Jag hittade en intressat artikel i Falkenbergs mfl tidningar daterad 1900. Den handlar om Sveriges då aktuella ficktjuvar som gjorde livet surt för vanligt folk på marknader mfl platser. Det går att para ihop berättelsen med polisens arkiverade bilder så jag gjorde ett försök. Håll till godo!
Svenska ficktjufvar
 |
| Johan Erenfrid Albin Westermark- Rosén-Rab i samband med frigivning från Malmö Centralfängelse1907. |
 |
| Gustaf Adolf Pettersson van der Hagen Marknadsbesökare, hästhandlare, ficktjuv född 1839 i Finland. Polisunderrättelser |
Gustaf Oskar Larsson Hallström och hans gode vän Johan Svensson sedermera haft mera storslagna planer, i hvilka ej sådana simpla ficktjufvar som gamla bekanta från marknadsresorna här i Sverige, där de eljest passat nog så bra, kunnat, i brist på tillräcklig världsvana och elegans spela någon roll med framgång.
Rosén har däremot så sent i tiden som 1889 opererat å marknader tex i Eksjö såsom chef för en Skåneliga, bestående af 11 ficktjufvar, däribland Anna Maja Carlsson-Busch (född 1829) och dennas dotter Inga Maria Hasselroth samt den från besök här bekanta ”Skånska Ingrid” d.ä. samt ”Bussapojkarne” mfl
Westermark-Roséns forne vänner, ficktjufvarne Gustaf van der Hagen och dennes hustru samt Bengta Andersson-Lång, med hvilka han haft mycket gemensamt, lemnades 1884 åt sitt öde, sedan han med dem råkat fast i Kristiania mfl städer hvaretter W.R gjorde ett olyckligt besök hos danskare, som qvarhöll den celebre fången till 1888, då han fick underrättelse om den stora branden i Sundsvall.
 |
| Anders Olof Hallin i samband med frigivning från Långholmens straff- fängelse 1875 |
Under en tidsrymd af närmare 20 år har W-R alltjämt i full verksamhet, lyckats slingra sig undan straff här i landet, under det han en och annan gång råkat fast i utlandet, men kom så året 1895, då trävaruhandlanden Johansson mördades i Bastuträsk, för hvilket mord W-R en lång tid satt häktad såsom misstänkt.
Vid
tiden före denna sorgliga händelse, som på sin tid väckte ett så stort
uppseende här och i utlandet, stiftade W-R genom den beryktade
ficktjufven Per Axel Björkmans och ”Kort-Lasses” förmedling bekantskap med då
ostraffade och okände bondesonen Erik Johan Wiklund, nu en bland de mest
förslagne och djärfve ficktjufvar i vårt land och deltagare i Hallströms och
Hallinskans konstnärsresor till Danmark med flera orter.
 |
| Charlotta Christina Andersdotter Brink senare gift I Hallin och II Sättergren Fick- och juveltjuv. Foto 1888. |
Dock lyckades det en skicklig ”spanare” få korn på den ofta med förkärlek vid järnbanestationen sig uppehållande elegante och ståtlige svensken, som vid stöldernas föröfvande alltid hade sina händer instuckna i pälsens eller öfverrockens sidoöppningar, hvilket mycket förvånade polisen, för hvilken W-R skämtsamt anmärkte, att i Sverige brukade de ej fickor på sina ytterplagg.
Bland Stockholmspolisens signalementsfotografier finns den här bild på Charlotta Christina Brink Andersdotter gift I Hallin och gift II Sättergren. Det framgår dessvärre inte vem av damerna som är Charlotta (1853-1926) misstänkt för fickstöld.
 |
| Gustaf Oscar Larsson Hallström fd Handelsbokhållare. Ficktjuv och marknadsbesökare. Polisunder- rättelser. Född 1853. |
 |
| Johan Fredrik Svensson "Karlstads-Johan" född 1844. Resehandlare. 1900 Polisunderättelser |
Gustaf Oskar Larsson Hallström född 1853, började efter några klasser elementarundervisning sin bana som handelsbokhållare, men fick i ungdomens vår sådan lust för resor och äventyr att han besökte till det närmaste alla Europas länder och har förvärfvat fullständig kännedom förutom om skandinaviska, i Engelska, tyska, franska, italienska och ryska språken.
Han tillägnade sig derunder dessutom grundlig utbildning vid universitetet för ficktjufvar.
I allmänhet har det lyckats bra för Hallström att gå fri: dock har han straffats för 3:dje resan fickstöld i Sverige 1879, och jämte vänner ficktjufven Johan Svensson i Berlin 1889 samt för öfrigt i Bryssel 1888, i Köpenhamn jemte Wiklund och ”Hallinskan” 1898 och senast förlidet år för teaterfickstöld i Kristiania.
Hallström har jemte Charlotta Christina Brink Hallin flera gånger besökt Ryssland, bla vid nuvarande czarens kröning i Moskva där han dock ej lyckades i nämnvård mån.
Han hade bättre
tur i början af 1890 då han uti en bankinrättning i Norge kom över 4000
kr och i Ryssland 12 000 kronor. Efter dessa resor uppsatte han ett
elegant hotell i Stockholm och hjelpte han sedan mer än en i ”knipa”
kommen gammal yrkesbror på fötter.
Vid ett besök som Hällström i sällskap med ficktjuvarne Johan Fr Svensson och Carl Johan Leonard Junselius för flera år sedan gjorde i Ryssland råkade den sistnämnde ut för ett äfventyr av sorglustig art och som sedan inbragte J tillnamnet Silfverfoten.
 |
| Per Johan Pettersson alias Carl Johan Leonard Juselius (Silfverfoten) 1888. Ur: Album över svenska o norska förbrytare. |
Hallströms intelligenta och distinguerade yttre, förenadt med världsmannens säkra uppträdande och schick ha gjort att han mången gång kunnat röra sig i kretsar, hvarest eljest endast högt uppsatta personer vinna inträde. Under sina resor i utlandet besökte Hallström en större bazar eller offentlig baltillställning i något av de muhamedanska landen.
Lätt förskaffade sig Hallström en orden och med denna på
bröstet förskaffade han sig entrékort af självaste polisprefekten samt steg
lugnt in i salarna, som vimlade av juvelprydda damer och dekorerade herrar, men
efter svenskens försvinnande upptäcktes stora förluster af smycken och
kontanter.
Under sin
glansperiod, nämligen början av 1890-talet, förde Hallström ett furstligt lif och var
då ej så mycket i detalj ”arbetande” broder, men så mycket mer vetande var hans
får ”betade”. Mången glad stund levde det fina herrskapet Hallström förstklassigt å in-
och utländska badorter, men på sistone, då lyckan varit mindre bevågen och
förlusten af hans otrogna vackra hustru gjort honom svartsjuk, har han i
stället för utländska teatrar och förlustelseställen till operationsfält valt
bland annat större marknader här i riket.
 |
| Johan Kristoffer Lagerström "Polkan" fd handlande. Ficktjuv född 1842. Polisunderrättelser. |
Hvad beträffar
förre handlanden Johan Fredrik Svensson så är likaledes denne – född 1844 –
hemma i en del utländska språk och en rutinerad ficktjuf hvilkens
händer liksom W-R:s och Hallströms med lätthet glida innanför en tillknäppt
rock och tillgripa den der förvarande plånboken. Svensson ger mera intryck af
en välmående lantbrukare och gör vid marknader synnerligast under pågående
kreaturskommers sina ”affärer”.
Johan Peter Pettersson
”Ramqvilla-Johan”, häktad för fickstöld af 3000 kronor vid Centralstationen i
Stockholm, Anders Larsson, ”Snus-Greta”, ”Mane” Johansson, dessa tre sistnämnde
i uppträdande påminnande om Johan Fredrik Svensson samt Per Axel Björkman och
G. Lidell. Dessa två häktades för några år sedan, på väg till Finland, för
fickstöld av 3000 kr å Södra teatern i Stockholm.
 |
| Per Axel Björkman, marknadsresande född 23/3 1865 i Ragunda Bild ur Stockholmspolisen signalemensfotografier 1902. |
Såväl AO Hallin, Björkman som ”Kort-Lasse” bedrifva hufvudsakligast falskspel i kort som näringsfång och B. skyr ej några medel då pengar skall till.
Björkman som åt
sin fader köpt en mindre lägenhet i Sundsvallstrakten uppträder liksom
”Kort-Lasse” alltid elegant, men kan oaktadt detta och sin stora galghumor
aldrig dölja det skarpt framträdande bofaktiga i sitt koppärriga ansigte.
”Kort-Lasse”
hvars rätta namn är Anders Gustaf Larsson, född 1869, har deremot ett
förtroendeingivande fördelaktigt utseende och har detta gjort att han till och
med utan eget initiativ kommit öfver mynt. Se här ett exempel, som timade 1894.
 |
| Anders Gustaf Larsson "Kortlasse" född 1869. Marknadsbesökare, falskspelare Stockholmspolisens signalementsfotografier |
Sundsvall och Ånge, ärnade sig intill Sundsvall i affärer, men möter så vid stationen en del personer komna från Östersunds marknad, och tänkte då vår gode handlande att här kunde man genom skickebud bespara sig resebesväret, hvarför han bland folket sökte sig en ärlig och pålitlig man den där kunde uträtta hans uppdrag.
Han var snart på det klara med att den långe, snyggt klädde herrn med det goda utseendet var rätte mannen och sprde derför denne – som läsaren förstår var ”Kort-Lasse” – om han ville besvära sig med inlemnande av litet pengar i en Sundsvallsbank.
Under några
svaga protester från ”Kort-Lasses” sida emottog denne ”kofvan” och medföljde
tågt till staden der han dock glömde uppdraget och i stället tog ett parti
biljard.
 |
| Erik Johan Wiklund född 1875 Marknadsbesökare, foto 1904 Stockholmspolisens signalemenstfoto |
Föga kände voro såväl ”Kort-Lasse” som Erik Johan Wiklund i början av 1900-talet, men skolades sedermera af mera erfarne falskspelare.
Wiklund, som är bondson från Sundsvallstrakten, har genom ”Hallinskan”, som bedårats af ynglingen och tagit sig honom an, undfått grundlig utbildning såsom ficktjuf, men han såväl som Björkman sitta för närvarande häktade för fickstölder, hvaremot ”Kort-Lasse” är från horisonten försvunnen.
I sitt
uppträdande nästan lika eleganta och kanske ännu mer förslagne brottslingar å
annat område, nemligen bedragarens och inbrottstjufvens, förekomma sådana som
hustrun
Ovan nämns ytterligare några personer som det finns bilder på:
Olivia Sofia Johansdotter Andersson Berggren Pettersson
kallades "Rika svärmor". Hon var född 20/5 1839 i Högsby, Kalmar län och dog 21/5 1921. Ur arkivet ÖÄ för polisärenden 3, Kriminalavdelningen. Bilden i mitten är tagen 1898 och hör till en polisrapportet 8/2 1898. Olivia Sofia är 58 år gammal och kallas bedragerska.
HÄR finns även skriftligt material om Olivia Sofia.
Bland annat berättelsen om den påhittade Nisse Jansson.
Har du tänkt på att de här personernas barnbarns barn lever, och kanske inte vill att deras släktingar ska hängas ut på det här sättet? Visst, det är fullt tillåtet att hänga ut dem, men är det etiskt riktigt att göra det?
SvaraRaderaHar du tänkt på att vi inte vet alla bakgrundshistorier till att människor stal, eller att de blev anklagade för stöld? Har du tänkt på att det både då och nu finns människor som blir oskyldigt anklagade? Eller kanske blev hotade och tvingade till att stjäla, för att de inte kunde försvara sig och stå upp för sig själva?
Det skulle vara intressant att veta de riktiga bakgrundshistorierna till att de här människorna fick stämpeln som ficktjuvar.
Hur var deras liv innan? Hur såg deras relationer ut? Hur mådde de? Blev de oskyldigt anklagade och dömda? Blev några hotade till att begå brott? Svalt de? Hade de sökt jobb länge utan att någon gett dem chansen till jobb? Hade de flera personer att försörja? Var de ensamma i världen? Vad var det som gjorde att de hamnade i de här situationerna?
Hej!
SvaraRaderaSvaret är JA. Jag har tänkt mycket på det du nämner. Och jag är helt övertygad om att ingen nu levande, NORMALT FUNTAD människa går omkring och skäms över vad anorna gjorde för fyra, fem generationer sedan. De flesta vet inte ens vilka farfars farfar eller mormors farmor var.
Och skulle det nu finnas någon som sitter där och skäms över något som andra har gjort så är mitt råd: Sök hjälp! Det är inte ditt fel. Att skämmas för vad andra har gjort är inte normalt. De är okunnigt och dumt.
Det mest naturliga är - precis som du skriver - att försöka förstå. Men det handlar inte bara om att hitta ursäker till ett kriminellt leverne. Det gäller att försöka förstå tiden också. (Det finns en tidlinje ovan som du kan ha hjälp av om du vill försöka sätta dig in i vad som gällde för dessa människor.)
Jag hade följt några av landets skickligaste ficktjuvar genom kyrkoböckerna och fascinerats av deras livsöden. I synnerhet de som operererade i Sankt Petersburg och övriga Ryssland. Ja, även de som sökte lyckan i Amerika så småningom. De var proffs. Varken mer eller mindre. Den insikten är upprinnelsen till det nu aktuella inlägget. Det kan följaktligen bli en fortsättning på berättelsen om dessa personer. Vi får se. Det är otroligt spännande.
Till själva inlägget.
Artikeln "Svenska ficktjufvar" publicerades i Falkenbergs Tidning 23/10 1900 och Hallands Tidning 25/10 1900. Den har alltså varit publicerad i 123 år och finns i sin helhet även på internet. Jag vet inte varför just jag skulle avstå publicering?!
På den tiden publicerades namn på såväl misstänkta som dömda utan någon som helst hänsyn. En sökning på vem som helst av de i inlägget namngivna personerna ger hundratals träffar i till exempel Kungliga bibliotekets tidskriftsarkiv. Testa själv.
Bilderna tillhandahålls av framför allt Riksarkivet / Frigivna straffarbetsfångar och i detta fall Stockholmspolisens spaningsregister. Det tillhandahålls för att just möjliggöra och uppmunta släkt- och annan forskning helt fritt.
Precis som du undrar jag vad som drev dessa ficktjuvar - i dag hade de varit magiker på de stora estraderna - det är också det jag försöker ta reda på. Men det måste man forska fram så det publicerar jag inte förrän det är dags.
Du får för övrigt en stor del av bakgrundsberättelsen i den andra artikeln ovan - den om Hallin - vilken borde göra dig rätt nöjd. Samtliga här nämna var yrkestjuvar och kåkfarare på heltid. Somliga sedan flera generationer. Dina frågor i sista stycket hör hemma i vår tid inte i deras. Det är det man faktiskt måste försöka förstå.
Hjälp till och gräv du också!
De här personerna som aldrig kom till tals är en viktig del av vår gemensamma historia.
Det kanske inte är någon släkting som skäms. Men tyvärr är vårt samhälle och våra sociala relationer sådana att släktingar kan bli drabbade av tidigare generationers svårigheter och missgärningar.
SvaraRaderaVisst är det okunnigt och dumt, jag håller med om det, men det finns tyvärr väldigt mycket av "guilt by association" i vårt samhälle. Människor blir dömda och bedömda för hur släktingar agerar och agerat, och det kan få konsekvenser här och nu. För människor som lever idag.
Men om man besvarar de frågor jag ställde i sista stycket, så har man ju gjort de historiska personerna mera rättvisa. Än att bara återberätta en story med uthängda personer, som medierna skinnflådde för hundra år sedan.
Ja, du har helt rätt i att man också behöver förstå hur samhället såg ut vid den tid då personerna levde, för att kunna förstå deras öden och "livsval".
Tack för klokt svar. Du har på sätt och vis rätt. Man måste samtidigt fråga sig om alla andra än hederligt folk till varje pris ska tigas ihjäl som man förr gömde undan handikappade och så kallat sinnesslöa. Jag tycker inte det. Alla behövs för att paletten ska bli komplett.
SvaraRaderaSom till exempel det här gänget ficktjuvar, omkring 20 personer i en så kallad liga anförd av den överst nämnde Rab. Jag är inte så säker på att det verkligen var en liga men de agerade i grupper och var kända i hela landet för sin elegans och yrkesskicklighet. Så nämns de också i landsortspressen med ett visst mått av roat betraktande. De dök oftast upp i samband med den årliga marknaden och så var cirkusen igång.
Så nej, de skinnflåddes verkligen inte av medierna. Tvärtom. Tidningarna rapporterade kort och gott vad som hände på byn. Vad ska tidningar annars göra, tycker du? De här speciella ficktjuvarna kallas såväl konstnärer som artister med en viss beundran i spalterna. Deras levnadshistorier – bakgrunderna du efterlyser – berättas faktiskt också. Det som skiljer sig från nutidens journalistik är namnpubliceringarna som gör det möjligt för eftervärlden att lägga pussel. Det hade inte passerat så lättvindigt idag.
Den här ficktjuvsligan opererade främst i utlandet. Det är för mig fascinerande att det ens var möjligt. De figurerar vid Världsutställningen i Paris likaväl som vid tsarens kröning i Moskva. I bland kom de hem med storkovan i behåll och i bland fick de skaka galler även i utlandet. Och det rapporterade polisen om. Så nej, de här ficktjuvarna var inga offer för elaka gängledare. De var tvättäkta bedragare från början till slut.
Man undrar förstås varför, som du skriver i första kommentarens sista stycke:
1. Hur var deras liv innan?
2. Hur såg deras relationer ut?
3. Hur mådde de?
4. Blev de oskyldigt anklagade och dömda?
5. Blev några hotade till att begå brott?
6. Svalt de?
7. Hade de sökt jobb länge utan att någon gett dem chansen till jobb?
8. Hade de flera personer att försörja?
9. Var de ensamma i världen?
10. Vad var det som gjorde att de hamnade i de här situationerna?
Jag vidhåller att dina frågor är nutidsorienterade och därför inte relevanta. De utgår från att alla växte upp i en ordnad tillvaro med en lika ordnad skolgång innan det var dags att göra sitt yrkesval.
Så var det inte.
Och det var inte heller så att man bara kunde söka sig ett jobb för att få en ordnad försörjning.
Verkligheten var en helt annan.
Det är det jag menar att man måste försöka sätta sig in i om man vill förstå det här.
Resten måste forskas fram.
Så missförstå mig rätt.
Jag berättar om ficktjuvarna för att jag finner dem viktiga och intressanta.
Inte för att ”hänga ut” dem till allmänt åtlöje.
Sanningar tål ljus.
Det är lögner som aldrig ska sättas på pränt.
Förre M-ledaren Ulf Adelsohn är i rakt nedstigande led son till kungamördaren Jacob Johan Anckarström som sköt Gustav III. Han har aldrig gjort någon hemlighet av det. Och såvitt jag vet har anfaderns gärningar aldrig drabbat honom.
Och tänk alla dessa TV-program - Vem tror du att du är? (finns på Discovery) eller Allt för Sverige (Svt) - om kända och okända människors anor där det dykt upp allt från bödlar till mördare bland anfäderna. Det har inte drabbat huvudpersonerna i programmen. I så fall skulle ingen av dem ha ställt upp.
Så nej, jag ser inte på något vis min publicering som en risk.
De nämnda ficktjuvarna går inte att härleda till någon nu levande människa.
Och skulle så ske, att någon känner sig utpekad, så måste han eller hon helt enkelt ta tag i det som det anstår en nutidsmänniska.
Du har nog missförstått mina frågor. "De utgår från att alla växte upp i en ordnad tillvaro med en lika ordnad skolgång innan det var dags att göra sitt yrkesval." Så menade jag inte.
SvaraRaderaTvärt om utgår jag från att de här människorna antagligen INTE växte upp med en trygg och ordnad tillvaro. Att de antagligen hade svåra omständigheter i sin uppväxt och sitt liv, på olika sätt, som ledde fram till deras "livsval". Men det vet jag förstås inte.
I övrigt är det skillnad på att vara släkt med en mördare för 200 år sedan, och din mormors mamma, t.ex.
Men jag håller med dig om att de här människornas livshistorier är viktiga att också lyfta fram. Viktigt att vi försöker förstå vilka livsomständigheter som lett fram till att de hade de liv de hade.
Det är intressant hur samhälle, familj och individ samspelar med varandra.
Verkligen!
SvaraRaderaFör info: Jag har tillfälligt lyft bort artikeln om Hallin då flera bilder av övriga personer har dykt upp.
SvaraRadera