsjubileum för demokratins genombrott i Sverige. 

2018 En Riksdaler Banko i 1789 års värde motsvarar 348 kronor i januari 2018. 

2020 Corona pandemin Covid-19. Pågår fortfarande 2022 men är mindre allvarlig med en vaccinerad befolkning. 

2022 Postnord inför varannandagsutdelning av brev.

2022 Tio procent av alla kvinnor under 50 år har utsatts för våld eller känt sig rädda för våld i 

          en nära relation under det senaste året. Det framgår av Expressen/Sifos nya mätning.

          – Siffrorna visar på ett enormt mörkertal jämfört med hur många kvinnor som gör 

          polisanmälningar, säger Olga Persson, ordförande i Unizon som samlar landets kvinno- 

          och tjejjourer. Sju procent av Sveriges kvinnor, mer än 260 000, har utsatts för våld 

          eller känt sig rädda i en nära relation under det senaste året, visar en ny mätning av 

          Kantar Sifo gjord på uppdrag av Expressen. För kvinnor under 50 år är siffrorna ännu 

          högre. Av dem har 10 procent utsatts eller känt sig rädda.

2023 fanns 872 00 fasta telefonabonnemang i Sverige varav 700 000 var ip-telefoni  

          (webbtelefoni eller bredbandstelefoni)

2026 ska hela tele-kopparnätet i Sverige vara avvecklat. 

Tidsaxel

Förhistorien (c:a 12 000 f.Kr.–1050 e.Kr.)

Äldre medeltiden (1050–1250)

Folkungatiden (1250–1389)

Kalmarunionen (1389–1520)

Äldre vasatiden (1521–1611)

Stormaktstiden (1611–1721)

Frihetstiden (1719–1772)

Gustavianska tiden (1772–1809)

Union och ny konstitution (1809–1866)

Industrialiseringen (1866–1905)

1900-talets början (1905–1914)

Första världskriget (1914–1918)

Mellankrigstiden (1918–1939)

Andra världskriget (1939–1945)

Efterkrigstiden (1945–1967)

Slutet av kalla kriget (1968–1991)

Nutiden (1991–)

__________________________________________________________


Den svenska folkbokföringen genom tiderna

Före det ständiga knektehållet med dess indelta soldater (som infördes under Karl XI:s tid i slutet av 1600-talet) rekryterades soldater genom utskrivningar bland befolkningen. Socknarna indelades i rotar, och i varje rote uttogs en man till knekt. För detta ändamål fördes längder över män i vapenför ålder. Dessa längder kallades utskrivnings- eller mantalslängder. Den ursprungliga betydelsen av ordet "mantal" är då "antal människor". 

Det är dock oftast andra längder än dessa militära som avses när man talar om mantalslängder. För att finansiera kriget mot Polen infördes 1625 bl.a. en kvarntull, en avgift för all mald säd, vilken skulle betalas av alla stånd. De som malde hemma på handkvarnar skulle själva uppge hur mycket som malts av varje sädesslag. Det inbjöd naturligtvis till fusk, och för att förhindra detta förbjöds handkvarnar 1627. Dock fick präster och bönder ha kvar handkvarnar om de i stället för kvarntullen betalade en särskild avgift för varje hushållsmedlem över 12 år. Fr.o.m. 1628 finns det längder, kvarntullsmantalslängder, över dem som skulle betala denna mantalsavgift. 

Ursprungligen var det valfritt om man betalade kvarntull eller hade kvar sina egna handkvarnar och betalade mantalsavgiften. Efter några år ersattes dock kvarntullen av en mantalsavgift i hela landet. Kvarntullsmantalspenningen, som den kallades, uppfördes 1635 bland de ordinarie skatterna, och skulle liksom kvarntullen betalas av alla stånden. Kvarntullsmantalspenningen kom tidigt att kallas enbart mantalspenning och längderna mantalslängder. 

1655 återgick man till kvarntull i stället för mantalspenning i en del städer, men redan 1660 infördes mantalspenningen på nytt i alla städer utom två. De städer som behöll kvarntullen var Stockholm och Göteborg, och 1706 infördes den även i Karlskrona. I dessa tre städer behölls kvarntullen till 1812, då mantalspenningen infördes även där. 

I de gamla norska och danska provinserna som erövrades på 1600-talet gällde följande: I Skåne, Halland och Blekinge infördes mantalspenningen direkt efter erövringen. Samma sak gällde för inhyses folk i Jamtland. 1669 fick även Båhuslän mantalspenning, och 1693 Gotland. 1693 infördes den även i Jamtland och Härjedalen för alla utom allmogen, och 1810 även för de sistnämnda. Slutligen fick också Särna och Idre mantalspenning 1863. 

Från början var 12 år den undre åldersgränsen för skyldigheten att betala (kvarntulls)mantalspenning. 1652 höjdes den till 15 år, vilket var gränsen under cirka 200 av mantalspenningens 300 år. 1841 höjdes gränsen till 17 år, och 1857 till 18 år. 

Någon övre åldersgräns fanns ursprungligen inte, men fastställdes 1652 till 63 år. Men tillämpningen av den övre gränsen kunde variera från tid till tid och mellan olika delar av landet, och ibland kombineras med andra villkor, t.ex. att man inte längre var hemmansbrukare. 1857 sänktes den övre gränsen till 60 år, men redan 1863 avskaffades den helt. 

Förutom åldern fanns många andra orsaker till befrielse från mantalspenningen:

· Redan 1635 befriades "utfattige, arme och sjuke" som "av allmosor leva måtte".

· 1641 befriades också adelsmännen med familjer samt deras tjänstefolk som "gå till disk och duk". 1652 blev även icke adliga militära befäl i tjänst befriade. Det gällde dock endast befälen personligen, inte deras familjer och tjänstefolk. 1810 avskaffades såväl adelns som befälens befrielse.

· 1693 föreskrevs att meniga ryttare, dragoner, knektar och båtsmän var befriade från mantalspenningen när de var i tjänst, om de inte hade annan privat tjänst vid sidan av eller var hemmansbrukare. Befrielsen gällde dem personligen, ej deras hustrur. Tidigare under 1600-talet hade reglerna varierat såväl mellan de olika vapenslagen som mellan olika delar av riket. Ibland hade t.ex. befrielsen gällt endast när de vistades utrikes; ibland var hustrun befriad, ibland inte. Det indelta manskapets befrielse från mantalspenningen upphörde 1863.

· Förutom dessa grupper var under kortare eller längre tid även andra befriade från mantalspenningen. Bl.a. studenter, salpetersjudare, fabriksanställda, sjömän, fosterbarn, ägare av stenhus samt föräldrar med minst fyra mantalsskrivna barn.

Hur noggrant befolkningen redovisades i mantalslängderna varierade såväl från tid till tid som från distrikt till distrikt. Ursprungligen namngavs endast hushållsföreståndaren, oftast bara med förnamnet; för övriga noterades endast antalet. Antalet noterdes i olika kolumner: man, hustru, söner, drängar, döttrar, pigor m.fl. Senare började man att ange namnet även för andra än hushållsföreståndaren; hustrun var dock i stort sett aldrig namngiven. 

Vuxna befriade medtogs ibland i längden med notering om orsaken till befrielsen, ibland utelämnades de helt; minderåriga saknades alltid. Men då mantalslängderna även kom att användas som underlag för uttag av andra skatter var det viktigt att alla personer upptogs i längden, inte bara de som skulle betala mantalspenningen. Och 1765 föreskrevs att i mantalslängderna skulle uppföras "alla människor som liv äga och följaktligen över- och underårige av vad stånd, ålder och kön de helst vara må". Det var dock vanligt även därefter att det för minderåriga endast noterades antalet i kolumnen, men inget namn. 

Vilken ort en person blev mantalsskriven på kom också att få betydelse för annat än skatterna. T.ex. föreskrevs 1788 att fattigunderstöd skulle betalas av den socken "där fattighjonet antingen haft eget hemman eller såsom inhyses- eller tjänstehjon senast varit i skatt antecknad". Men samtidigt stadgades att "icke något inhyseshjon bör få sig där nedsätta eller något gammalt och mindre arbetsfört tjänstehjon intagas" innan detta hade godkänts av sockenstämman. Denna rätt att hindra inflyttning upphävdes 1847. 

Mantalspenningen avskaffades 1938. Det som ursprungligen var en tillfällig krigsskatt, men redan efter några år blev en ordinarie skatt, kom alltså att bestå i drygt 300 år. Men mantalslängder fortsatte att föras för folkbokföringen även därefter.

Olika kyrkoböcker hade börjat att föras i Sverige redan i början av 1600-talet. Förekomsten av kyrkoböcker varierade dock från stift till stift, likaså föreskrifter om att böcker skulle föras och hur. Gemensamma bestämmelser för hela landet kom först i 1686 års kyrkolag, vilken började att tillämpas 1688 och föreskrev att kyrkobokföringen skulle innehålla följande:

· Längd över alla prästens "åhörare", hus för hus, gård för gård, med anteckningar om deras kristendomskunskap.

· Alla brudfolk med deras föräldrars namn, varifrån de kommer samt "vad vittnesbörd de haft".

· Alla barns, äkta som oäkta, deras föräldrars och dopvittnens/faddrars namn samt födelse- och dopdag och födelseort.

· De avlidnas namn, som i kyrkan eller på kyrkogården är begravna, med kort underrättelse om deras "lägerställen", stånd, villkor, leverne och ålder.

· Deras namn som tid efter annan flytta in uti eller utur församlingen, med underrättelse om varifrån de kommer, "huru de sig förhållit" och vart de far.

Redan i 1571 års kyrkoordning föreskrevs som villkor för nattvardsgång att man kunde "Fader Vår, Tron och Budorden". Katekesförhören hölls först i kyrkan, men husförhör omnämns redan i slutet av 1500-talet. Senare blev husförhören allt vanligare i stället för kyrkoförhören, och i konventikelplakatet 1726 påbjöds husförhör i lag för första gången. (Konventikelplakatet förbjöd konventiklar, d.v.s. privata religiösa sammankomster.) 

Förhörslängden hade redan före 1726 vanligen börjat att kallas husförhörslängd. Dessförinnan kallades den bl.a. katekismilängd, katekisationslängd eller skriftebok. Från början innehöll längden inte små barn, utan endast dem som var gamla nog för kristendomsundervisning och nattvardsgång. Men i samband med att man inrättade tabellverket för att få en ordentlig befolkningsstatistik, så bestämdes 1748 att alla skulle registreras i husförhörslängden. Samtidigt fastslogs att allas ålder skulle noteras i längden samt att prästerna skulle "när barn döpas införa dem strax i sin längd, jämväl där någon dör, bliver gift eller flyttar bort, att det även riktigt noteras uti längden". 

Husförhörslängden, som ursprungligen hade ett rent religiöst syfte, kom alltså att bli en viktig del av folkbokföringen. Därför behölls längderna när husförhörstvånget upphävdes 1888. Men 1895 ändrades benämningen från husförhörslängd till församlingsbok, med en övergångsperiod på sex år. Senast 1901 skulle varje församling ha lagt upp en ny församlingsbok. 

Det fördes även kommunionlängder (nattvardslängder). Ofta fördes det i äldre tider en gemensam kommunion- och katekismilängd, som trots att den var gemensam ibland kallades bara katekismilängd eller bara kommunionlängd. 

Ursprungligen fördes en gemensam bok, kort och gott kallad kyrkobok, för födda, vigda och döda. Senare uppdelades kyrkoboken i tre separata böcker, födelse- och dopbok, lysnings- och vigselbok respektive död- och begravningsbok (tillsammans kallade ministerialböcker). I äldre böcker är det inte ovanligt att endast dop- och begravningsdag, inte födelse- och dödsdag, är angiven. Ofta gjordes anteckningarna först på lösa lappar eller i en kladdbok som senare renskrevs. Ibland kunde det gå flera månader eller t.o.m. år mellan lappnotering och renskrift. Vanligt var att lapp- och kladdboksnoteringarna gjordes av klockaren. 

Vid flyttning från ett pastorat till ett annat fördes man inte bara in i församlingarnas ut- och inflyttningslängder. Ett prästbevis (flyttningsbevis, flyttningsattest) skulle medföras. Där skulle framgå personens kristendomskunskap, förda leverne och om vederbörande var gift eller till äktenskap ledig. Senare tillkom uppgifter som behövdes för folkbokföringen, som t.ex. födelsetid, födelseförsamling, om attesten var utfärdad före eller efter årets mantalsskrivning samt om den flyttande hade skatteskulder. 

1841 beslöts att det varje år skulle göras utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböckerna. Men då dubletterna oftast, i strid med bestämmelserna, förvarades tillsammans med originalen har även de ödelagts vid prästgårdsbränder. Dessa dubletter fördes tills församlingarna fr.o.m. år 1860 blev skyldiga att insända utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböckerna till Statistiska Centralbyrån (SCB). Dessa utdrag insändes varje år t.o.m. 1949. Ur husförhörslängder/församlingsböcker insändes utdrag vart tionde år 1860-1930 och vart femte år 1935-1945.

Enligt krigsfolksordningen från cirka 1620 skulle prästen tillsammans med böndernas ombud upprätta mantalslängder för den militära utskrivningen. Han skulle också notera befolkningens ålder samt de som utflyttat och dött under året. Men redan före denna krigsfolksordning hade prästerna medverkat vid utskrivningarna. 

1620 infördes boskapspenningen, en skatt på böndernas boskap och utsäde. De längder som behövdes för indrivningen upprättades av boskapsräknare. När så kvarntullsmantalslängderna började föras fr.o.m. 1628 så fick boskapsräknarna även den uppgiften, som de behöll när mantalspenningen 1635 blev en ordinarie skatt över hela riket. (Angående mantalslängderna, se Den svenska folkbokföringen genom tiderna, del 1 - Mantalspenning och mantalslängd.) 

Hur det gick till när längderna upprättades framgår av ett sistnämnda år utfärdat "memorial" för att "utfordra boskapsskatten och kvarntullsmantalspenningarna". Där sägs att landshövdingen skulle förordna lagläsaren "och en annan redelig man" att tillsammans med kyrkoherden och sexmännen i varje socken "strax förresa kring socknen och häradet". Man skulle "gå gård ifrån gård, bo ifrån bo" och i "särdeles längder både folket och boskapen med utsädet granneligen anteckna". 

1642 blev boskapspenningen en fast skatt oberoende av antalet kreatur. Några boskapsräknare behövdes alltså inte längre, vilket betydde att det blev mer praktiskt att låta befolkningen komma till mantalsskrivarna i stället för att dessa gick runt i gårdarna. 

När det var dags för mantalsskrivning så skulle "stämningarna uti god tid utskrivas och på predikstolarna avlysas". Mantalsskrivningen förrättades sedan i tingshus, gästgivaregårdar eller andra "ställen varest allmogen med minsta besvärlighet kan komma tillsammans". 

Det normala var ett förrättningsställe i varje socken. Två små socknar kunde dock utgöra ett gemensamt distrikt. Men om socknarna var "stora och vidlyftiga" skulle mantalsskrivningen förrättas på två eller flera platser, så att "ej större distrikt sammankallas än som på en dag kan avgöras och slutas, så att allmogen därifrån samma dag kan bliva entledigad". 

Vid själva mantalsskrivningen gick man igenom gård efter gård och kontrollerade om det var några förändringar jämfört med föregående års längd. Varje hushållsföreståndare var skyldig att närvara och ange alla personer i hushållet. 

1642 överfördes ansvaret för mantalsskrivningen från lagläsarna till fogdarna i varje "befallning" (fögderi). Prästerna fortsatte dock att som tidigare fungera som sekreterare vid mantalsskrivningarna tills särskilda mantalskommissarier fick ansvaret för mantalsskrivningen 1652. Mantalskommissarierna ledde sedan mantalsskrivningen ända tills det 1779 beslöts att häradsskrivarna skulle överta den uppgiften. Övergången skedde dock succesivt, och den siste mantalskommissarien lämnade sin post först 1812. 

Även lokala förtroendemän, såsom sexmän och nämndemän m.fl., hade under olika tider skyldighet att närvara vid mantalsskrivningen och lämna upplysningar om befolkningen. 

Senare fick även de skattskyldiga rätt att kontrollera att mantalsskrivningen blivit korrekt utförd. 1727 bestämdes att mantalslängden skulle uppläsas i varje socken innan den underskrevs. 

Prästerna hade alltså tidigt en central roll vid mantalsskrivningen. Sedan enhetliga regler för kyrkobokföringen införts genom 1686 års kyrkolag, bestämdes också 1693 att kyrkoherden till mantalsskrivningen skulle medtaga "kyrkoboken, varuti vars och ens födelse i församlingen bör vara antecknad". Prästerna protesterade dock mot att tvingas delta i mantalsskrivningen, och 1723 upphävdes detta tvång. Men kyrkoboken skulle fortfarande användas vid mantalsskrivningen. 1752 bestämdes, trots prästernas motstånd, att även husförhörslängden skulle användas. (Angående kyrkobokföringen, se Den svenska folkbokföringen genom tiderna, del 2 - Kyrkobokföring enligt 1686 års kyrkolag.) 

För att komma till rätta med felaktigheter och fusk vid mantalsskrivningen kom en ny mantals- och skattskrivningsförordning 1812. Enligt den blev prästerna åter skyldiga att deltaga vid mantalsskrivningen, men nu i första hand i sin egenskap av ansvariga för kyrkobokföringen, vilken i fortsättningen helt kom att utgöra grunden för mantalsskrivningen. För att husförhörslängdens uppgifter skulle vara aktuella och kunna användas vid mantalsskrivningen blev alla hushållsföreståndare skyldiga att vid varje års husförhör noga redovisa vilka som ingick i hushållen. Vidare skulle av flyttattesterna framgå om de utfärdats före eller efter årets mantalsskrivning i utflyttningsförsamlingen. Därmed samordnades kyrkobokföring och mantalsskrivning definitivt. 

Genom en ny förordning 1861 skildes föreskrifterna för själva mantalsskrivningen slutligt från föreskrifterna för de skatter som uttaxerades med mantalslängden som grund. Mantalsskrivningen blev därmed en ren folkbokföringsförrättning. 

Genom kyrkobokföringsförordningen 1894 ersattes husförhörslängden fr.o.m. 1895 av församlingsboken, och enhetliga formulär för alla kyrkoböcker infördes. Även kyrkobokföringen kom därefter att i stor utsträckning vara en ren folkbokföring. 

1946 infördes länsbyråer för folkbokföringen. Samtidigt fick varje person ett niosiffrigt födelsenummer, bestående av födelsedatumet och ett tresiffrigt nummer, med särskilda nummerserier för varje län. Vid datoriseringen av folkbokföringen 1968 tillades en tionde siffra, en kontrollsiffra, och födelsenumret kallas därefter personnummer. 

Efter den här beskrivna stegvisa samordningen av mantalsskrivning och kyrkobokföring utvecklades en ren folkbokföring bestående av dessa båda delar. Eller som det stadgades i den folkbokföringslag som gällde fram till 1991:

Folkbokföring sker

dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring),

dels årligen hos skattemyndighet i mantalslängder församlingsvis för varje kommun (mantalsskrivning).

Den slutliga samordningen av folkbokföringen ägde rum den 1 juli 1991 när skattemyndigheten övertog även kyrkans del av folkbokföringen. Därmed upphörde den dubbla folkbokföringen med kyrkobokföring och mantalsskrivning.

________________________________________________________________________

Lista över regenter

Följande lista över Sveriges regenter redogör för de personer som har varit regenter (kungar, regerande drottningar eller riksföreståndare/rikshövitsmän) i kungariket Sverige sedan slutet av 900-talet. Landet har varit en monarki i över tusen år.^[1][2] Monarkins innehåll och makt, liksom Sveriges omfattning och sammansättning har varierat över tiden.^[1]

Det har därför med all sannolikhet funnits kungar i Sverige före den här listans början. Det finns också osäkra och motsägande uppgifter om sådana kungar. Dessa gestalter kallas därför sagokungar, även om vissa historiker vill se en del av dem som historiska^[3] (se svenska sagokungar). Även för de regenter som finns i nedanstående lista finns osäkerheter. Samtliga uppgifter mellan Stenkil och Filip och mellan Inge den yngre och Sverker den äldre är osäkra och det har förmodligen funnits ännu fler kungar och tronpretendenter under den tiden än de vars namn överlevt till idag.

Ordningstal på kungar är kända i Sverige sedan Erik XIV 1560. Han utgick från Johannes Magnus bok Historia de omnibus Gothorum Sveonomque regibus,^[4][5] som framställde en fantasifull lista över alla svenska kungar sedan syndafloden,^[2][4] och kom fram till att Erik var nummer XIV. Samma sak gäller de kungar som har namnet Karl där Karl Sverkersson är den förste historiskt belagde kungen med detta namn,^[2] men den sjunde enligt Johannes Magnus kungalängd. Den förste historiskt belagde kungen från vilken en vedertagen kungalängd har kunnat upprättas är Erik Segersäll.^[2][4]

Den nuvarande kungen, Carl XVI Gustaf, kommer från den Bernadotteska ätten, som har regerat Sverige sedan 1818.

Se listan här.

_____________________________________________________________


Sveriges gamla lagar: 
http://www.domboksforskning.se/lagar/Lagar.htm